Jeremia 50

¹Det budskap som Herren förmedlade genom profeten Jeremia angående Babylon, kaldéernas land:

²"Förkunna det bland folken och gör det känt; res en fana och dölj det inte. Säg: 'Babylon har blivit intaget; Bel är skamsen, Marduk är förfärad. Hennes avgudar är vanärade, hennes bilder är krossade.'

³För ett folk från norr kommer mot henne och gör hennes land öde, så att ingen kommer att bo där. Både människor och djur har flytt.

⁴"I de dagarna och vid den tiden," säger Herren, "ska Israels folk och Judas folk komma tillsammans, gråtande när de går, för att söka Herren sin Gud.

⁵De ska fråga efter vägen till Sion, vända sina ansikten mot det; de ska komma och förbinda sig till Herren i ett evigt förbund som inte ska glömmas.

⁶"Mitt folk har blivit förlorade får; deras herdar har vilselett dem, fått dem att vandra på bergen. De har strövat från berg till höjd och glömt sin viloplats.

⁷Alla som fann dem slukade dem; och deras fiender sade: 'Vi är inte skyldiga, för de har syndat mot Herren, deras sanna betesmark, deras förfäders hopp.'

⁸"Fly från Babylon och lämna kaldéernas land; var som getterna som leder flocken.

⁹För jag väcker upp och för mot Babylon en samling av stora nationer från norr. De ska ställa sig i ordning mot henne, och därifrån ska hon bli intagen. Deras pilar ska vara som de från en skicklig krigare som inte återvänder tomhänt.

¹⁰Kaldéen ska bli plundrad; alla som plundrar henne ska bli mätta," förklarar Herren.

¹¹"Eftersom ni gläder er och är jublande, ni som plundrar mitt arv, eftersom ni leker som en tröskande kviga och gnäggar som hingstar,

¹²ska er moder bli mycket skamsen; hon som födde er ska bli förödmjukad. Hon ska bli den minsta av nationerna, en ödemark, ett förtorkat land, en öken.

¹³På grund av Herrens vrede ska hon inte bli bebodd utan bli fullständigt öde. Alla som går förbi Babylon ska bli förfärade och håna alla hennes sår.

¹⁴"Omringa Babylon, alla ni som spänner bågen. Skjut mot henne, håll inte tillbaka era pilar, för hon har syndat mot Herren.

¹⁵Höj ett rop mot henne från alla sidor! Hon har gett upp, hennes torn har fallit, hennes murar har blivit rivna. Detta är Herrens hämnd; hämnas på henne; gör mot henne som hon har gjort mot andra.

¹⁶Skär av såningsmannen från Babylon och den som svingar skäran vid skördetid. På grund av förtryckarens svärd ska alla återvända till sitt eget folk, var och en fly till sitt eget land.

¹⁷"Israel är en spridd flock, bortdriven av lejon. Den första som slukade dem var Assyriens kung; den sista som gnagde deras ben var Nebukadnessar, kungen av Babylon."

¹⁸Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: "Jag ska straffa kungen av Babylon och hans land som jag straffade kungen av Assyrien.

¹⁹Och jag ska föra Israel tillbaka till deras betesmark, och de ska beta på Karmel och Bashan; deras aptit ska bli mättad på Efraims och Gileads höjder.

²⁰I de dagarna och vid den tiden," förklarar Herren, "ska man söka efter Israels skuld, men det ska inte finnas någon, och efter Judas synder, men ingen ska finnas, för jag ska förlåta den rest jag sparar.

²¹"Gå fram mot landet Meratajim och de som bor i Pekod. Förfölj, slå och förgör dem fullständigt," förklarar Herren. "Utför allt jag har befallt dig.

²²Ljudet av strid är i landet, ljudet av stor förstörelse!

²³Hur den mäktiga hammaren av hela jorden har blivit avskuren och bruten! Hur Babylon har blivit en skräck bland nationerna!

²⁴Jag lade en snara för dig, Babylon, och du blev fångad innan du visste det; du blev funnen och tillfångatagen för att du motsatte dig Herren.

²⁵Herren har öppnat sitt vapenförråd och tagit fram sina vredesvapen, för Herren Sebaot har arbete att utföra i kaldéernas land.

²⁶Kom mot henne från den yttersta gränsen. Öppna hennes förråd; stapla upp henne som högar av säd och förgör henne fullständigt, lämna ingen rest.

²⁷Sätt alla hennes unga tjurar under svärdet; låt dem gå ner till slakten! Ve dem, för deras dag har kommit, tiden för dem att bli straffade.

²⁸Hör flyktingarna och de som flyr från Babylon förkunna i Sion hur Herren vår Gud har tagit hämnd, hämnd för sitt tempel.

²⁹"Kalla samman bågskyttar mot Babylon, alla som spänner bågen. Lägra er runt omkring henne; låt ingen undkomma. Återgälda henne enligt hennes gärningar; gör mot henne som hon har gjort. För hon har trotsat Herren, Israels Helige.

³⁰Därför ska hennes unga män falla på hennes gator; alla hennes soldater ska tystas den dagen," förklarar Herren.

³¹"Se, jag är emot dig, du högmodiga," förklarar Herren, Herren Sebaot, "för din dag har kommit, tiden då jag ska straffa dig.

³²Den högmodiga ska snubbla och falla utan att någon reser henne upp; jag ska tända en eld i hennes städer som ska förtära allt omkring henne."

³³Så säger Herren Sebaot: "Israels folk är förtryckt, och Judas folk också. Alla deras fångvaktare håller dem fast, vägrar att släppa dem.

³⁴Men deras Återlösare är stark; Herren Sebaot är hans namn. Han ska kraftfullt försvara deras sak så att han kan ge vila åt deras land, men oro åt dem som bor i Babylon.

³⁵"Ett svärd mot kaldéerna!" förklarar Herren—"mot dem som bor i Babylon och mot hennes tjänstemän och visa män!

³⁶Ett svärd mot hennes orakelpräster! De ska bli dårar. Ett svärd mot hennes krigare! De ska fyllas med skräck.

³⁷Ett svärd mot hennes hästar och vagnar och alla utlänningar i hennes led! De ska bli svaga. Ett svärd mot hennes skatter! De ska bli plundrade.

³⁸En torka över hennes vatten! De ska torka ut. För det är ett land av avgudar, och de blir galna av skräck.

³⁹"Sålunda ska ökendjur och schakaler bo där, och där ska strutsar bo. Det ska aldrig mer bli bebott eller bo i från generation till generation.

⁴⁰Som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra med deras närliggande städer," förklarar Herren, "så ska ingen bo där; inga människor ska bo i det.

⁴¹"Se! Ett folk kommer från norr; en stor nation och många kungar väcks upp från jordens ändar.

⁴²De är beväpnade med bågar och kastspjut; de är grymma och utan nåd. Deras röst ryter som havet när de rider på hästar; de kommer som män i stridsformation mot dig, Dotter Babylon.

⁴³Babylons kung har hört rapporten om dem, och hans händer hänger slappa. Ångest har gripit honom, smärta som hos en kvinna i förlossning.

⁴⁴"Se, en ska komma upp som ett lejon från Jordans snår till ett rikt betesland; för i ett ögonblick ska jag jaga dem bort från det, och jag ska utse över det vem som än är utvald. För vem är som jag, och vem kan utmana mig? Och vilken herde kan stå emot mig?"

⁴⁵Därför, hör vad Herren har planerat mot Babylon, vad han har beslutat mot kaldéernas land: De unga i flocken ska dras bort; deras betesmark ska bli förskräckt över deras öde.

⁴⁶Vid ljudet av Babylons intagande ska jorden darra; dess rop ska höras bland nationerna.