Lukas 9

¹När Jesus kallade de tolv tillsammans, gav Han dem makt och myndighet över alla demoner och att bota sjukdomar.

²Han sände dem att förkunna Guds rike och att bota de sjuka.

³Han instruerade dem, “Ta inget med er på resan—varken stav, väska, bröd, pengar; och ha inte en extra tunika.”

⁴“I vilket hus ni än går in, stanna där tills ni lämnar den platsen.”

⁵“Om människor inte välkomnar er, lämna den staden och skaka dammet av era fötter som ett vittnesbörd mot dem.”

⁶Så de gav sig iväg och gick genom byarna, predikade evangeliet och botade överallt.

⁷Herodes tetrarken hörde om allt som hände, och han var förbryllad eftersom några sade att Johannes hade uppstått från de döda,

⁸andra att Elia hade visat sig, och ytterligare andra att en av de gamla profeterna hade uppstått.

⁹Herodes sade, “Jag halshögg Johannes. Vem är då denne om vilken jag hör sådana saker?” Och han sökte efter att se Honom.

¹⁰När apostlarna återvände, rapporterade de till Jesus allt de hade gjort. Han tog dem med sig och drog sig undan privat till en stad som heter Betsaida.

¹¹Men folkmassorna fick reda på det och följde Honom. Han välkomnade dem och talade till dem om Guds rike och botade dem som behövde helande.

¹²När dagen började gå mot sitt slut, närmade sig de tolv Honom och sade, “Sänd iväg folket så att de kan gå till de omgivande byarna och landsbygden för att hitta logi och mat, för vi är på en avlägsen plats.”

¹³Han svarade, “Ge dem något att äta.” De svarade, “Vi har bara fem bröd och två fiskar—om vi inte går och köper mat till hela denna folkmassa.”

¹⁴(Det var omkring fem tusen män.) Men Han sade till sina lärjungar, “Låt dem sätta sig ner i grupper om ungefär femtio var.”

¹⁵Lärjungarna lydde, och alla satte sig ner.

¹⁶Han tog de fem bröden och de två fiskarna, och såg upp mot himlen, tackade, bröt dem och gav dem till lärjungarna att dela ut till folket.

¹⁷De åt alla och blev mätta, och lärjungarna samlade tolv korgar fulla med bitar som blev över.

¹⁸Medan Jesus bad i enskildhet, och lärjungarna var med Honom, frågade Han dem, “Vem säger folket att jag är?”

¹⁹De svarade, “Några säger Johannes Döparen; andra säger Elia; och ytterligare andra, att en av de gamla profeterna har kommit tillbaka till livet.”

²⁰“Men vad säger ni?” frågade Han. “Vem säger ni att jag är?” Petrus svarade, “Guds Kristus.”

²¹Jesus instruerade dem strängt att inte berätta detta för någon.

²²Han sade, “Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste, översteprästerna och de skriftlärda, och bli dödad och uppstå på tredje dagen.”

²³Sedan sade Han till dem alla, “Om någon vill följa Mig, måste han förneka sig själv, ta upp sitt kors dagligen och följa Mig.”

²⁴“Ty den som söker bevara sitt liv ska förlora det, men den som ger upp sitt liv för Min skull ska finna det.”

²⁵“Vad gagnar det en människa att vinna hela världen, men förlora eller förskingra sitt eget jag?”

²⁶“Den som skäms för Mig och Mina ord, för honom ska Människosonen också skämmas när Han kommer i Sin härlighet och i Faderns och de heliga änglarnas härlighet.”

²⁷“Sannerligen säger jag er, några som står här ska inte uppleva döden innan de ser Guds rike.”

²⁸Omkring åtta dagar efter att Jesus talat dessa ord, tog Han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på ett berg för att be.

²⁹Medan Han bad, förändrades Hans ansikte och Hans kläder blev skinande vita.

³⁰Två män, Mose och Elia, visade sig i strålande härlighet och samtalade med Jesus.

³¹De talade om Hans bortgång, som Han skulle fullborda i Jerusalem.

³²Petrus och hans följeslagare var mycket sömniga, men när de var helt vakna, såg de Hans härlighet och de två männen som stod med Honom.

³³När männen lämnade Jesus, sade Petrus till Honom, “Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss sätta upp tre hyddor—en för Dig, en för Mose och en för Elia.” (Han visste inte vad han sade.)

³⁴Medan han talade, uppenbarade sig ett moln och omslöt dem, och de blev rädda när de gick in i molnet.

³⁵En röst kom från molnet och sade, “Detta är Min Son, Min Utvalde; lyssna till Honom.”

³⁶När rösten hade talat, fann de att Jesus var ensam. Lärjungarna höll detta för sig själva och berättade inte för någon vid den tiden vad de hade sett.

³⁷Följande dag, när de gick ner från berget, närmade sig en stor folkmassa Honom.

³⁸En man i folkmassan ropade, “Lärare, jag ber Dig att se på min son, för han är mitt enda barn.”

³⁹“En ande griper honom och han skriker plötsligt; den kastar honom i kramper så att han fradgar. Den lämnar honom knappt och skadar honom.”

⁴⁰“Jag bad Dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte.”

⁴¹Jesus svarade, “Du otroende och förvända generation, hur länge ska jag stanna hos er och stå ut med er? Ta hit din son.”

⁴²Även medan pojken kom, kastade demonen honom till marken i en kramp. Men Jesus tillrättavisade den orena anden, botade pojken och återlämnade honom till hans far.

⁴³Och alla var förundrade över Guds majestät. Medan alla förundrades över allt som Jesus gjorde, talade Han till sina lärjungar,

⁴⁴“Lyssna noga på vad jag är på väg att säga er: Människosonen ska överlämnas i människors händer.”

⁴⁵Men de förstod inte vad detta betydde. Det var dolt för dem, så de kunde inte fatta det, och de var rädda för att fråga Honom om det.

⁴⁶En dispyt uppstod bland lärjungarna om vem av dem som skulle vara den störste.

⁴⁷Jesus, medveten om deras tankar, tog ett litet barn och ställde det bredvid Sig.

⁴⁸Sedan sade Han till dem, “Den som tar emot detta lilla barn i Mitt namn tar emot Mig; och den som tar emot Mig tar emot den som har sänt Mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste.”

⁴⁹“Mästare,” sade Johannes, “vi såg någon driva ut demoner i Ditt namn och vi försökte stoppa honom, eftersom han inte var en del av vår grupp.”

⁵⁰“Stoppa honom inte,” sade Jesus, “för den som inte är emot er är för er.”

⁵¹När tiden närmade sig för Honom att bli upptagen till himlen, satte Jesus bestämt kurs mot Jerusalem.

⁵²Han sände budbärare i förväg, som gick in i en samaritisk by för att förbereda för Honom;

⁵³men folket där tog inte emot Honom, eftersom Han var på väg mot Jerusalem.

⁵⁴När lärjungarna Jakob och Johannes såg detta, frågade de, “Herre, vill Du att vi ska kalla ner eld från himlen för att förtära dem?”

⁵⁵Men Jesus vände sig till dem och tillrättavisade dem.

⁵⁶Sedan gick Han och Hans lärjungar vidare till en annan by.

⁵⁷När de gick längs vägen, sade någon till Honom, “Jag ska följa Dig vart Du än går.”

⁵⁸Jesus svarade, “Rävar har lyor och fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud.”

⁵⁹Han sade till en annan man, “Följ Mig.” Men han svarade, “Herre, låt mig först gå och lägga min far till vila.”

⁶⁰Jesus sade till honom, “Låt de döda begrava sina egna döda, men du gå och förkunna Guds rike.”

⁶¹Ännu en annan sade, “Jag ska följa Dig, Herre; men låt mig först gå tillbaka och ta farväl av min familj.”

⁶²Jesus svarade, “Ingen som sätter handen till plogen och ser tillbaka är lämplig för tjänst i Guds rike.”