Jeremia 52

¹Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamutal, dotter till Jeremia från Libna.

²Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, liksom allt det Jojakim hade gjort.

³På grund av Herrens vrede hände detta Jerusalem och Juda, tills Han kastade ut dem från sin närvaro. Och Sidkia gjorde uppror mot kungen av Babylon.

⁴I det nionde året av Sidkias regering, på tionde dagen i den tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem. De belägrade staden och byggde belägringsverk runt omkring den.

⁵Staden var belägrad fram till det elfte året av kung Sidkia.

⁶På den nionde dagen i den fjärde månaden var hungersnöden i staden så svår att det inte fanns någon mat för folket i landet.

⁷Då bröts stadsmuren upp, och alla krigare flydde. De lämnade staden om natten genom porten mellan de två murarna nära kungens trädgård, trots att kaldéerna omringade staden. De flydde mot Araba.

⁸Men kaldéernas armé förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos slätter, och alla hans soldater skingrades från honom.

⁹De grep kungen och förde honom till kungen av Babylon i Ribla i landet Hamat, där han uttalade dom över honom.

¹⁰Kungen av Babylon slaktade Sidkias söner inför hans ögon, och han dödade också alla Judas ämbetsmän i Ribla.

¹¹Sedan stack han ut Sidkias ögon, band honom med bronsbojor och förde honom till Babylon, där han förblev i fängelse till sin dödsdag.

¹²På den tionde dagen i den femte månaden, i det nittonde året av kung Nebukadnessar av Babylon, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten som tjänade kungen av Babylon, till Jerusalem.

¹³Han satte eld på Herrens hus, det kungliga palatset och alla husen i Jerusalem. Varje stort hus brände han ner.

¹⁴Hela kaldéernas armé, under befäl av livvaktschefen, rev ner alla murarna som omgav Jerusalem.

¹⁵Nebusaradan, livvaktschefen, förde bort i exil några av de fattigaste människorna, de som var kvar i staden, de desertörer som hade gått över till kungen av Babylon, och resten av hantverkarna.

¹⁶Men Nebusaradan lämnade kvar några av de fattigaste människorna i landet för att vara vinodlare och jordbrukare.

¹⁷Kaldéerna bröt upp bronsstolparna, ställen och bronsbassängen som var i Herrens hus, och de förde all brons till Babylon.

¹⁸De tog också bort grytorna, skovlarna, släckarna, skålarna, pannorna och alla bronskärl som användes i tempeltjänsten.

¹⁹Livvaktschefen tog skålarna, fyrfaten, skålarna, grytorna, lampställen, pannorna och dryckesofferskålarna—vad som än var gjort av fint guld eller silver.

²⁰Bronset från de två pelarna, havet, de tolv bronsoxarna under det, och ställen, som kung Salomo hade gjort för Herrens hus, var omätligt.

²¹Varje pelare var arton alnar hög och tolv alnar i omkrets; varje var fyra fingrar tjock och ihålig.

²²En bronskapitäl var på toppen av varje pelare; varje kapitäl var fem alnar hög, med gallerverk och granatäpplen av brons runt omkring. Den andra pelaren var likadan, med granatäpplen.

²³Det fanns nittiosex granatäpplen på sidorna; totalt fanns det hundra granatäpplen ovanför det omgivande gallerverket.

²⁴Livvaktschefen tog Seraja, översteprästen, Sefanja, den andre prästen, tillsammans med de tre dörrvakterna.

²⁵Han tog också från staden en officer ansvarig för krigarna, sju kungliga rådgivare, skrivaren för arméns befälhavare som mönstrade folket i landet, och sextio män som fanns i staden.

²⁶Nebusaradan, livvaktschefen, grep dem och förde dem till kungen av Babylon i Ribla.

²⁷Kungen av Babylon slog dem och dödade dem i Ribla i landet Hamat. Så gick Juda i exil från sitt land.

²⁸Detta är antalet människor som Nebukadnessar förde i exil: i det sjunde året, 3,023 judar;

²⁹i det artonde året av Nebukadnessar, 832 individer från Jerusalem;

³⁰i det tjugotredje året av Nebukadnessar, Nebusaradan livvaktschefen förde i exil 745 judiska människor; totalt var det 4,600 människor.

³¹I det trettiosjunde året av exilen för Jojakin, kungen av Juda, i den tolfte månaden, på den tjugofemte dagen i månaden, visade Evil-Merodak, kungen av Babylon, i det första året av sin regering, nåd mot Jojakin, kungen av Juda, och frigav honom från fängelset.

³²Han behandlade honom med vänlighet och satte hans tron över tronerna för de andra kungarna som var med honom i Babylon.

³³Så Jojakin bytte sina fängelsekläder och åt regelbundet i kungens närvaro för resten av sitt liv.

³⁴Dag för dag gavs en regelbunden tilldelning till honom av kungen av Babylon, en portion för varje dag, tills dagen för hans död.