Psaltaren 50

¹Den Mäktige, Gud, Herren, har talat, Och kallat jorden, från solens uppgång till dess nedgång.

²Från Sion, skönhetens fulländning, Har Gud uppenbarat sitt ljus.

³Må vår Gud komma och inte förbli tyst; En förtärande eld går framför Honom, Och en mäktig storm virvlar omkring Honom.

⁴Han kallar på himlarna ovan, Och jorden, för att döma sitt folk:

⁵"Samla till Mig Mina trogna, De som har ingått ett förbund med Mig genom offer."

⁶Och himlarna förkunnar Hans rättfärdighet, Ty Gud själv är domaren. Sela

⁷"Lyssna, Mitt folk, och Jag skall tala; Israel, Jag skall vittna mot dig; Jag är Gud, din Gud.

⁸Jag tillrättavisar dig inte för dina offer, Och dina brännoffer är alltid inför Mig.

⁹Jag tar ingen tjur från ditt hus, Inte heller bockar från dina fållor.

¹⁰Ty varje djur i skogen är Mitt, Boskapen på tusen kullar.

¹¹Jag känner varje fågel i bergen, Och allt som rör sig på fältet tillhör Mig.

¹²Om Jag vore hungrig, skulle Jag inte informera dig, Ty världen är Min, och allt den rymmer.

¹³Äter Jag köttet av tjurar Eller dricker blodet av bockar?

¹⁴Frambär till Gud ett offer av tacksamhet Och uppfyll dina löften till den Högste;

¹⁵Åkalla Mig när du möter motgång; Jag skall rädda dig, och du skall ära Mig."

¹⁶Men till de ogudaktiga förklarar Gud, "Vad rätt har du att recitera Mina stadgar Och att tala om Mitt förbund?

¹⁷Ty du föraktar tillrättavisning, Och du kastar Mina ord åt sidan.

¹⁸När du ser en tjuv, sluter du dig till honom, Och du umgås med äktenskapsbrytare.

¹⁹Du talar fritt ont, Och din tunga väver bedrägeri.

²⁰Du sitter och talar mot din broder; Du förtalar din egen moders son.

²¹Dessa handlingar har du utfört, och Jag förblev tyst; Du antog att Jag var som du; Jag skall tillrättavisa dig och lägga fram fallet inför dina ögon.

²²Nu reflektera över detta, ni som glömmer Gud, Så att Jag inte sliter er i stycken, utan någon att rädda er.

²³Den som offrar ett tackoffer ärar Mig; Och för den som handlar rätt skall Jag uppenbara Guds frälsning."