Job 37

¹"Vid detta skälver mitt hjärta, Och hoppar från sin plats.

²Lyssna noga till dundret av Hans röst, Och mullret som kommer från Hans mun.

³Över hela himlen sänder Han ut det, Och Hans blixt når jordens ändar.

⁴Efter det ryter en röst; Han dundrar med sin majestätiska röst, Och Han håller inte tillbaka blixten när Hans röst hörs.

⁵Gud dundrar underbart med sin röst, Utför stora ting bortom vår förståelse.

⁶Till snön befaller Han, 'Fall på jorden,' Och till regnskuren, 'Var stark.'

⁷Han förseglar varje människas hand, Så att alla människor kan känna igen Hans verk.

⁸Då drar djuret sig tillbaka till sin håla Och stannar i sitt bo.

⁹Från söder kommer stormen, Och från norr kylan.

¹⁰Genom Guds andedräkt formas is, Och vattnets vidder fryser.

¹¹Han fyller också molnen med fukt; Han sprider sitt blixtmoln.

¹²Det ändrar riktning, vänder sig efter Hans vägledning, För att utföra vad Han än befaller det På den bebodda jordens yta.

¹³Vare sig för tillrättavisning, eller för Hans värld, Eller för barmhärtighet, låter Han det ske.

¹⁴"Hör detta, Job: Stå och reflektera över Guds underverk.

¹⁵Vet du hur Gud upprättar dem, Och får blixten i sitt moln att lysa?

¹⁶Förstår du om molnens svävande, Den som är fullkomlig i kunskapens underverk,

¹⁷Du vars kläder är varma, När landet är stilla på grund av sydvinden?

¹⁸Kan du, med Honom, breda ut himlen, Stark som en gjuten metallisk spegel?

¹⁹"Instruera oss vad vi ska säga till Honom; Vi kan inte framföra vårt fall på grund av mörker.

²⁰Ska det rapporteras till Honom att jag skulle tala? Eller ska en person säga att han skulle bli överväldigad?

²¹För närvarande ser människor inte ljuset som är klart på himlen; Men vinden har passerat och rensat dem.

²²Från norr kommer gyllene prakt; Runt Gud är fruktansvärd majestät.

²³Den Allsmäktige—vi kan inte fullt ut förstå Honom; Han är upphöjd i makt, Och Han kommer inte att kompromissa med rättvisa och riklig rättfärdighet.

²⁴Därför vördar människor Honom; Han betraktar ingen som är vis i hjärtat.”