2 Kungaboken 3

¹Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria under Josafats, kungen av Juda, artonde regeringsår, och han regerade i tolv år.

²Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men inte som hans far och mor, för han avlägsnade Baals heliga pelare som hans far hade gjort.

³Ändå höll han fast vid Jerobeams, Nebats sons, synder, som fick Israel att synda. Han vände sig inte bort från dem.

⁴Nu var Mesa, kungen av Moab, en fårskötare, och han brukade betala Israels kung en tribut av hundratusen lamm och ullen från hundratusen baggar.

⁵Men efter Ahabs död gjorde Moabs kung uppror mot Israels kung.

⁶Så kung Joram drog ut från Samaria vid den tiden och samlade hela Israel.

⁷Han skickade också detta meddelande till Josafat, kungen av Juda: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?” Josafat svarade, ”Jag ska gå. Jag är som du är, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar.”

⁸Då frågade han, ”Vilken väg ska vi gå?” Joram svarade, ”Genom Edoms öken.”

⁹Så Israels kung, Judas kung och Edoms kung gav sig iväg. Efter en kringgående marsch på sju dagar fanns det inget vatten för armén eller för djuren som följde dem.

¹⁰Då sade Israels kung, ”Ack! Herren har kallat dessa tre kungar bara för att överlämna dem i Moabs hand!”

¹¹Men Josafat sade, ”Finns det ingen Herrens profet här, genom vilken vi kan fråga Herren?” En av Israels kungs tjänare svarade, ”Elisa, Safats son, är här. Han brukade hälla vatten över Elias händer.”

¹²Josafat sade, ”Herrens ord är med honom.” Så Israels kung, Josafat och Edoms kung gick ner till honom.

¹³Elisa sade till Israels kung, ”Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och din mors profeter.” Men Israels kung sade till honom, ”Nej, för det är Herren som har kallat oss tre kungar tillsammans för att överlämna oss till Moab.”

¹⁴Elisa sade, ”Så sant som Herren Sebaot lever, som jag tjänar, om jag inte hade respekt för Josafat, kungen av Juda, skulle jag inte se på dig eller ens lägga märke till dig.

¹⁵Men nu, hämta en musiker till mig.” Och medan musikern spelade, kom Herrens hand över Elisa.

¹⁶Han sade, ”Så säger Herren: Gör denna dal full av diken.

¹⁷För så säger Herren: Ni kommer varken att se vind eller regn, ändå kommer denna dal att fyllas med vatten, och ni, era boskap och era djur kommer att dricka.

¹⁸Detta är en enkel sak i Herrens ögon. Han kommer också att överlämna Moab i era händer.

¹⁹Ni kommer att erövra varje befäst stad och varje större stad. Ni kommer att fälla varje gott träd, blockera alla källor och täcka varje god åker med stenar.

²⁰Nästa morgon, vid tiden för morgonoffret, kom plötsligt vatten från Edoms riktning, och landet fylldes med vatten.

²¹Nu hade alla moabiter hört att kungarna hade kommit upp för att strida mot dem, så varje man som var gammal nog att bära vapen kallades och placerades vid gränsen.

²²När de steg upp tidigt på morgonen, sken solen på vattnet, och för moabiterna såg det rött ut—som blod.

²³De sade, ”Detta är blod! Kungarna har kämpat och slaktat varandra. Nu till bytet, Moab!”

²⁴Men när moabiterna kom till Israels läger, reste sig israeliterna och slog ner dem. De flydde inför Israel, som förföljde dem och slog ner dem.

²⁵De förstörde städerna, och varje man kastade stenar på varje god åker tills den var täckt. De stoppade upp alla källor och högg ner varje gott träd. Endast Kir-Hareset var kvar, men även den blev omringad och attackerad av slungkastare.

²⁶När Moabs kung såg att striden gick emot honom, tog han sjuhundra svärdsmän för att bryta igenom till Edoms kung, men de kunde inte segra.

²⁷Då tog han sin förstfödde son, som skulle efterträda honom som kung, och offrade honom som ett brännoffer på muren. Stor vrede kom över Israel, och de drog sig tillbaka från honom och återvände till sitt eget land.