1 Samuelsboken 24

¹När Saul nu hade återvänt från att förfölja filistéerna, berättade man för honom: "Se, David är i öknen En-Gedi."

²Då tog Saul tre tusen utvalda män från hela Israel och gick för att söka efter David och hans män framför Stenarna av de Vilda Getterna.

³Han gick förbi fårahagarna längs vägen, där det fanns en grotta; och Saul gick in för att uträtta sina behov. Nu satt David och hans män längst in i grottan.

⁴Davids män sade till honom, "Se, detta är den dag som Herren har sagt till dig, 'Se, jag är på väg att överlämna din fiende i din hand, och du skall göra med honom som det verkar gott för dig.'" Då reste sig David och skar av kanten på Sauls mantel i hemlighet.

⁵Men efteråt kände David ingen glädje över att ha skurit av kanten på Sauls mantel.

⁶Så han sade till sina män, "Må det vara långt ifrån mig, på grund av Herren, att göra en sådan sak mot min herre, Herrens smorde, att räcka ut min hand mot honom, eftersom han är Herrens smorde."

⁷Och David hindrade sina män med dessa ord och tillät dem inte att resa sig mot Saul. Och Saul reste sig, lämnade grottan och gick sin väg.

⁸Efteråt reste sig David och gick ut ur grottan och ropade efter Saul och sade, "Min herre kungen!" När Saul såg sig om, bugade sig David med ansiktet mot marken och föll ner.

⁹David sade till Saul, "Varför lyssnar du till människors ord som säger, 'Se, David söker att skada dig'?

¹⁰Se, denna dag har dina ögon sett att Herren hade överlämnat dig i min hand idag i grottan, och några sade att döda dig, men jag skonade dig. Och jag sade, 'Jag skall inte räcka ut min hand mot min herre, ty han är Herrens smorde.'

¹¹Så, min fader, se! Se verkligen kanten på din mantel i min hand! För att jag skar av kanten på din mantel men inte dödade dig, vet och förstå att det inte finns någon ondska eller uppror i mina händer, och jag har inte syndat mot dig, även om du är fast besluten att ta mitt liv.

¹²Må Herren vara domare mellan dig och mig, och må Han skipa rättvisa över dig; men min hand skall inte vara mot dig.

¹³Som det gamla ordspråket säger, 'Från de onda kommer ondska'; Men min hand skall inte vara mot dig.

¹⁴Efter vem har Israels kung gått ut? Vem förföljer du? En simpel hund, en enda loppa?

¹⁵Må därför Herren vara domare och besluta mellan dig och mig; och må Han se och upprätthålla min sak och befria mig från din hand."

¹⁶När David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul, "Är detta din röst, min son David?" Då höjde Saul sin röst och grät.

¹⁷Och han sade till David, "Du är mer rättfärdig än jag; ty du har behandlat mig väl, medan jag har behandlat dig illa.

¹⁸Du har idag visat att du har gjort gott mot mig, att Herren överlämnade mig i din hand och ändå dödade du mig inte.

¹⁹För om en man finner sin fiende, låter han honom gå bort i säkerhet? Må Herren belöna dig med gott i gengäld för vad du har gjort för mig denna dag.

²⁰Nu se, jag är medveten om att du säkert kommer att bli kung, och att Israels rike kommer att bli fastställt i din hand.

²¹Så nu svär till mig vid Herren att du inte skall avskära mina efterkommande efter mig, och att du inte skall utplåna mitt namn från min fars hus."

²²Och David svor till Saul. Sedan gick Saul hem, men David och hans män gick upp till fästningen.