Job 9

¹Job svarade och sade,

²"Sannerligen, jag vet att det är så; men hur kan en människa bli rättfärdig inför Gud?

³Om någon ville tvista med Honom, kunde de inte svara Honom en gång på tusen.

⁴Han är vis i hjärtat och mäktig i styrka; vem har stått emot Honom och förblivit oskadd?

⁵Han flyttar berg utan att de märker det, när Han störtar dem i sin vrede.

⁶Han får jorden att darra från sin plats, och dess grundvalar skälver.

⁷Han befaller solen att inte skina, och förseglar stjärnorna.

⁸Han ensam spänner ut himlarna och vandrar på havets vågor.

⁹Han är Skaparen av Björnen och Orion, Plejaderna, och stjärnbilderna i söder.

¹⁰Han utför stora och ofattbara ting, under utan tal.

¹¹Om Han går förbi mig, skulle jag inte se Honom; om Han går förbi, skulle jag inte uppfatta Honom.

¹²Om Han tar bort, vem kan hindra Honom? Vem kan fråga Honom, 'Vad gör Du?'

¹³Gud vänder inte tillbaka sin vrede; under Honom kryper Rahabs hjälpare.

¹⁴Hur kan jag då svara Honom, eller välja mina ord med Honom?

¹⁵Även om jag var oskyldig, kunde jag inte svara Honom; jag skulle behöva be om nåd från min Domare.

¹⁶Om jag ropade och Han svarade mig, skulle jag inte tro att Han lyssnade på min röst.

¹⁷Han skulle krossa mig med en storm och mångdubbla mina sår utan orsak.

¹⁸Han skulle inte tillåta mig att hämta andan, utan skulle fylla mig med bitterhet.

¹⁹Om det är en fråga om styrka, är Han mäktig; och om det är en fråga om rättvisa, vem kan kalla Honom?

²⁰Även om jag var rättfärdig, skulle min egen mun fördöma mig; om jag var skuldfri, skulle den förklara mig skyldig.

²¹Jag är oskyldig, men jag bryr mig inte om mig själv; jag föraktar mitt liv.

²²Det är allt detsamma; därför säger jag, 'Han förgör både de oskyldiga och de onda.'

²³Om en gissel bringar plötslig död, hånar Han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴När ett land ges i de ondas händer, förblindar Han dess domare. Om det inte är Han, vem är det då?

²⁵"Mina dagar är snabbare än en löpare; de skyndar bort, de ser inget gott.

²⁶De passerar som papyrusbåtar, som en örn som sveper ner på sitt byte.

²⁷Om jag säger, 'Jag ska lägga bort mitt klagomål, jag ska ändra mitt uttryck och le,'

²⁸fruktar jag ändå alla mina lidanden, för jag vet att Du inte kommer att frikänna mig.

²⁹Eftersom jag redan är skyldig, varför ska jag arbeta förgäves?

³⁰Även om jag tvättade mig med snö och renade mina händer med lut,

³¹skulle Du kasta mig i en grop, så att även mina kläder skulle avsky mig.

³²För Han är inte en människa, som jag är, att jag skulle kunna svara Honom, att vi skulle kunna konfrontera varandra i domstol.

³³Det finns ingen medlare mellan oss, som kan lägga sin hand på oss båda.

³⁴Låt Honom ta bort sin käpp från mig, och låt inte Hans skräck förskräcka mig.

³⁵Då skulle jag tala utan fruktan för Honom, men som det är med mig, kan jag inte.