Nehemja 5

¹Nu uppstod ett stort rop från folket och deras hustrur mot deras judiska bröder.

²Några sade: "Vi, tillsammans med våra söner och döttrar, är många; därför behöver vi skaffa säd så att vi kan äta och leva."

³Andra sade: "Vi pantsätter våra fält, våra vingårdar och våra hem för att skaffa säd på grund av hungersnöden."

⁴Det fanns också de som sade: "Vi har lånat pengar för att betala kungens skatt på våra fält och vingårdar.

⁵Nu är vårt kött detsamma som våra bröders, våra barn är som deras barn. Ändå tvingar vi våra söner och döttrar till slaveri; några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi är maktlösa eftersom våra fält och vingårdar tillhör andra."

⁶När jag hörde deras rop och dessa ord blev jag mycket arg.

⁷Efter att ha övervägt saken konfronterade jag de ädlingar och tjänstemän och sade: "Ni tar ränta av ert eget folk!" Så jag sammankallade en stor församling mot dem.

⁸Jag sade till dem: "Så mycket som möjligt har vi återlöst våra judiska bröder som såldes till hedningarna. Nu säljer ni era egna bröder, bara för att de ska säljas tillbaka till oss!" De förblev tysta, oförmögna att finna ett svar.

⁹Så jag fortsatte: "Det ni gör är inte rätt. Bör ni inte vandra i fruktan för vår Gud för att undvika våra hedniska fienders vanära?

¹⁰Jag, mina bröder och mina män lånar dem också pengar och säd. Låt oss upphöra med denna ränta!

¹¹Återställ till dem redan idag deras fält, vingårdar, olivlundar och hus, tillsammans med den ränta ni tar av dem—den hundradedelen av pengarna, säden, nya vinet och oljan."

¹²De svarade: "Vi ska återställa det och inte kräva något mer av dem; vi ska göra som du säger." Sedan kallade jag prästerna och fick de ädlingar och tjänstemän att avlägga en ed att göra vad de hade lovat.

¹³Jag skakade också ut vecken på min mantel och förklarade: "På detta sätt må Gud skaka ut ur deras hus och ägodelar den som inte håller detta löfte. Så må en sådan person skakas ut och tömmas!" Hela församlingen sade: "Amen," och prisade Herren. Och folket gjorde som de hade lovat.

¹⁴Dessutom, från den dag jag blev utsedd till deras ståthållare i Juda land, från det tjugonde året till det trettioandra året av kung Artaxerxes, i tolv år, konsumerade varken jag eller mina bröder ståthållarens matbidrag.

¹⁵Men de tidigare ståthållarna som var före mig lade tunga bördor på folket och tog från dem fyrtio siklar silver utöver bröd och vin. Till och med deras tjänare härskade över folket. Men jag gjorde inte så på grund av min vördnad för Gud.

¹⁶Istället ägnade jag mig åt arbetet på denna mur. Alla mina män var samlade där för arbetet; vi skaffade ingen mark.

¹⁷Dessutom åt 150 judar och tjänstemän vid mitt bord, förutom de som kom till oss från de omgivande nationerna.

¹⁸Varje dag tillreddes en oxe, sex utvalda får och lite fjäderfä för mig, och var tionde dag tillhandahölls en riklig mängd av alla slags vin. Trots allt detta krävde jag inte ståthållarens matbidrag, eftersom kraven var tunga på detta folk.

¹⁹Kom ihåg mig gynnsamt, min Gud, för allt jag har gjort för detta folk.