Josua 9

¹När alla kungarna bortom Jordan hörde om dessa händelser—i bergsbygden, låglandet och längs hela kusten av Stora havet mot Libanon, inklusive kungarna av hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna—

²samlade de sig med ett enda syfte: att strida mot Josua och Israel.

³Men när invånarna i Gibeon fick veta vad Josua hade gjort mot Jeriko och Ai,

⁴handlade de med list och gav sig iväg med proviant, lastade sina åsnor med slitna säckar och gamla vinsäckar, spruckna och lagade.

⁵De bar gamla och lappade sandaler på sina fötter och klädde sig i slitna kläder. Allt deras bröd var torrt och smuligt.

⁶De gick till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och israeliterna: "Vi har kommit från ett avlägset land; gör nu ett förbund med oss."

⁷Israeliterna sade till hivéerna: "Kanske bor ni nära oss; hur kan vi då sluta ett förbund med er?"

⁸De svarade Josua: "Vi är era tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni och varifrån kommer ni?"

⁹De svarade: "Era tjänare har kommit från ett mycket avlägset land på grund av ryktet om Herren er Gud, för vi har hört rapporter om allt vad Han gjorde i Egypten,

¹⁰och allt vad Han gjorde mot de två amoréerkungarna bortom Jordan—Sihon, kungen av Heshbon, och Og, kungen av Bashan, som regerade i Ashtarot.

¹¹Våra äldste och alla invånare i vårt land sade till oss: 'Ta med er proviant för resan och gå för att möta dem. Säg till dem: "Vi är era tjänare; gör ett förbund med oss."'

¹²Detta vårt bröd var varmt när vi packade det den dag vi lämnade för att komma till er, men nu se hur torrt och smuligt det är.

¹³Och dessa vinsäckar vi fyllde var nya, men se hur de är spruckna; och våra kläder och sandaler är utslitna av den mycket långa resan."

¹⁴Israeliterna provade deras proviant men sökte inte Herrens råd.

¹⁵Då slöt Josua fred med dem och upprättade ett förbund för att låta dem leva, och församlingens ledare bekräftade det med ed.

¹⁶Tre dagar efter att de hade slutit förbundet med gibeoniterna, fick israeliterna veta att de var grannar, boende bland dem.

¹⁷Israeliterna gav sig iväg och på den tredje dagen nådde de deras städer: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.

¹⁸Men israeliterna attackerade dem inte, eftersom församlingens ledare hade svurit en ed till dem vid Herren, Israels Gud. Hela församlingen knotade mot ledarna,

¹⁹men alla ledarna sade till församlingen: "Vi har svurit till dem vid Herren, Israels Gud, och nu kan vi inte skada dem.

²⁰Detta är vad vi ska göra: låt dem leva, så att vrede inte faller över oss för att bryta eden vi svor till dem."

²¹De fortsatte: "Låt dem leva, men låt dem vara vedhuggare och vattenbärare för hela församlingen." Således hölls ledarnas löfte till dem.

²²Då kallade Josua på gibeoniterna och sade: "Varför bedrog ni oss genom att säga, 'Vi bor långt ifrån er,' när ni faktiskt bor bland oss?

²³Nu är ni under en förbannelse: ni ska aldrig upphöra att tjäna som vedhuggare och vattenbärare för min Guds hus."

²⁴De svarade Josua: "Era tjänare blev klart informerade om att Herren er Gud befallde sin tjänare Mose att ge er hela landet och att förgöra alla dess invånare inför er. Så vi fruktade mycket för våra liv på grund av er, och det är därför vi handlade så här.

²⁵Nu är vi i era händer. Gör med oss vad ni tycker är gott och rätt."

²⁶Så Josua skonade dem från israeliterna, och de blev inte dödade.

²⁷Den dagen gjorde han gibeoniterna till vedhuggare och vattenbärare för församlingen och för Herrens altare, på den plats Han skulle välja. Och det är vad de är än idag.