Psaltaren 78

¹Lyssna, mitt folk, till min undervisning; Böj era öron till orden från min mun.

²Jag ska tala i liknelser; Jag ska dela uråldriga gåtor,

³Som vi har hört och känt, Och som våra förfäder har delat med oss.

⁴Vi ska inte dölja dem för deras barn, Utan vi ska förkunna för nästa generation Herrens lov, Och Hans makt och de underbara gärningar Han har utfört.

⁵Ty Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, Och satte en lag i Israel, Som Han instruerade våra förfäder Så att de kunde lära sina barn,

⁶Så att nästa generation skulle veta, de barn som ännu inte är födda, Att de skulle resa sig och berätta för sina barn,

⁷Så att de skulle sätta sin tillit till Gud Och inte glömma Guds gärningar, Utan hålla Hans bud,

⁸Och inte vara som sina förfäder, En envis och upprorisk generation, En generation som inte förberedde sitt hjärta, Och vars ande inte var trogen mot Gud.

⁹Efraims söner, beväpnade med bågar, Men ändå drog sig tillbaka på stridens dag.

¹⁰De höll inte Guds förbund Och vägrade följa Hans lag;

¹¹De glömde Hans gärningar Och de under Han hade visat dem.

¹²Han utförde under inför deras förfäder I Egyptens land, på Soans fält.

¹³Han delade havet och ledde dem igenom, Och Han fick vattnen att stå som en mur.

¹⁴Sedan ledde Han dem med molnet om dagen, Och hela natten med ett ljus av eld.

¹⁵Han klöv klipporna i öknen Och gav dem rikligt med vatten som havets djup.

¹⁶Han lät strömmar bryta fram ur klippan Och fick vatten att flöda ner som floder. --- [Psalm 78 fortsätter till vers 72; på grund av dess längd, vill du att jag fortsätter med nu i Markdown, eller pausa här och fortsätta från vers 17 i nästa meddelande?]

¹⁷Ändå fortsatte de att synda mot Honom, Och gjorde uppror mot den Högste i öknen.

¹⁸Och de prövade Gud i sina hjärtan Genom att kräva mat för att stilla sina begär.

¹⁹Sedan talade de mot Gud; De sa, "Kan Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Se, Han slog klippan så att vatten strömmade ut, Och strömmar flödade över; Kan Han också ge bröd? Ska Han förse sitt folk med kött?”

²¹Därför hörde Herren och blev fylld av vrede; Och eld tändes mot Jakob, Och vrede steg också mot Israel,

²²För de trodde inte på Gud Och litade inte på Hans räddning.

²³Ändå befallde Han himlarna ovan Och öppnade himlens portar;

²⁴Han regnade ner manna för dem att äta, Och gav dem mat från himlen.

²⁵Människor åt änglars bröd; Han försåg dem med mat i överflöd.

²⁶Han fick östanvinden att blåsa i himlarna Och genom sin makt styrde han sunnanvinden.

²⁷Han regnade kött över dem som damm, Till och med bevingade fåglar som havets sand,

²⁸Han lät dem falla mitt i deras läger, Runt omkring deras boningar.

²⁹Så de åt och blev väl mätta, Och Han uppfyllde deras begär.

³⁰Men innan de hade stillat sin hunger, Medan maten ännu var i deras munnar,

³¹Steg Guds vrede mot dem Och slog ner några av deras starkaste, Och kuvade Israels utvalda män.

³²Trots allt detta fortsatte de att synda Och trodde inte på Hans underbara gärningar.

³³Så Han avslutade deras dagar i fåfänglighet, Och deras år i plötslig skräck.

³⁴När Han slog dem, då sökte de Honom, Och de återvände och sökte ivrigt Gud;

³⁵Och de kom ihåg att Gud var deras klippa, Och den Högste Gud deras Återlösare.

³⁶Men de smickrade Honom med sina ord Och ljög för Honom med sina tungor.

³⁷Ty deras hjärtan var inte fasta mot Honom, Inte heller var de trogna mot Hans förbund.

³⁸Men Han, som är barmhärtig, förlät deras missgärning och förgjorde dem inte; Och ofta återhöll Han sin vrede Och släppte inte lös all sin harm.

³⁹Så Han kom ihåg att de var kött, En förbigående vind som inte återvänder.

⁴⁰Hur ofta gjorde de uppror mot Honom i öknen, Och bedrövade Honom i ödemarken!

⁴¹Gång på gång prövade de Gud, Och smärtade Israels Helige.

⁴²De kom inte ihåg Hans makt, Den dag då Han befriade dem från fienden,

⁴³När Han visade sina tecken i Egypten Och sina under på Soans fält,

⁴⁴Och förvandlade deras floder till blod, Och deras strömmar, så att de inte kunde dricka.

⁴⁵Han sände svärmar av flugor bland dem som åt upp dem, Och grodor som ödelade dem.

⁴⁶Han gav också deras grödor till gräshoppan Och frukten av deras arbete till gräshopporna.

⁴⁷Han förstörde deras vinstockar med hagel Och deras sykomorträd med frost.

⁴⁸Han överlämnade deras boskap till hagelstenarna, Och deras hjordar till blixtnedslag.

⁴⁹Han sände sin brinnande vrede över dem, Raseri och indignation och problem, Ett sällskap av förgörande änglar.

⁵⁰Han banade väg för sin vrede; Han skonade inte deras själar från döden, Utan överlämnade deras liv till pesten,

⁵¹Och slog alla förstfödda i Egypten, Det första och bästa av deras styrka i Hams tält.

⁵²Ändå ledde Han sitt eget folk ut som får, Och vägledde dem i öknen som en hjord;

⁵³Han ledde dem säkert, så att de inte fruktade; Men havet överväldigade deras fiender.

⁵⁴Så Han förde dem till sitt heliga land, Till detta bergsland som Hans högra hand hade vunnit.

⁵⁵Han drev också ut folken framför dem, Och fördelade dem som ett arv genom mätning, Och bosatte Israels stammar i deras tält.

⁵⁶Ändå prövade och gjorde de uppror mot den Högste Gud Och höll inte Hans stadgar,

⁵⁷Utan vände tillbaka och handlade svekfullt som sina förfäder; De vek av som en felande båge.

⁵⁸Ty de provocerade Honom med sina offerhöjder Och väckte Hans svartsjuka med sina snidade bilder.

⁵⁹När Gud hörde dem, blev Han fylld av vrede Och Han förkastade Israel fullständigt;

⁶⁰Så att Han övergav boningsplatsen i Silo, Tältet Han hade satt bland människor,

⁶¹Och gav sin styrka i fångenskap, Och sin härlighet i fiendens hand.

⁶²Han överlämnade också sitt folk till svärdet, Och blev fylld av vrede mot sitt arv.

⁶³Eld förtärde Hans unga män, Och Hans jungfrur hade inga bröllopssånger.

⁶⁴Hans präster föll för svärdet, Och Hans änkor kunde inte gråta.

⁶⁵Då vaknade Herren som från sömn, Som en krigare överväldigad av vin.

⁶⁶Han drev sina fiender tillbaka; Han lade på dem en evig skam.

⁶⁷Han vände sig också bort från Josefs tält, Och valde inte Efraims stam,

⁶⁸Utan valde Judas stam, Sions berg, som Han älskade.

⁶⁹Och Han upprättade sin helgedom som höjderna, Som jorden som Han har grundlagt för evigt.

⁷⁰Han valde också sin tjänare David, Och tog honom från att valla fåren;

⁷¹Från att ta hand om tackorna med lamm förde Han honom För att valla Jakob, sitt folk, Och Israel, sitt arv.

⁷²Så han vallade dem med hjärtats integritet, Och vägledde dem med skickliga händer.