Josua 2

¹Då sände Josua, Nuns son, i hemlighet ut två män som spejare från Shittim och befallde dem: "Gå och utforska landet, särskilt Jeriko." De gick och kom in i huset hos en prostituerad kvinna vid namn Rahab, där de stannade.

²Kungen i Jeriko fick veta: "Se, några män från israeliterna har kommit hit i natt för att spionera på landet."

³Så kungen i Jeriko skickade ett meddelande till Rahab och sa: "För ut de män som har kommit till dig och gått in i ditt hus, för de har kommit för att spionera på hela landet."

⁴Men kvinnan hade tagit de två männen och gömt dem. Hon svarade: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de var.

⁵Vid skymningen, när det var dags att stänga stadsporten, gick de ut. Jag vet inte vilken väg de tog. Förfölj dem snabbt, för ni kan hinna ikapp dem."

⁶(Men hon hade tagit upp dem på taket och gömt dem under linhalmarna som hon hade lagt ut på taket.)

⁷Så männen förföljde dem längs vägen till vadställena vid Jordan, och så snart förföljarna hade gått ut, stängdes porten.

⁸Innan spejarna lade sig för natten, gick hon upp till dem på taket

⁹och sa till dem: "Jag vet att Herren har gett er detta land och att en stor fruktan för er har fallit över oss, så att alla landets invånare är i förtvivlan på grund av er.

¹⁰Vi har hört hur Herren torkade upp Röda havets vatten framför er när ni kom ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sihon och Og, de två kungarna av amoréerna bortom Jordan, som ni helt förgjorde.

¹¹När vi hörde det, smälte våra hjärtan av fruktan och inget mod fanns kvar i någon längre på grund av er, för Herren er Gud är Gud i himlen ovan och på jorden nedan.

¹²"Så nu, svär till mig vid Herren att ni ska visa vänlighet mot min familj, som jag har visat vänlighet mot er. Ge mig ett säkert tecken

¹³att ni ska skona livet på min far och mor, mina bröder och systrar, och alla som tillhör dem, och rädda oss från döden."

¹⁴Männen försäkrade henne: "Våra liv för era! Om du inte avslöjar denna vår sak, ska vi behandla dig vänligt och trofast när Herren ger oss landet."

¹⁵Då lät hon dem klättra ner med ett rep genom fönstret, för hennes hus var en del av stadsmuren, så hon bodde på muren.

¹⁶Hon rådde dem: "Gå till bergen så att förföljarna inte hittar er. Göm er där i tre dagar tills de återvänder, och fortsätt sedan er väg."

¹⁷Männen sa till henne: "Denna ed du fick oss att svära kommer inte att binda oss

¹⁸om du inte, när vi går in i landet, har bundit detta scharlakansröda snöre i fönstret genom vilket du lät oss klättra ner, och har samlat din far, mor, bröder och hela din familj i ditt hus.

¹⁹Om någon av dem går ut ur ditt hus på gatan, kommer deras blod att vara på deras egna huvuden; vi kommer inte att vara ansvariga. Men om någon skadas som är med dig i huset, kommer deras blod att vara på vårt huvud.

²⁰Men om du avslöjar denna vår sak, kommer vi att vara fria från eden du fick oss att svära."

²¹Hon gick med på det, "Låt det bli som ni säger." Så hon skickade iväg dem, och de gav sig av. Hon band sedan det scharlakansröda snöret i fönstret.

²²När de gav sig av, gick de till bergen och stannade där i tre dagar, tills förföljarna hade sökt längs hela vägen och återvänt utan att hitta dem.

²³Sedan återvände de två männen, steg ner från bergen, korsade över, och kom till Josua, Nuns son. De rapporterade till honom allt som hade hänt dem.

²⁴De sa till Josua: "Herren har verkligen gett hela landet i våra händer; alla människor är i förtvivlan på grund av oss."