1 Kungaboken 21

¹Nu hände det sig efter dessa ting att Nabot från Jisreel hade en vingård i Jisreel, bredvid palatset tillhörande Ahab, kungen av Samaria.

²Ahab sade till Nabot: "Låt mig få din vingård för att använda den som en köksträdgård, eftersom den ligger nära mitt palats. Jag ska ge dig en bättre vingård i utbyte, eller om du föredrar det, ska jag betala dig dess värde i silver."

³Men Nabot sade till Ahab: "Herren förbjude att jag skulle ge dig mina förfäders arv."

⁴Så Ahab gick hem, dyster och arg för att Nabot från Jisreel hade sagt: "Jag kommer inte att ge dig mina förfäders arv." Han lade sig på sin säng, vände ansiktet bort och vägrade att äta.

⁵Hans hustru Isebel kom in och frågade: "Varför är du så upprörd? Varför vill du inte äta?"

⁶Han svarade: "För jag talade med Nabot från Jisreel och bad honom sälja mig sin vingård, eller byta den om han föredrog det. Men han svarade: 'Jag kommer inte att ge dig min vingård.'"

⁷Isebel, hans hustru, sade: "Är det så här du agerar som kung över Israel? Res dig upp och ät något. Var glad. Jag ska skaffa dig Nabots vingård från Jisreel."

⁸Så hon skrev brev i Ahabs namn, förseglade dem med hans sigill och skickade dem till de äldste och adelsmännen som bodde i Nabots stad.

⁹I dessa brev skrev hon: "Utlys en fasta och låt Nabot sitta på en framträdande plats bland folket.

¹⁰Men låt två skurkar sitta mittemot honom och låt dem vittna att han har förbannat både Gud och kungen. Ta sedan ut honom och stena honom till döds."

¹¹Så männen i Nabots stad—de äldste och adelsmännen som bodde där—gjorde precis som Isebel hade instruerat i de brev hon hade skickat dem.

¹²De utlyste en fasta och placerade Nabot på en framträdande plats bland folket.

¹³Då kom två värdelösa män in och satte sig mittemot honom och vittnade inför folket och sade: "Nabot har förbannat Gud och kungen." Så de tog honom utanför staden och stenade honom till döds.

¹⁴Efteråt informerade de Isebel: "Nabot har blivit stenad och är död."

¹⁵Så snart Isebel hörde att Nabot hade blivit stenad och var död, sade hon till Ahab, "Res dig upp och ta i besittning Nabots vingård från Jisreel, som han vägrade att sälja till dig. Han lever inte längre, utan är död."

¹⁶När Ahab hörde att Nabot var död, reste han sig och gick ner för att ta vingården i besittning.

¹⁷Herrens ord kom till Elia från Tisbe och det var:

¹⁸"Gå och möt Ahab, Israels kung, som regerar i Samaria. Han är nu i Nabots vingård, där han har gått för att ta den i besittning.

¹⁹Säg till honom: 'Så säger Herren: Har du mördat och även tagit i besittning?' Säg sedan till honom, 'Så säger Herren: På den plats där hundarna slickade upp Nabots blod, ska hundarna också slicka upp ditt blod—ja, ditt!'"

²⁰Ahab sade till Elia: "Så du har funnit mig, min fiende!" Elia svarade: "Jag har funnit dig, eftersom du har sålt dig själv för att göra ont i Herrens ögon.

²¹Så säger Herren: 'Jag ska bringa olycka över dig. Jag ska utplåna dina ättlingar och avskära från Ahab varje man i Israel—slav eller fri.

²²Jag ska göra ditt hus som Jerobeams, Nebats sons, och som Baesas, Ahias sons, eftersom du har väckt Min vrede och fått Israel att synda.'

²³Och angående Isebel säger Herren också: 'Hundar ska sluka Isebel vid Jisreels mur.'

²⁴Hundar ska äta alla som tillhör Ahab som dör i staden, och fåglarna ska äta dem som dör på landsbygden."

²⁵Det fanns ingen som Ahab, som sålde sig själv för att göra ont i Herrens ögon, påverkad av Isebel, hans hustru.

²⁶Han agerade på de mest avskyvärda sätt genom att följa avgudar, som amoréerna hade gjort, vilka Herren drev ut före Israel.

²⁷När Ahab hörde dessa ord, rev han sina kläder, satte på sig säckväv och fastade. Han låg i säckväv och gick omkring tyst och ödmjukt.

²⁸Herrens budskap kom till Elia från Tisbe:

²⁹"Har du märkt hur Ahab har ödmjukat sig inför Mig? Eftersom han har ödmjukat sig, ska jag inte bringa olyckan under hans livstid. Jag ska bringa den över hans hus under hans sons dagar."