Psaltaren 77

¹Min röst höjs till Gud, och jag ska ropa högt; Min röst höjs till Gud, och Han ska höra mig.

²I min nöd sökte jag Herren; På natten var min hand utsträckt utan att tröttna; Min själ fann ingen tröst.

³När jag tänker på Gud blir jag orolig; När jag suckar blir min ande matt. Sela

⁴Du har hindrat mina ögon från att slutas; Jag är så orolig att jag inte kan tala.

⁵Jag har tänkt på forna dagar, Åren av förgången tid.

⁶Jag ska minnas min sång om natten; Jag ska begrunda i mitt hjärta, Och min ande reflekterar:

⁷Ska Herren förkasta för evigt? Och ska Han aldrig visa nåd igen?

⁸Har Hans nåd upphört för alltid? Har Hans löfte tagit slut för all tid?

⁹Har Gud glömt att vara nådig, Eller har Han i vrede undanhållit sin medkänsla? Sela

¹⁰Då sade jag: "Detta är min sorg, Att den Högstes högra hand har förändrats."

¹¹Jag ska minnas Herrens gärningar; Jag ska sannerligen minnas Dina underbara verk från förr.

¹²Jag ska begrunda alla Dina gärningar, Och Dina verk med tacksamhet.

¹³Din väg, Gud, är helig; Vilken gud är stor som vår Gud?

¹⁴Du är den Gud som utför under; Du har uppenbarat Din styrka bland folken.

¹⁵Genom Din makt har Du återlöst Ditt folk, Jakobs och Josefs ättlingar. Sela

¹⁶Vattnen såg Dig, Gud; Vattnen såg Dig och var i ångest; Havsdjupen skälvde också.

¹⁷Molnen hällde ut vatten; Himlarna dånade; Dina pilar blixtrade hit och dit.

¹⁸Ljudet av Ditt åskdunder var i virvelvinden; Blixten lyste upp världen; Jorden skälvde och skakade.

¹⁹Din väg gick genom havet, Och Din stig genom de mäktiga vattnen, Och Dina fotspår var osedda.

²⁰Du ledde Ditt folk som en hjord Genom Moses och Arons hand.