Domarboken 2

¹Herrens ängel steg upp från Gilgal till Bochim och förklarade: "Jag förde er upp från Egypten och ledde er in i det land jag lovade era förfäder. Jag försäkrade er, 'Jag kommer aldrig att bryta mitt förbund med er,

²och ni skall inte sluta något förbund med invånarna i detta land; ni skall riva ner deras altaren.' Men ni har inte lytt mig; vad är det ni har gjort?

³Därför förklarade jag också, 'Jag kommer inte att driva ut dem framför er; de kommer att bli törnen i era sidor, och deras gudar kommer att bli en snara för er.'"

⁴När Herrens ängel talade dessa ord till alla israeliterna, höjde folket sina röster och grät högt,

⁵och de kallade den platsen Bochim. Där offrade de offer till Herren.

⁶Efter att Josua hade avskedat folket, gick israeliterna, var och en till sin egen arvedel, för att ta i besittning landet.

⁷Folket tjänade Herren under hela Josuas livstid och de äldste som överlevde honom och hade bevittnat alla de stora gärningar som Herren hade gjort för Israel.

⁸Josua, Nuns son, Herrens tjänare, dog vid en ålder av etthundratio år.

⁹De begravde honom i hans arvedels område, i Timnat-Heres, i Efraims bergsbygd, norr om Gaashs berg.

¹⁰Efter att hela den generationen hade samlats till sina förfäder, uppstod en annan generation som varken kände Herren eller de gärningar han hade gjort för Israel.

¹¹Då gjorde israeliterna det som var ont i Herrens ögon och tjänade Baalerna.

¹²De övergav Herren, sina förfäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten. De följde och tillbad olika gudar från folken omkring dem, vilket väckte Herrens vrede.

¹³De övergav Herren och tjänade Baal och Astarterna.

¹⁴Herrens vrede brann mot Israel, och han överlämnade dem till plundrare som plundrade dem. Han sålde dem i händerna på deras fiender runtomkring, och de kunde inte längre stå emot sina fiender.

¹⁵Vart de än gick, var Herrens hand emot dem för att bringa olycka, som han hade svurit till dem. De var i stor nöd.

¹⁶Då utsåg Herren domare som räddade dem från dem som plundrade dem.

¹⁷Men de lyssnade inte på sina domare, utan prostituerade sig med andra gudar och tillbad dem. De vände snabbt bort från den väg deras förfäder hade vandrat, som hade lytt Herrens bud.

¹⁸Närhelst Herren reste upp en domare åt dem, var han med domaren och räddade dem från deras fienders händer under domarens livstid; för Herren rördes av deras jämmer under dem som förtryckte och plågade dem.

¹⁹Men när domaren dog, återvände folket till ännu mer korrumperade vägar än sina förfäder, följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De vägrade överge sina onda gärningar och envisa vägar.

²⁰Därför brann Herrens vrede mot Israel, och han sade: "Eftersom detta folk har brutit det förbund jag fastställde för deras förfäder och inte har lyssnat till min röst,

²¹kommer jag att upphöra med att driva ut någon av de nationer som Josua lämnade kvar när han gick bort.

²²Jag kommer att använda dessa nationer för att pröva Israel och se om de kommer att hålla Herrens väg och vandra i den som deras förfäder gjorde."

²³Så lät Herren dessa nationer förbli, utan att snabbt avlägsna dem; och han överlämnade dem inte till Josua.