Matteus 22

¹Jesus talade åter till dem i liknelser och sade:

²"Himmelriket är som en kung som ordnade en bröllopsfest för sin son.

³Han sände sina tjänare för att kalla dem som var inbjudna till festen, men de ville inte komma.

⁴Återigen sände han andra tjänare och sade: 'Säg till de inbjudna: Se, jag har förberett min middag; mina oxar och gödda boskap är slaktade, och allt är redo. Kom till bröllopsfesten.'

⁵Men de brydde sig inte om det och gick sin väg, en till sitt fält, en annan till sin affär.

⁶De andra grep hans tjänare, misshandlade dem och dödade dem.

⁷Kungen blev rasande. Han sände sin armé och förstörde dessa mördare och brände deras stad.

⁸Sedan informerade han sina tjänare: 'Bröllopsfesten är förberedd, men de som var inbjudna var inte värdiga.

⁹Gå därför ut till huvudvägarna och bjud in till festen så många ni finner.'

¹⁰Så tjänarna gick ut på gatorna och samlade alla de fann, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.

¹¹Men när kungen gick in för att se gästerna, såg han där en man som inte var klädd i bröllopskläder.

¹²Han frågade, 'Vän, hur kom du in här utan bröllopskläder?' Mannen blev mållös.

¹³Då sade kungen till tjänarna, 'Bind honom hand och fot, och kasta ut honom i mörkret utanför, där det ska vara gråt och tandagnisslan.'

¹⁴Ty många är kallade, men få är utvalda.

¹⁵Då gick fariséerna ut och planerade hur de skulle kunna snärja honom med hans egna ord.

¹⁶De sände sina lärjungar till honom tillsammans med herodianerna och sade: "Mästare, vi vet att du är sanningsenlig och lär Guds väg i sanning, och du bryr dig inte om någon människas åsikt, för du låter dig inte påverkas av yttre sken.

¹⁷Säg oss därför, vad är din åsikt? Är det rätt att betala skatt till kejsaren, eller inte?"

¹⁸Men Jesus, medveten om deras ondska, sade: "Varför prövar ni mig, ni hycklare?

¹⁹Visa mig myntet som används för skatten." De tog fram en denar,

²⁰och han frågade dem, "Vems bild och inskrift är detta?"

²¹"Kejsarens," svarade de. Då sade han till dem, "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."

²²När de hörde detta blev de förvånade, och de lämnade honom och gick sin väg.

²³Samma dag kom sadducéerna, som förnekar uppståndelsen, till honom med en fråga.

²⁴"Mästare," sade de, "Mose sade, 'Om en man dör utan barn, ska hans bror gifta sig med änkan och uppväcka avkomma åt honom.'

²⁵Nu fanns det sju bröder bland oss. Den förste gifte sig och dog, och eftersom han inte hade några barn, lämnade han sin hustru till sin bror.

²⁶Samma sak hände med den andre och den tredje brodern, ända till den sjunde.

²⁷Till slut dog kvinnan.

²⁸Vid uppståndelsen, vems hustru kommer hon då att vara av de sju, eftersom alla var gifta med henne?"

²⁹Jesus svarade, "Ni misstar er, för ni känner varken Skrifterna eller Guds kraft.

³⁰Vid uppståndelsen gifter de sig inte, och de blir inte bortgifta, utan är som änglarna i himlen.

³¹Men beträffande de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er,

³²'Jag är Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes."

³³Folket hörde detta och blev förundrade över hans undervisning.

³⁴När fariséerna fick höra att Jesus hade tystat sadducéerna, samlades de tillsammans.

³⁵En av dem, en laglärd, prövade honom med denna fråga:

³⁶"Mästare, vilket bud är det största i lagen?"

³⁷Jesus svarade, "'Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.'

³⁸Detta är det främsta och största budet.

³⁹Och det andra är likt det: 'Du ska älska din nästa som dig själv.'

⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

⁴¹När fariséerna var samlade, frågade Jesus dem,

⁴²"Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade, "Davids son."

⁴³Han sade till dem, "Hur kan då David, inspirerad av Anden, kalla honom 'Herre'? För han säger,

⁴⁴'Herren sade till min Herre: "Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter."'

⁴⁵Om David kallar honom 'Herre', hur kan han då vara hans son?"

⁴⁶Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre ställa fler frågor till honom.