Jeremia 4

¹"Om du, Israel, vill återvända," säger Herren, "så återvänd till Mig. Om du avlägsnar dina avskyvärda avgudar från Mitt ansikte och inte irrar bort,

²och om du svär, 'Så sant som Herren lever,' i sanning, i rättvisa och i rättfärdighet, då ska folken välsigna sig i Honom och i Honom ska de berömma sig."

³För detta är vad Herren säger till folket i Juda och till Jerusalem: "Bryt upp er obrukade mark och så inte bland törnen.

⁴Omskär er till Herren och omskär era hjärtan, folk av Juda och invånare i Jerusalem, annars ska Min vrede flamma upp som eld och brinna utan att någon kan släcka den, på grund av era onda gärningar."

⁵"Kungör i Juda och förkunna i Jerusalem, och säg: 'Blås i trumpet över hela landet!' Ropa högt och säg: 'Samla er och låt oss fly till de befästa städerna!'

⁶Res en signal mot Sion! Fly för säkerhet utan dröjsmål! För Jag för med mig en katastrof från norr, ja, stor förödelse."

⁷Ett lejon har kommit upp från sitt snår; en förgörare av nationer har gett sig av. Han har lämnat sin plats för att ödelägga ditt land. Dina städer kommer att bli förstörda utan invånare.

⁸För detta, klä er i säckväv, klaga och jämra er, för Herrens våldsamma vrede har inte vänt sig bort från oss.

⁹"På den dagen," säger Herren, "ska kungens hjärta och tjänstemännens hjärtan svika; prästerna ska bli förskräckta, och profeterna ska bli bestörta."

¹⁰Då sade jag, "Ack, suveräne Herre! Du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem genom att säga, 'Ni ska ha fred,' medan svärdet är vid vår strupe!"

¹¹Vid den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem, "En brännande vind från de karga höjderna i öknen blåser mot Mitt folk, inte för att sålla eller rena;

¹²en vind för stark för det kommer från Mig. Nu tillkännager Jag Mina domar mot dem."

¹³Se, han avancerar som molnen, hans vagnar är som en virvelvind, hans hästar snabbare än örnar. Ve oss! Vi är fördärvade!

¹⁴Jerusalem, tvätta bort ondskan från ditt hjärta så att du kan bli räddad. Hur länge ska du hysa onda tankar?

¹⁵En röst förkunnar från Dan, förkunnar katastrof från Efraims höjder.

¹⁶"Rapportera detta till folken, förkunna om Jerusalem: 'En belägrande armé kommer från ett avlägset land, höjer ett stridsrop mot Judas städer.

¹⁷De omringar henne som vakter på ett fält, eftersom hon har gjort uppror mot Mig,' säger Herren.

¹⁸"Ditt uppförande och dina handlingar har orsakat detta för dig. Detta är ditt straff. Hur bittert det är! Hur det genomborrar hjärtat!"

¹⁹Åh, min ångest, min ångest! Jag vrider mig i smärta. Åh, mitt hjärtas plåga! Mitt hjärta bultar inom mig, jag kan inte hålla tyst. För jag har hört ljudet av trumpeten; krigsalarmet.

²⁰Katastrof efter katastrof förkunnas; hela landet är ödelagt. På ett ögonblick är mina tält förstörda, mina skydd på ett ögonblick.

²¹Hur länge måste jag bevittna stridsstandaret och höra ljudet av trumpeten?

²²"För Mitt folk är dåraktigt; de känner Mig inte. De är vettlösa barn; de har ingen förståelse. De är skickliga i att göra ont; de vet inte hur man gör gott."

²³Jag betraktade jorden, och den var formlös och tom; och på himlarna, och deras ljus var borta.

²⁴Jag betraktade bergen, och de skakade; alla kullar svajade.

²⁵Jag betraktade, och det fanns inga människor; varje fågel på himlen hade flugit bort.

²⁶Jag betraktade, och det fruktbara landet var en öken; alla dess städer låg i ruiner inför Herren, inför Hans våldsamma vrede.

²⁷För detta är vad Herren säger: "Hela landet ska bli en ödeläggelse, men Jag ska inte förstöra det helt.

²⁸Därför ska jorden sörja och himlarna ovanför bli mörka, för Jag har talat och kommer inte att ångra Mig, Jag har beslutat och kommer inte att vända tillbaka."

²⁹Vid ljudet av ryttare och bågskyttar flyr varje stad; de går in i snåren och klättrar bland klipporna. Varje stad är övergiven; ingen bor i dem.

³⁰Och du, ödelagda, vad ska du göra? Även om du klär dig i scharlakan, även om du sätter på dig guldjuveler, även om du markerar dina ögon med smink, förgäves gör du dig vacker. Dina älskare föraktar dig; de söker ditt liv.

³¹Jag hör ett rop som av en kvinna i födslovåndor, en jämmer som av en som föder sitt första barn—Sions dotters rop som kippar efter andan, sträcker ut sina händer och säger, "Ack! Jag svimmar; mitt liv är överlämnat till mördare."