Jesaja 9

¹Men det ska inte längre vara mörker för dem som var i ångest. I tidigare tider förödmjukade Han Sebulons land och Naftalis land, men i framtiden ska Han ge ära åt Galileen, folkens område, längs havsvägen, bortom Jordan.

²Det folk som vandrade i mörkret har sett ett stort ljus; över dem som bodde i dödsskuggans land har ett ljus strålat fram.

³Du har gjort folket talrikt och ökat deras glädje; de gläder sig inför Dig som man gläder sig vid skörden, som krigare jublar när de delar bytet.

⁴Ty Du har brutit deras bördas ok och deras skuldrors stav, förtryckarens käpp, som på Midjans tid.

⁵Varje stövel som bärs i stridslarmet och varje mantel som rullats i blod ska brännas, bli eldmat.

⁶Ty ett barn är oss fött, en son är oss given, och herradömet vilar på hans axlar. Och hans namn ska vara Underbar Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

⁷Hans herradöme ska bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike, som han ska upprätta och hålla vid makt med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan ska göra detta.

⁸Herren har sänt ett ord mot Jakob, och det ska falla över Israel.

⁹Och hela folket ska veta det—Efraim och Samariens invånare—som säger i stolthet och hjärtats högmod:

¹⁰“Tegelstenarna har fallit, men vi ska bygga med huggna stenar; sykomorerna har huggits ner, men vi ska ersätta dem med cedrar.”

¹¹Men Herren har stärkt Resins motståndare mot dem och har uppeggat deras fiender.

¹²Araméerna från öster och filistéerna från väster har slukat Israel med öppna munnar. Ändå har Hans vrede inte vänt sig bort, och Hans hand är fortfarande utsträckt.

¹³Men folket har inte vänt tillbaka till Honom som slog dem, och de har inte sökt Herren Sebaot.

¹⁴Därför ska Herren hugga av både huvud och svans från Israel, både palmgren och säv på en enda dag.

¹⁵Den äldste och ärevördige är huvudet, och profeten som lär ut lögner är svansen.

¹⁶Ty de som leder detta folk för dem vilse, och de som leds av dem är förvirrade.

¹⁷Därför ska Herren inte glädja sig över deras unga män, och Han ska inte ha medlidande med deras faderlösa och änkor, för alla är ogudaktiga och onda, och varje mun talar dårskap. Ändå har Hans vrede inte vänt sig bort, och Hans hand är fortfarande utsträckt.

¹⁸Ty ogudaktighet brinner som en eld; den förtär törne och tistel, och den antänder skogens snår, och de rullar uppåt i en rökpelare.

¹⁹Genom Herren Sebaots vrede är landet förbränt, och folket är eldmat; ingen skonar sin broder.

²⁰De slukar på högra sidan men förblir hungriga; de äter på vänstra sidan, men de blir inte mätta. Var och en slukar sin egen arms kött.

²¹Manasse slukar Efraim, och Efraim Manasse; tillsammans är de mot Juda. Ändå har Hans vrede inte vänt sig bort, och Hans hand är fortfarande utsträckt.