1 Samuelsboken 22

¹David lämnade den platsen och fann tillflykt i grottan Adullam. När hans bröder och hela hans fars hus fick veta detta, gick de ner till honom där.

²Alla som var i nöd, alla som hade skulder och alla som var missnöjda samlades till honom; och han blev ledare över dem. Nu var det omkring fyrahundra män med honom.

³Och David gick därifrån till Mispa i Moab. Han sa till Moabs kung: "Låt min far och min mor komma och stanna hos dig tills jag vet vad Gud kommer att göra för mig."

⁴Han anförtrodde dem åt Moabs kung; och de stannade hos honom så länge David var i fästningen.

⁵Men profeten Gad sa till David: "Stanna inte i fästningen; lämna och gå in i Juda land." Så David lämnade och gick till skogen Heret.

⁶Då hörde Saul att David och männen som var med honom hade blivit upptäckta. Nu satt Saul i Gibea, under tamarisken på höjden, med sitt spjut i handen, och alla hans tjänare stod omkring honom.

⁷Saul sa till sina tjänare som stod omkring honom, "Hör nu, ni benjaminiter! Ska också Isais son ge er alla fält och vingårdar? Ska han göra er alla till befälhavare över tusen och befälhavare över hundra?

⁸För alla har ni sammansvurit er mot mig, så att ingen informerar mig när min son sluter ett förbund med Isais son, och ingen av er bryr sig om mig eller informerar mig om att min son har uppviglat min tjänare mot mig, för att ligga i bakhåll, som det är idag."

⁹Då sa Doeg, edomiten, som stod bredvid Sauls tjänare, "Jag bevittnade att Isais son kom till Nob, till Ahimelek, Ahitubs son.

¹⁰Han sökte vägledning från Herren för honom, försåg honom med förnödenheter, och gav honom svärdet av filistén Goliat."

¹¹Då skickade kungen någon att kalla Ahimelek prästen, Ahitubs son, och hela hans fars hus, prästerna som var i Nob; och de kom alla till kungen.

¹²Saul sa, "Lyssna nu, Ahitubs son." Och han sa, "Här är jag, min herre."

¹³Då sa Saul till honom, "Varför har du och Isais son sammansvurit er mot mig, genom att ge honom bröd och ett svärd, och genom att fråga Gud för honom, så att han skulle resa sig mot mig, genom att ligga i bakhåll, som det är idag?"

¹⁴Ahimelek svarade kungen och sa, "Och vem bland alla dina tjänare är så trogen som David, kungens svärson, ledare över din vakt och ärad i ditt hus?

¹⁵Var det bara idag som jag började fråga Gud för honom? Absolut inte! Låt inte kungen anklaga din tjänare eller någon i min fars hus, för din tjänare vet ingenting alls om hela denna sak."

¹⁶Men kungen förklarade, "Ahimelek, du och hela din fars hus ska dö!"

¹⁷Och kungen sa till vakterna som tjänade honom, "Vänd er om och döda Herrens präster, för deras hand är också med David, och för att de visste att han flydde och inte informerade mig." Men kungens tjänare var inte villiga att sträcka ut sina händer för att attackera Herrens präster.

¹⁸Då sa kungen till Doeg, "Du vänd dig om och attackera prästerna!" Så Doeg, edomiten, vände sig om och attackerade prästerna, och han dödade den dagen åttiofem män som bar linneefoden.

¹⁹Han slog också Nob, prästernas stad, med svärdsegg, både män och kvinnor, barn och spädbarn; också oxar, åsnor och får slog han med svärdsegg.

²⁰Men en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar, lyckades fly och flydde till David.

²¹Ebjatar berättade för David att Saul hade dödat Herrens präster.

²²Då sa David till Ebjatar, "Jag insåg den dagen, när Doeg, edomiten, var närvarande, att han säkert skulle informera Saul. Jag har fört skada över varje person i din fars hus.

²³Stanna hos mig; var inte rädd, för den som söker mitt liv söker också ditt liv, men du är säker hos mig."