Psaltaren 51

¹Var nådig mot mig, Gud, enligt din barmhärtighet; Enligt din stora medkänsla, utplåna mina överträdelser.

²Rena mig grundligt från min skuld Och rena mig från min synd.

³Ty jag är medveten om mina överträdelser, Och min synd är alltid inför mig.

⁴Mot dig, och dig ensam, har jag syndat Och gjort det som är ont i dina ögon, Så att du är rättfärdig i dina ord Och utan skuld i din dom.

⁵Sannerligen, jag föddes i skuld, Och i synd blev jag till i min moders liv.

⁶Sannerligen, du önskar sanning i det innersta, Och i det fördolda ska du låta mig förstå vishet.

⁷Rena mig med isop, så blir jag ren; Tvätta mig, så blir jag vitare än snö.

⁸Låt mig höra glädje och fröjd, Låt de ben du har krossat få jubla.

⁹Vänd bort ditt ansikte från mina synder Och utplåna alla mina skulder.

¹⁰Skapa i mig ett rent hjärta, Gud, Och förnya en stadig ande inom mig.

¹¹Förvisa mig inte från ditt ansikte, Och ta inte din helige Ande ifrån mig.

¹²Ge mig åter glädjen i din frälsning, Och håll mig uppe med en villig ande.

¹³Då ska jag lära överträdarna dina vägar, Och syndare ska vända om till dig.

¹⁴Befria mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud; Då ska min tunga jubla över din rättfärdighet.

¹⁵Herre, öppna mina läppar, Så att min mun kan förkunna ditt lov.

¹⁶Ty du har inte behag till offer, annars skulle jag ge det; Du gläder dig inte åt brännoffer.

¹⁷Guds offer är en förkrossad ande; Ett förkrossat och bedrövat hjärta, Gud, ska du inte förakta.

¹⁸Gör gott mot Sion i din nåd; Bygg Jerusalems murar.

¹⁹Då ska du ha behag till rättfärdiga offer, Till brännoffer och hela brännoffer; Då ska man offra tjurar på ditt altare.