Höga visan 6

¹Vart har din älskade gått, du skönaste bland kvinnor? Vart har din älskade vänt sig, så att vi kan söka honom med dig?

²Min älskade har gått ner till sin trädgård, till balsambäddarna, för att valla sin hjord i trädgårdarna och samla liljor.

³Jag tillhör min älskade, och min älskade tillhör mig, han som vallar sin hjord bland liljorna.

⁴Du är lika förtrollande som Tirsa, min älskling, lika ljuvlig som Jerusalem, lika majestätisk som en här med banér.

⁵Vänd dina ögon bort från mig, för de har överväldigat mig; ditt hår är som en flock getter som har kommit ner från Gilead.

⁶Dina tänder är som en flock tackor som har kommit upp från tvätten, alla bär de tvillingar, och ingen bland dem har förlorat sin unge.

⁷Dina tinningar är som den inre delen av ett granatäpple bakom din slöja.

⁸Det finns sextio drottningar och åttio bihustrur, och jungfrur utan tal;

⁹Men min duva, min fullkomliga, står ensam: Hon är sin mors enda dotter; hon är den älskade dottern till den som födde henne. De unga kvinnorna såg henne och kallade henne välsignad, drottningarna och bihustrurna också, och de prisade henne och sade,

¹⁰"Vem är denna som framträder som gryningen, så vacker som fullmånen, så ren som solen, så majestätisk som en här med banér?"

¹¹Jag gick ner till hassellunden för att se dalens blomning, för att se om vinstocken hade knoppats eller om granatäpplena hade blommat.

¹²Innan jag var medveten om det, satte min själ mig bland mina ädla folks vagnar.

¹³Kom tillbaka, kom tillbaka, du Shulamit; kom tillbaka, kom tillbaka, så att vi kan se på dig! Varför skulle ni se på Shulamit, som på de två härarnas dans?