4 Moseboken 12

¹Mirjam och Aron talade mot Mose på grund av den kushitiska kvinna han hade gift sig med, för han hade verkligen gift sig med en kushitisk kvinna.

²De sade: "Har Herren talat endast genom Mose? Har Han inte också talat genom oss?" Och Herren hörde det.

³(Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan på jordens yta.)

⁴Plötsligt sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: "Kom ut till uppenbarelsetältet, alla tre." Så de gick ut.

⁵Herren steg ner i en molnpelare och stod vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och när de båda steg fram,

⁶sade Han: "Hör mina ord: Om det finns en profet bland er, kommer jag, Herren, att uppenbara mig för dem i syner och tala till dem i drömmar.

⁷Så är det inte med min tjänare Mose; han är trogen i hela mitt hus.

⁸Med honom talar jag ansikte mot ansikte, klart och inte i gåtor; han ser Herrens gestalt. Varför var ni då inte rädda för att tala mot min tjänare Mose?"

⁹Herrens vrede brann mot dem, och Han lämnade dem.

¹⁰När molnet lyfte från ovan tältet, blev Mirjams hud spetälsk, vit som snö. Aron vände sig mot henne och såg att hon hade en oren hudsjukdom.

¹¹Aron sade till Mose: "Åh, min herre, jag ber dig, håll inte denna synd mot oss, för vi har handlat dåraktigt och syndat.

¹²Snälla, låt henne inte vara som ett dödfött barn vars kött är till hälften bortfrätt vid födseln."

¹³Så Mose bad innerligt till Herren: "Snälla, Gud, hela henne!"

¹⁴Herren svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon inte vara i vanära i sju dagar? Håll henne utanför lägret i sju dagar; därefter kan hon föras tillbaka."

¹⁵Så Mirjam hölls utanför lägret i sju dagar, och folket drog inte vidare förrän hon förts tillbaka.

¹⁶Därefter lämnade folket Hazerot och slog läger i Parans öken.