Jeremia 22

¹Så säger Herren: "Gå ner till Juda kungs residens och framföra detta budskap där:

²‘Lyssna till Herrens ord, du Juda kung, du som sitter på Davids tron, tillsammans med dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar.

³Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt. Rädda den som blivit rånad ur förtryckarens hand. Gör ingen skada eller våld mot främlingen, den faderlöse eller änkan, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats.

⁴För om ni noggrant följer dessa instruktioner, då kommer kungar som sitter på Davids tron att gå in genom portarna till detta hus, åkande i vagnar och på hästar, åtföljda av sina tjänare och sitt folk.

⁵Men om ni inte hör dessa ord, förklarar Herren, svär jag vid mig själv att detta hus ska bli en ödemark.’”

⁶För så säger Herren om Juda kungs hus: "Även om du för mig är som Gilead, som Libanons topp, ska jag ändå göra dig till en öken, städer utan invånare.

⁷Jag ska utse förstörare mot dig, var och en med sina vapen, och de ska hugga ner dina finaste cedrar och kasta dem i elden.

⁸“Många nationer ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ‘Varför har Herren gjort detta mot en så stor stad?’

⁹Och svaret kommer att vara: ‘Därför att de övergav Herrens, sin Guds, förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’”

¹⁰Gråt inte över den döde kungen eller sörj hans förlust; gråt istället bittert för den som är i exil, för han kommer aldrig att återvända eller se sitt hemland igen.

¹¹Så säger Herren angående Shallum, Josias son, som efterträdde sin far som kung i Juda men har avlidit: “Han kommer aldrig att återvända.

¹²Han kommer att dö på den plats där de har tagit honom till fånga; han kommer inte att se detta land igen.”

¹³“Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och sina övervåningar med orättvisa, som får sin granne att arbeta för ingenting, utan att betala honom för hans arbete.

¹⁴Han säger, ‘Jag ska bygga mig ett storslaget hus med rymliga övervåningar.’ Så han gör stora fönster i det, panelar det med ceder och målar det i klarrött.

¹⁵Gör det dig till en kung att ha mer ceder? Hade inte din far mat och dryck? Han gjorde det som var rätt och rättvist, så allt gick väl för honom.

¹⁶Han försvarade de fattigas och behövandes sak, och så gick allt väl. Är det inte detta som det innebär att känna mig?” förklarar Herren.

¹⁷“Men dina ögon och hjärta är bara inställda på oärlig vinning, på att utgjuta oskyldigt blod, och på förtryck och utpressning.”

¹⁸Så säger Herren angående Jojakim, Josias son, kung i Juda: “De kommer inte att sörja honom: ‘Ack, min bror! Ack, min syster!’ De kommer inte att sörja honom: ‘Ack, min herre! Ack, hans prakt!’

¹⁹Han kommer att få en åsnas begravning—släpad bort och kastad utanför Jerusalems portar.”

²⁰“Stig upp till Libanon och ropa, låt din röst höras i Basan, ropa från Abarim, för alla dina allierade är krossade.

²¹Jag talade till dig i din välstånd, men du sa, ‘Jag vill inte lyssna!’ Detta har varit din väg från din ungdom; du har inte lyssnat till min röst.

²²Vinden kommer att driva bort alla dina herdar, och dina allierade kommer att gå i fångenskap. Då kommer du att skämmas och bli vanärad på grund av all din ondska.

²³Du som bor i Libanon, inbäddad i cederbyggnader, hur du kommer att stöna när smärtor kommer över dig, smärta som hos en kvinna i förlossning!

²⁴“Så sant jag lever,” förklarar Herren, “även om Konja, Jojakims son, kung i Juda, var en signetring på min högra hand, skulle jag ändå dra av dig.

²⁵Jag ska överlämna dig i händerna på dem som söker ditt liv, dem du fruktar—Nebukadnessar, kungen av Babylon och kaldéerna.

²⁶Jag ska kasta dig och modern som födde dig till ett annat land, där ingen av er är född, och där ska ni båda dö.

²⁷Ni kommer aldrig att återvända till det land ni längtar att återvända till.”

²⁸Är denne man Konja en föraktad, krossad kruka, ett föremål som ingen vill ha? Varför ska han och hans ättlingar kastas ut, kastas till ett land de inte känner?

²⁹O jord, o jord, o jord, hör Herrens ord!

³⁰Så säger Herren: “Anteckna denne man som barnlös, en man som inte kommer att blomstra under sin livstid, för ingen av hans avkomma kommer att blomstra, ingen kommer att sitta på Davids tron eller regera mer i Juda.”