Joel 1

¹Herrens ord kom till Joel, Petuels son.

²Hör detta, ni äldste, och lyssna, alla ni som bor i landet. Har något liknande hänt i era dagar eller i era förfäders dagar?

³Berätta detta för era barn, och låt dem berätta det för sina barn, och deras ättlingar för nästa generation.

⁴Vad gnagaren lämnat, har svärmen ätit; vad svärmen lämnat, har krälaren ätit; vad krälaren lämnat, har skraparen ätit.

⁵Vakna, ni drinkare, och gråt! Jämra er, alla ni vintörstiga, för det söta vinet, ty det har tagits från era läppar.

⁶Ty ett folk har invaderat mitt land, mäktigt och utan tal; det har lejonets tänder och lejoninnans käftar.

⁷Det har ödelagt min vinstock och förvandlat mitt fikonträd till en stubbe. Det har skalat av deras bark och kastat bort den, lämnat deras grenar vita.

⁸Sörj som en ung kvinna i säckväv som sörjer sin ungdoms man.

⁹Spannmålsoffren och dryckesoffren är avskurna från Herrens hus. Prästerna sörjer, de som tjänar inför Herren.

¹⁰Fälten är ödelagda, landet sörjer; ty säden är förstörd, det nya vinet har torkat upp, och oljan sviker.

¹¹Förtvivla, ni bönder, jämra er, ni vinodlare, för vetet och kornet, ty skörden på fältet är förstörd.

¹²Vinstocken har torkat upp och fikonträdet vissnat; granatäpplet, palmen och äppelträdet— alla fältets träd—har torkat upp. Ja, människans glädje har vissnat bort.

¹³Klä er i säckväv och klaga, ni präster; jämra er, ni som tjänar vid altaret. Kom, tillbringa natten i säckväv, ni som tjänar min Gud, ty spannmålsoffren och dryckesoffren är undanhållna från er Guds hus.

¹⁴Förklara en helig fasta; kalla till en helig sammankomst. Samla de äldste och alla som bor i landet till Herrens, er Guds, hus, och ropa till Herren.

¹⁵Ve över dagen! Ty Herrens dag är nära; den kommer som förödelse från den Allsmäktige.

¹⁶Är inte maten avskuren från oss, inför våra ögon, och glädje och fröjd avskuren, från vår Guds hus?

¹⁷Fröna ligger förtorkade under jorden; förråden är i ruiner, ladorna har brutits ner, ty säden har torkat upp.

¹⁸Hur boskapen stönar! Hjorden vandrar planlöst eftersom de inte har någon betesmark; även fåren lider.

¹⁹Till dig, Herre, ropar jag, ty eld har förtärt öknens betesmarker och lågor har bränt upp alla fältets träd.

²⁰Även de vilda djuren flämtar efter dig; vattendragen har torkat upp, och eld har förtärt öknens betesmarker.