Job 13

¹"Se, mitt öga har bevittnat allt detta, Mitt öra har lyssnat och förstått det.

²Vad ni vet, förstår jag också; Jag är inte underlägsen er.

³Ändå önskar jag tala med den Allsmäktige, Och jag längtar efter att resonera med Gud.

⁴Men ni täcker mig med osanningar; Ni är alla ineffektiva läkare.

⁵Om ni bara ville förbli tysta, Det skulle verkligen vara er visdom!

⁶Vänligen hör min vädjan, Och lyssna på mina läppars argument.

⁷Ska ni tala orättvist för Guds räkning, Och tala bedrägligt för Honom?

⁸Ska ni visa partiskhet för Honom? Ska ni argumentera för Gud?

⁹Ska det gå väl när Han undersöker er? Eller ska ni vilseleda Honom som man vilseleder en människa?

¹⁰Han kommer säkert att tillrättavisa er Om ni i hemlighet visar partiskhet.

¹¹Ska inte Hans majestät skrämma er, Och fruktan för Honom falla över er?

¹²Era minnesvärda ord är ordspråk av aska; Era försvar är försvar av lera.

¹³"Var tysta inför mig så att jag kan tala; Låt sedan vad som än må komma över mig.

¹⁴Varför skulle jag riskera mitt liv, Och sätta mitt liv i mina egna händer?

¹⁵Även om Han skulle döda mig, kommer jag att lita på Honom. Ändå kommer jag att framföra mitt fall inför Honom.

¹⁶Detta kommer också att vara min befrielse, För en gudlös person kan inte stå inför Honom.

¹⁷Ge noga akt på mina ord, Och låt min förklaring nå era öron.

¹⁸Se nu, jag har förberett mitt fall; Jag är säker på att jag kommer att bli rättfärdigad.

¹⁹Vem kommer att argumentera mot mig? För då skulle jag vara tyst och förgås.

²⁰"Endast två saker gör inte mot mig, Då kommer jag inte att gömma mig för Din närvaro:

²¹Dra tillbaka Din hand från mig, Och låt inte Din fruktan överväldiga mig.

²²Då kalla, och jag ska svara; Eller låt mig tala, sedan svara mig.

²³Hur många är mina överträdelser och synder? Uppenbara för mig mina brott och min synd.

²⁴Varför döljer Du Ditt ansikte Och betraktar mig som Din motståndare?

²⁵Ska Du skrämma ett löv som blåser i vinden? Eller ska Du jaga efter torrt agnar?

²⁶För Du skriver bittra saker mot mig Och får mig att bära konsekvenserna av min ungdom.

²⁷Du begränsar mina fötter i bojor Och observerar alla mina vägar; Du sätter en gräns för mina fotsulor,

²⁸Medan jag förtvinar bort som något förfallet, Som ett plagg som är malätet.