Psaltaren 141

¹Herre, jag ropar till dig; skynda till mig! Lyssna på min röst när jag ropar till dig!

²Låt min bön stiga upp inför dig som rökelse; Mina upplyfta händer som kvällsoffret.

³Sätt en vakt, Herre, vid min mun; Vakta min läppars dörr.

⁴Låt inte mitt hjärta dras till något ont, Att delta i ogärningar Med dem som gör orätt; Och låt mig inte ta del av deras läckerheter.

⁵Låt den rättfärdige slå mig, det är en nåd; Låt honom tillrättavisa mig, det är olja för huvudet; Mitt huvud skall inte avvisa det, Ty ännu är min bön mot deras onda gärningar.

⁶Deras domare störtas ner vid klippans sida, Och de skall höra mina ord, ty de är ljuvliga.

⁷Som när man plöjer och bryter upp jorden, Har våra ben blivit spridda vid Sheols gap.

⁸Ty mina ögon är vända mot dig, Gud Herren; Hos dig tar jag min tillflykt, lämna inte min själ försvarslös.

⁹Skydda mig från fällans käftar de har lagt för mig, Och från snarorna av dem som gör ont.

¹⁰Låt de ogudaktiga falla i sina egna nät, Medan jag går förbi oskadd.