Nehemja 6

¹När det rapporterades till Sanballat, Tobia, Geshem araben och resten av våra fiender att jag hade återuppbyggt muren och att det inte fanns någon öppning kvar i den—även om jag vid den tiden ännu inte hade satt dörrarna i portarna—

²sände Sanballat och Geshem ett meddelande till mig: "Kom, låt oss mötas i en av byarna på slätten Ono." Men de planerade att skada mig.

³Så jag sände budbärare till dem och sade: "Jag är upptagen med ett betydande arbete och kan inte komma ner. Varför skulle arbetet avstanna medan jag lämnar det och kommer ner till er?"

⁴De sände mig samma meddelande fyra gånger, och varje gång gav jag dem samma svar.

⁵Sedan, vid det femte tillfället, sände Sanballat sin tjänare till mig med samma meddelande, och i hans hand var ett öppet brev

⁶som angav: "Det rapporteras bland nationerna—och Gashmu bekräftar det—att du och judarna avser att göra uppror, och det är därför ni återuppbygger muren. Enligt dessa rapporter ska du bli deras kung.

⁷Du har också utsett profeter att förkunna i Jerusalem, 'Det finns en kung i Juda!' Denna rapport kommer att nå kungen; så låt oss rådslå tillsammans."

⁸Jag sände honom detta svar: "Inget av det du säger har inträffat; du hittar på det i ditt eget sinne."

⁹De försökte alla skrämma oss, tänkande, "Deras händer kommer att bli för svaga för arbetet, och det kommer inte att bli färdigt." Men jag bad, "Nu, Gud, stärk mina händer."

¹⁰Jag gick till huset hos Shemaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som var instängd hemma. Han sade, "Låt oss mötas i Guds hus, inne i templet, och stänga tempeldörrarna, för de kommer för att döda dig—på natten kommer de för att döda dig."

¹¹Men jag sade, "Ska en man som jag fly? Och vem som jag skulle gå in i templet för att rädda sitt liv? Jag kommer inte att gå in."

¹²Då insåg jag att Gud inte hade sänt honom, utan han hade uttalat sin profetia mot mig eftersom Tobia och Sanballat hade lejt honom.

¹³Han var lejd för att skrämma mig så att jag skulle handla i rädsla och synda, och de skulle kunna ha grund för en ond rapport för att vanära mig.

¹⁴Kom ihåg, min Gud, Tobia och Sanballat för deras gärningar, och även profetissan Noadja och resten av profeterna som försökte skrämma mig.

¹⁵Så blev muren färdig den tjugofemte dagen i månaden Elul, på femtiotvå dagar.

¹⁶När alla våra fiender hörde om detta, och alla de omgivande nationerna såg det, förlorade de sitt självförtroende, för de insåg att detta arbete hade utförts med hjälp av vår Gud.

¹⁷På den tiden sände Judas ädlingar många brev till Tobia, och brev från Tobia kom till dem.

¹⁸För många i Juda var bundna genom ed till honom, eftersom han var svärson till Sekanja, son till Arah, och hans son Johanan hade gift sig med dottern till Meshullam, son till Berekja.

¹⁹Dessutom talade de om hans goda gärningar i min närvaro, och rapporterade mina ord till honom. Och Tobia sände brev för att skrämma mig.