1 Samuelsboken 18

¹Efter att han hade talat med Saul, blev Jonathan djupt förbunden med David, så att Jonathan var hängiven honom; som om det vore hans egen själ.

²Saul tog honom den dagen och tillät honom inte att återvända till sin fars hus.

³Då slöt Jonathan ett förbund med David och han var hängiven honom; som om det vore hans egen själ.

⁴Jonathan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den till David, tillsammans med sin rustning, även sitt svärd, sin båge och sitt bälte.

⁵Och David gick ut och var framgångsrik vart Saul än sände honom, så Saul satte honom över krigsmännen. Och det var tilltalande i all folkets ögon, och även i Sauls tjänares ögon.

⁶Nu hände det när de kom hem, när David återvände från att ha slagit ner filistén, att kvinnorna kom ut från alla Israels städer, sjungande och dansande, för att möta kung Saul med tamburiner, med glädje och med musikinstrument.

⁷Kvinnorna sjöng när de firade och sade, "Saul har slagit sina tusen, Och David sina tiotusen."

⁸Då blev Saul mycket arg, för detta uttalande misshagade honom, och han sade, "De har tillskrivit David tiotusen, men mig har de tillskrivit endast tusen. Vad mer kan han ha än kungariket?"

⁹Så Saul betraktade David med misstänksamhet från den dagen och framåt.

¹⁰Följande dag kom en ond ande från Gud kraftigt över Saul, och han rasade mitt i huset, medan David spelade harpa med sin hand, som vanligt. Och Saul hade ett spjut i sin hand.

¹¹Då kastade Saul spjutet, med avsikt att fästa David vid väggen. Men David lyckades fly från hans närvaro vid två tillfällen.

¹²Saul var rädd för David, eftersom Herren var med honom, men hade lämnat Saul.

¹³Så Saul avlägsnade honom från sin närvaro och utsåg honom till befälhavare över tusen; och han gick ut och kom in inför folket.

¹⁴David var framgångsrik i alla sina företag, och Herren var med honom.

¹⁵När Saul såg att han var mycket framgångsrik, fruktade han honom.

¹⁶Men hela Israel och Juda älskade David, för han ledde dem i strid och återvände inför dem.

¹⁷Då sade Saul till David, "Här är min äldre dotter Merab; jag ska ge henne till dig som hustru. Var bara en tapper man för mig och kämpa Herrens strider." För Saul tänkte, "Låt inte min hand vara mot honom, utan låt filistéernas hand vara mot honom."

¹⁸Men David sade till Saul, "Vem är jag, och vad är mitt liv eller min fars familj i Israel, att jag skulle bli kungens svärson?"

¹⁹Så det hände, när tiden kom för Merab, Sauls dotter, att ges till David, att hon gavs till Adriel meholatiten som hustru.

²⁰Nu älskade Michal, Sauls dotter, David. När de berättade för Saul, var saken tilltalande för honom.

²¹Saul tänkte, "Jag ska ge henne till honom, så att hon kan bli en snara för honom, och så att filistéernas hand kan vara mot honom." Därför sade Saul till David, "För andra gången kan du idag bli min svärson."

²²Då befallde Saul sina tjänare, "Tala i hemlighet med David och säg, 'Se, kungen har behag till dig, och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson.'"

²³Så Sauls tjänare talade dessa ord till David. Men David sade, "Är det obetydligt i era ögon att bli kungens svärson, när jag är en fattig man och ringa ansedd?"

²⁴Sauls tjänare rapporterade till honom enligt vad David hade sagt.

²⁵Då sade Saul, "Detta är vad ni ska säga till David: 'Kungen önskar ingen hemgift förutom hundra filistéers förhudar, för att hämnas på kungens fiender.'" Men Saul avsåg att David skulle falla för filistéernas hand.

²⁶När hans tjänare berättade dessa ord för David, gladde det David att bli kungens svärson. Innan den utsatta tiden hade gått ut,

²⁷gick David ut och gick, han och hans män, och slog ner två hundra män bland filistéerna. Sedan tog David deras förhudar och presenterade det fulla antalet för kungen, så att han kunde bli kungens svärson. Så Saul gav honom sin dotter Michal som hustru.

²⁸När Saul observerade och förstod att Herren var med David, och att Michal, Sauls dotter, älskade honom,

²⁹ökade Sauls rädsla för David. Således förblev Saul Davids fiende ständigt.

³⁰Då gick filistéernas befälhavare ut i strid, och det hände, så ofta de gick ut, att David var mer framgångsrik än alla Sauls tjänare.