Domarboken 9

¹Abimelek, Jerubbaals son, gick till Shekem till sin mors släkt och talade till dem och till hela sin morfars familj och sade,

²"Tala till alla ledarna i Shekem: 'Vad är bäst för er: att sjuttio män, alla Jerubbaals söner, regerar över er, eller att en man regerar över er?' Kom ihåg att jag är ert eget kött och blod."

³Hans mors släktingar talade alla dessa ord för hans räkning till ledarna i Shekem, och de var benägna att följa Abimelek, för de sade, "Han är vår släkting."

⁴De gav honom sjuttio silverstycken från Baal-Berits tempel, och med dem anställde Abimelek värdelösa och hänsynslösa män som blev hans anhängare.

⁵Han gick till sin fars hus i Ofra och dödade sina bröder, Jerubbaals söner, sjuttio män, på en sten. Men Jotam, den yngste sonen till Jerubbaal, överlevde eftersom han gömde sig.

⁶Sedan samlades alla ledarna i Shekem och Bet-Millo och gjorde Abimelek till kung vid minnesstenen i Shekem.

⁷När Jotam blev informerad, gick han och stod på toppen av berget Gerissim och ropade till dem, "Lyssna på mig, ledare i Shekem, så att Gud kan lyssna på er.

⁸Träden satte en gång ut för att utse en kung över sig själva, och de sade till olivträdet, 'Regera över oss!'

⁹Men olivträdet svarade, 'Ska jag ge upp min olja, genom vilken både gudar och människor hedras, för att vaja över träden?'

¹⁰Sedan vände sig träden till fikonträdet, 'Du, kom och regera över oss!'

¹¹Men fikonträdet svarade, 'Ska jag ge upp min sötma och min goda frukt för att vaja över träden?'

¹²Träden talade då till vinstocken och sade, 'Du, kom och regera över oss!'

¹³Men vinstocken svarade, 'Ska jag ge upp mitt vin, som gläder både gudar och människor, för att vaja över träden?'

¹⁴Till slut sade alla träden till törnbusken, 'Du, kom och regera över oss!'

¹⁵Törnbusken sade till träden, 'Om ni verkligen smörjer mig till kung över er, kom och ta skydd i min skugga; men om inte, låt eld komma ut från törnbusken och förtära Libanons cedrar.'

¹⁶"Så nu, om ni har handlat med ärlighet och integritet när ni gjorde Abimelek till kung, och om ni har behandlat Jerubbaal och hans hus väl, och har behandlat honom som han förtjänade—

¹⁷för min far kämpade för er och riskerade sitt liv för att rädda er från Midians hand;

¹⁸men idag har ni rest er mot min fars hus, dödat hans söner, sjuttio män, på en sten, och gjort Abimelek, sonen till hans slavinna, till kung över ledarna i Shekem eftersom han är er släkting—

¹⁹om ni har handlat med ärlighet och integritet mot Jerubbaal och hans hus idag, då var glada över Abimelek, och må han också vara glad över er.

²⁰Men om inte, låt eld komma ut från Abimelek och förtära ledarna i Shekem och Bet-Millo; och låt eld komma ut från ledarna i Shekem och Bet-Millo och förtära Abimelek."

²¹Sedan flydde Jotam, flydde till Beer, och han bodde där eftersom han var rädd för sin bror Abimelek.

²²Abimelek styrde Israel i tre år.

²³Sedan sände Gud en ande av oenighet mellan Abimelek och ledarna i Shekem, och ledarna i Shekem handlade förrädiskt mot Abimelek,

²⁴så att våldet som gjordes mot Jerubbaals sjuttio söner skulle hämnas, och ansvaret för deras blod läggas på deras bror Abimelek, som dödade dem, och på ledarna i Shekem, som hjälpte honom att mörda sina bröder.

²⁵Ledarna i Shekem satte män i bakhåll mot honom på bergstopparna, och de rånade alla som passerade dem på vägen; och detta rapporterades till Abimelek.

²⁶Nu kom Gaal, Ebeds son, med sina släktingar och korsade in i Shekem, och ledarna i Shekem satte sin tillit till honom.

²⁷De gick ut på fälten, samlade druvorna från sina vingårdar, trampade dem och höll en fest. De gick in i deras guds hus, åt och drack, och förbannade Abimelek.

²⁸Sedan sade Gaal, Ebeds son, "Vem är Abimelek, och vem är Shekem, att vi ska tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son, och är inte Sebul hans ställföreträdare? Tjäna Hamors män, Shekems far! Varför ska vi tjäna honom?

²⁹Om bara detta folk var under mitt befäl! Då skulle jag göra mig av med honom." Och han sade till Abimelek, "Förstora din armé och kom ut!"

³⁰När Sebul, stadens ledare, hörde vad Gaal, Ebeds son, sade, blev han mycket arg.

³¹I hemlighet sände han budbärare till Abimelek och sade, "Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har kommit till Shekem och rör upp staden mot dig.

³²Stig nu upp om natten, du och folket som är med dig, och ligg i väntan på fältet.

³³På morgonen, vid soluppgången, avancera mot staden. När han och folket som är med honom kommer ut mot dig, gör med dem vad du kan."

³⁴Så Abimelek och allt folket med honom steg upp om natten och tog upp dolda positioner nära Shekem i fyra grupper.

³⁵Nu gick Gaal, Ebeds son, ut och stod vid ingången till stadsporten, precis när Abimelek och folket med honom steg upp från bakhållet.

³⁶När Gaal såg dem, sade han till Sebul, "Se, folk kommer ner från bergstopparna!" Sebul svarade, "Du misstar skuggorna av bergen för människor."

³⁷Men Gaal talade igen, "Se, folk kommer ner från den högsta delen av landet, och en grupp kommer från spåträdets riktning."

³⁸Då sade Sebul till honom, "Var är ditt skryt nu, du som sade, 'Vem är Abimelek att vi ska tjäna honom?' Är dessa inte de människor du förlöjligade? Gå ut och kämpa mot dem!"

³⁹Så Gaal gick ut i sikte av ledarna i Shekem och kämpade mot Abimelek.

⁴⁰Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom, och många föll sårade upp till portens ingång.

⁴¹Abimelek stannade i Aruma, och Sebul drev Gaal och hans släktingar ut ur Shekem.

⁴²Nästa dag gick folket ut på fälten, och detta rapporterades till Abimelek.

⁴³Så han tog sina män, delade dem i tre grupper, och satte ett bakhåll på fälten. När han såg folket komma ut ur staden, attackerade han dem.

⁴⁴Abimelek och gruppen med honom rusade fram till en position vid stadsportens ingång. Sedan attackerade de andra två grupperna dem som var på fälten och slog dem ner.

⁴⁵Abimelek kämpade mot staden hela den dagen, erövrade den och dödade dess folk. Sedan förstörde han staden och strödde salt över den.

⁴⁶När alla ledarna i Shekems torn hörde om det, gick de in i det inre rummet av El-Berits tempel.

⁴⁷Det rapporterades till Abimelek att alla ledarna i Shekems torn hade samlats tillsammans.

⁴⁸Så Abimelek gick upp till berget Salmon, han och allt folket med honom. Abimelek tog en yxa i sin hand, högg ner en gren från träden, lyfte den till sin axel och sade till folket med honom, "Vad ni har sett mig göra, skynda er och gör likadant."

⁴⁹Så alla folket högg ner sina grenar och följde Abimelek. De staplade dem mot det inre rummet och satte eld på det över dem där inne, så alla människor i Shekems torn dog, omkring tusen män och kvinnor.

⁵⁰Abimelek gick sedan till Teves, belägrade det och erövrade det.

⁵¹Inne i staden fanns dock ett starkt torn, och alla män och kvinnor, tillsammans med alla stadens ledare, flydde dit, låste sig in och klättrade upp på tornets tak.

⁵²Abimelek gick till tornet och attackerade det, närmade sig ingången för att sätta eld på det.

⁵³Men en kvinna släppte en översten på Abimeleks huvud och krossade hans skalle.

⁵⁴Skyndsamt kallade han på sin unge vapendragare och sade, "Dra ditt svärd och döda mig, så att de inte kan säga, 'En kvinna dödade honom.'" Så den unge mannen genomborrade honom, och han dog.

⁵⁵När Israels män såg att Abimelek var död, gick de var och en hem.

⁵⁶Således återgäldade Gud den ondska som Abimelek hade gjort mot sin far genom att mörda sina sjuttio bröder.

⁵⁷Gud återförde också all ondska från männen i Shekem på deras huvuden, och Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse kom över dem.