Jeremia 39

¹I det nionde året av Sidkia, Juda kung, under den tionde månaden, avancerade Nebukadnessar, Babels kung, tillsammans med hela sin armé mot Jerusalem och belägrade det.

²På den nionde dagen i den fjärde månaden i Sidkias elfte år bröts stadens mur.

³Då kom alla den babyloniske kungens ämbetsmän in och tog plats vid Mellanporten: Nergal-Sareser från Samgar, Nebo-Sarsekim, översteofficeren, Nergal-Sareser, den höge ämbetsmannen, och alla de andra ämbetsmännen hos den babyloniske kungen.

⁴När Sidkia, Juda kung, och alla soldaterna såg dem, flydde de från staden om natten genom kungens trädgård, via porten mellan de två murarna, och begav sig mot Araba.

⁵Men kaldéernas armé förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, Babels kung, i Ribla i Hamats land, där han uttalade dom över honom.

⁶I Ribla slaktade Babels kung Sidkias söner inför hans ögon och avrättade också alla Juda ädlingar.

⁷Sedan stack han ut Sidkias ögon och band honom med bronsbojor för att föra honom till Babylon.

⁸Kaldéerna satte eld på det kungliga palatset och folkets hus, och de rev Jerusalems murar.

⁹Nebusaradan, befälhavaren för vakten, förde bort till Babylon de återstående människorna i staden, tillsammans med dem som hade avfallit till honom, och resten av befolkningen.

¹⁰Nebusaradan, befälhavaren för vakten, lämnade kvar i Juda land några av de fattigaste människorna, som inte ägde något, och vid den tiden gav han dem vingårdar och fält.

¹¹Nebukadnessar, Babels kung, hade gett order angående Jeremia genom Nebusaradan, befälhavaren för vakten:

¹²”Ta honom och se efter honom; skada honom inte, utan gör för honom vad han än begär.”

¹³Så Nebusaradan, befälhavaren för vakten, tillsammans med Nebushazban, översteofficeren, Nergal-Sareser, den höge ämbetsmannen, och alla de ledande officerarna hos den babyloniske kungen,

¹⁴sände och lät hämta Jeremia från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att ta honom hem. Så blev han kvar bland sitt eget folk.

¹⁵Medan Jeremia var inspärrad i vaktgården, kom Herrens ord till honom:

¹⁶”Gå och säg till Ebed-Melek, kusiten: 'Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag är på väg att låta mina ord drabba denna stad—ord av olycka, inte välgång. De ska uppfyllas inför dina ögon.

¹⁷Men jag ska rädda dig på den dagen, förklarar Herren; du ska inte överlämnas till dem du fruktar.

¹⁸Jag ska verkligen rädda dig; du ska inte falla för svärdet utan ska undkomma med ditt liv, eftersom du har litat på mig, förklarar Herren.'”