Psaltaren 142

¹Jag ropar med min röst till Herren; Jag ber med min röst till Herren om nåd.

²Jag utgjuter min nöd inför Honom; Jag avslöjar mina bekymmer för Honom.

³När min ande var överväldigad inom mig, Visste Du om min väg. På den stig där jag går Har de lagt en snara för mig.

⁴Se till höger och observera; För det finns ingen som märker mig. Det finns ingen utväg för mig; Ingen bryr sig om min själ.

⁵Jag ropade till Dig, Herre; Jag förklarade, “Du är min tillflykt, Min del i de levandes land.

⁶Lyssna till mitt rop, För jag har blivit mycket nedtryckt; Befria mig från mina förföljare, För de är för mäktiga för mig.

⁷Lyft min själ upp från sorg, Så att jag kan tacka Ditt namn; De rättfärdiga ska samlas omkring mig, För Du kommer att ta hand om mig.”