Job 39

¹"Vet du när bergsgetterna föder? Ser du när hjortarna föder sina ungar?

²Kan du räkna de månader de fullgör, Eller vet du tiden när de föder?

³De böjer sig ner, de föder sina ungar, De befriar sig från sina födslovåndor.

⁴Deras avkomma växer sig starka, mognar på det öppna fältet; De lämnar och återvänder inte till dem.

⁵Vem satte den vilda åsnan fri? Och vem släppte den snabba åsnan från dess band,

⁶Till vilken jag gav öknen som hem, Och saltlandet som hans boningsplats?

⁷Han hånar stadens kaos, Han hör inte arbetsledarens rop.

⁸Han strövar över bergen för sin betesmark, Och söker upp allt grönt.

⁹Vill den vilda oxen tjäna dig, Eller kommer han att tillbringa natten vid din mattråg?

¹⁰Kan du binda den vilda oxen i en fåra med rep, Eller kommer han att plöja dalarna efter dig?

¹¹Kommer du att lita på honom för att hans styrka är stor, Och lämna ditt arbete åt honom?

¹²Kommer du att förlita dig på att han tar tillbaka ditt säd, Och samlar det från din tröskplats?

¹³"Strutsens vingar viftar glatt, Med vingpennor och fjädrar av tillgivenhet,

¹⁴För hon lämnar sina ägg på marken, Och låter dem värmas i dammet,

¹⁵Och hon är omedveten om att en fot kan krossa dem, Eller att ett vilt djur kan trampa på dem.

¹⁶Hon behandlar sina ungar hårt, som om de inte vore hennes; Trots att hennes arbete är förgäves, är hon likgiltig,

¹⁷För Gud har berövat henne visdom, Och har inte gett henne del av förstånd.

¹⁸När hon tar till flykten, Hånar hon hästen och dess ryttare.

¹⁹"Ger du hästen styrka? Pryder du hans hals med en flödande man?

²⁰Får du honom att hoppa som en gräshoppa? Hans majestätiska fnysning är skrämmande.

²¹Han trampar i dalen, jublande i sin styrka; Han rusar in i striden.

²²Han hånar rädslan och är orädd; Och han vänder inte tillbaka från svärdet.

²³Koggret skramlar mot honom, Den blixtrande spjutet och kastspjutet.

²⁴Han rusar över marken med ett vrål och raseri, Och han står inte stilla vid ljudet av trumpeten.

²⁵Närhelst trumpeten ljuder utropar han, 'Aha!' Och han uppfattar striden på avstånd, Och kaptenens åska och stridsropet.

²⁶"Är det genom din visdom som höken svävar, Sträckande sina vingar mot söder?

²⁷Är det på ditt befallning som örnen stiger, Och gör sitt bo på höjden?

²⁸Han bor och tillbringar sina nätter på klippan, På den steniga klippan, en oåtkomlig plats.

²⁹Därifrån söker han efter byte; Hans ögon observerar det på avstånd.

³⁰Hans ungar festar också på blod; Och där de slagna är, där är han."