1 Samuelsboken 25

¹Sedan dog Samuel, och hela Israel samlades och sörjde honom, och begravde honom vid hans hus i Rama. Och David reste sig och gick ner till öknen Paran.

²Det fanns en man i Maon vars verksamhet var i Karmel; och denne man var mycket rik, ägde tre tusen får och tusen getter. En gång hände det sig medan han klippte sina får i Karmel—

³Ty mannens namn var Nabal, och hans hustrus namn var Abigail. Kvinnan var klok och vacker, men mannen var hård och oärlig i sina affärer, och han var en kalebit.

⁴Då hörde David i öknen att Nabal klippte sina får.

⁵David sände tio unga män och instruerade dem, "Gå upp till Karmel, besök Nabal och hälsa honom i mitt namn.

⁶Och detta skall ni säga: 'Frid vare med dig, och frid vare med ditt hus, och frid vare med allt du har!

⁷Nu har jag hört att du har fårklippare. Dina herdar har varit med oss, och vi förolämpade dem inte, och de saknade ingenting alla de dagar de var i Karmel.

⁸Fråga dina unga män och de skall berätta för dig. Låt därför mina unga män finna nåd i dina ögon, ty vi har kommit på en festdag. Ge, jag ber dig, vad du finner till hands till dina tjänare och till din son David.'"

⁹När Davids unga män anlände, framförde de alla dessa ord till Nabal å Davids vägnar; sedan väntade de på hans svar.

¹⁰Men Nabal svarade Davids tjänare, "Vem är David? Och vem är Isais son? Det finns många tjänare nu för tiden som bryter sig loss från sina herrar.

¹¹Skall jag då ta mitt bröd och mitt vatten och mitt kött som jag har förberett för mina fårklippare, och ge det till män vars ursprung jag inte känner?"

¹²Så Davids unga män återvände och gick tillbaka; och de kom och berättade för honom alla dessa ord.

¹³David sade till sina män, "Var och en av er spänn på sitt svärd!" Så varje man spände på sitt svärd, och David spände också på sitt svärd. Och omkring fyrahundra män gick upp bakom David, medan tvåhundra stannade med förnödenheterna.

¹⁴Men en av de unga männen berättade för Abigail, Nabals hustru, och sade, "Se, David sände budbärare från öknen för att hälsa vår herre, och han skrek åt dem i vrede.

¹⁵Ändå var männen mycket goda mot oss, och vi blev inte förolämpade, och vi saknade ingenting så länge vi gick med dem, medan vi var på fälten.

¹⁶De skyddade oss både dag och natt, hela tiden vi var med dem och vaktade fåren.

¹⁷Var nu medveten och överväg vad du bör göra, ty skada är bestämd mot vår herre och mot hela hans hushåll; och han är en sådan värdelös man att ingen kan tala med honom."

¹⁸Då skyndade Abigail sig och tog tvåhundra bröd, två krukor vin, fem får redan förberedda, fem seor rostat korn, hundra klasar russin och tvåhundra kakor fikon, och lastade dem på åsnor.

¹⁹Hon sade till sina unga män, "Gå före mig; se, jag kommer efter er." Men hon berättade inte för sin man Nabal.

²⁰När hon red på sin åsna och kom ner vid den dolda delen av berget, var David och hans män på väg ner mot henne; så hon mötte dem.

²¹Nu hade David sagt, "Det var säkert förgäves som jag skyddade allt som denne man har i öknen, så att ingenting saknades av allt som tillhörde honom; och han har återgäldat mig ont för gott.

²²Må Gud göra så mot Davids fiender, och mer därtill, om jag lämnar så mycket som en manlig kvar av någon som tillhör honom vid morgonen."

²³När Abigail såg David, skyndade hon sig och steg av sin åsna, och föll på sitt ansikte inför David och bugade sig till marken.

²⁴Hon föll vid hans fötter och sade, "På mig ensam, min herre, vare skulden. Och låt din slav få tala till dig, och lyssna till din slavs ord.

²⁵Låt inte min herre fästa uppmärksamhet vid denne värdelöse man, Nabal, ty som hans namn är, så är han: Nabal är hans namn, och dårskap är med honom. Men jag, din slav, såg inte min herres unga män som du sände.

²⁶Nu då, min herre, så sant Herren lever och så sant du lever, eftersom Herren har hindrat dig från att utgjuta blod, och från att hämnas med din egen hand, må dina fiender och de som söker skada mot min herre vara som Nabal.

²⁷Och nu, låt denna gåva som din tjänare har fört till min herre ges till de unga män som är med min herre.

²⁸Förlåt, jag ber dig, din slavs förseelse; ty Herren skall säkert göra för min herre ett bestående hus, eftersom min herre kämpar Herrens strider, och ondska skall inte finnas i dig alla dina dagar.

²⁹Och när någon reser sig för att förfölja dig och för att söka ditt liv, skall min herres liv vara bunden i de levandes knyte med Herren din Gud; men dina fienders liv skall Han slunga ut som från en slunga.

³⁰Och när Herren uppfyller för min herre allt det goda Han har lovat angående dig, och utser dig till ledare över Israel,

³¹skall detta inte bli en stötesten för dig, eller en orolig hjärta för min herre, både genom att ha utgjutit blod utan orsak och genom att min herre har hämnats sig själv. När Herren handlar väl med min herre, kom då ihåg din slav."

³²Då sade David till Abigail, "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som sände dig denna dag för att möta mig,

³³och välsignad vare din klokhet, och välsignad vare du, som har hindrat mig denna dag från blodspillan och från att hämnas med min egen hand.

³⁴Icke desto mindre, så sant Herren Israels Gud lever, som har hindrat mig från att skada dig, om du inte hade kommit snabbt för att möta mig, så skulle det säkert inte ha funnits kvar så mycket som en manlig hos Nabal vid morgonen."

³⁵Så David tog emot ur hennes hand vad hon hade fört honom, och sade till henne, "Gå upp till ditt hus i frid. Se, jag har lyssnat till dig och beviljat din begäran."

³⁶Sedan kom Abigail till Nabal, och se, han höll en fest i sitt hus, lik en konungs fest. Och Nabals hjärta var glatt inom honom, ty han var mycket berusad; så hon berättade ingenting alls för honom förrän morgonljuset.

³⁷Men på morgonen, när vinet hade gått ur Nabal, berättade hans hustru för honom dessa saker, och hans hjärta dog inom honom, och han blev som en sten.

³⁸Omkring tio dagar senare, orsakade Herren att Nabal dog.

³⁹När David hörde att Nabal var död, sade han, "Välsignad vare Herren, som har fört min sak mot den förolämpning som riktades mot mig av Nabals hand, och har hållit sin tjänare från ondska. Herren har också återgäldat Nabals ondska på hans eget huvud." Sedan sände David ett förslag till Abigail, för att ta henne till sin hustru.

⁴⁰När Davids tjänare kom till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade, "David har sänt oss till dig, för att ta dig till hans hustru."

⁴¹Hon reste sig och bugade sig med ansiktet mot marken, och sade, "Se, din tjänarinna är en slav för att tvätta min herres tjänares fötter."

⁴²Sedan reste Abigail sig snabbt, och red på en åsna, med sina fem kvinnliga tjänare följande henne; och hon följde efter Davids budbärare och blev hans hustru.

⁴³David tog också Ahinoam från Jisreel, och hon blev hans hustru tillsammans med Abigail.

⁴⁴Nu hade Saul gett sin dotter Mikal, Davids hustru, till Palti, son till Laish, som var från Gallim.