Jeremia 8

¹"På den tiden," säger Herren, "ska Judas kungars ben, dess ledares ben, prästernas ben, profeternas ben och Jerusalems invånares ben tas ut ur deras gravar.

²De ska spridas ut inför solen, månen och alla himlens stjärnor, som de har älskat och tjänat, och som de har följt, rådfrågat och tillbett. De ska inte samlas eller begravas, utan bli som gödsel på markens yta.

³Och döden ska väljas framför livet av alla de som återstår av denna onda nation, vart jag än har drivit dem," förklarar Herren Sebaot.

⁴"Du ska säga till dem: 'Detta säger Herren: "Faller människor och reser sig inte igen? Vänder man sig bort och återvänder inte?

⁵Varför har då detta folk, Jerusalem, vänt sig bort i ständig avfällighet? De håller fast vid bedrägeri, de vägrar att återvända.

⁶Jag har lyssnat noga, men de talar inte det rätta. Ingen ångrar sin ondska och säger: 'Vad har jag gjort?' Alla vänder sig till sin egen väg, som en häst som rusar in i striden.

⁷Till och med storken på himlen känner sina bestämda tider, och turturduvan, svalan och tranan iakttar tiden för sin flyttning. Men mitt folk känner inte Herrens krav.

⁸"Hur kan ni säga: 'Vi är visa, och Herrens lag är med oss'? Men se, de skriftlärdas lögnaktiga penna har förvandlat den till en lögn.

⁹De visa blir skamsna, de blir bestörta och fångade. Eftersom de har förkastat Herrens ord, vilken visdom har de då?

¹⁰Därför ska jag ge deras hustrur till andra, och deras fält till nya ägare. Från den minsta till den största är alla giriga efter vinning; från profet till präst handlar alla falskt.

¹¹De har behandlat mitt folks sår ytligt och sagt: 'Frid, frid,' när det inte finns någon frid.

¹²Skäms de över sina avskyvärda gärningar? Nej, de skäms inte alls, och de vet inte hur man rodnar. Därför ska de falla bland dem som faller; vid tiden för deras straff ska de störtas," säger Herren.

¹³"Jag ska förvisso förtära dem," förklarar Herren. "Det kommer inte att finnas några druvor på vinstocken, inga fikon på fikonträdet, och bladen ska vissna; det jag har gett dem ska tas ifrån dem."’”

¹⁴Varför sitter vi stilla? Samla er, låt oss fly till de befästa städerna och förgås där. För Herren vår Gud har beslutat vår förstörelse och gett oss förgiftat vatten att dricka, eftersom vi har syndat mot honom.

¹⁵Vi hoppades på frid, men inget gott kom; vi hoppades på en tid av läkedom, men vi ser skräck!

¹⁶Deras hästars frustande hörs från Dan; vid ljudet av deras hingstars gnäggande skakar hela landet. De kommer för att förtära landet och allt som fyller det, staden och de som bor där.

¹⁷"För se, jag sänder ormar bland er, huggormar som inte kan förtrollas, och de ska bita er," förklarar Herren.

¹⁸Min sorg är bortom läkedom, mitt hjärta är svagt inom mig.

¹⁹Lyssna till mitt folks rop från ett avlägset land: "Är Herren inte i Sion? Är hennes kung inte inom henne?" "Varför har de provocerat mig med sina snidade bilder, med främmande avgudar?"

²⁰"Skördetiden har gått, sommaren är inte över, och ändå har vi inte blivit räddade."

²¹För mitt folks dotters brustenhet är jag bruten; jag sörjer, och skräck griper mig.

²²Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför finns det då ingen läkedom för mitt folks dotters sår?