2 Kungaboken 4

¹Nu ropade en kvinna av profetlärjungarnas hustrur till Elisa och sade, "Din tjänare, min man, är död, och du vet att din tjänare fruktade Herren. Nu har fordringsägaren kommit för att ta mina två barn till sina slavar."

²Elisa svarade henne, "Hur kan jag hjälpa dig? Säg mig, vad har du i ditt hus?" Och hon svarade, "Din tjänarinna har ingenting i huset utom en kruka med olja."

³Då sade han, "Gå och låna kärl åt dig från alla dina grannar — tomma kärl; ta inte för få.

⁴Gå sedan in och stäng dörren om dig och dina söner, och häll oljan i alla dessa kärl; och du ska ställa undan varje när det är fullt."

⁵Så hon lämnade honom och stängde dörren om sig och sina söner. De fortsatte att bära kärlen till henne, och hon fortsatte att hälla.

⁶När kärlen var fulla, sade hon till sin son, "Ge mig ett kärl till." Men han sade till henne, "Det finns inget mer." Då stannade oljan.

⁷Så hon kom och berättade för gudsmannen. Och han instruerade henne, "Gå, sälj oljan och betala din skuld, och du och dina söner kan leva på resten."

⁸Nu hände det en dag att Elisa gick över till Shunem, där det fanns en framstående kvinna, och hon uppmanade honom att äta mat. Så närhelst han gick förbi, brukade han gå in där för att äta.

⁹Och hon sade till sin man, "Se nu, jag vet att detta är en helig gudsman som ständigt går förbi oss.

¹⁰Låt oss göra ett litet murat övre rum, och sätta en säng där för honom, och ett bord, en stol och en lampställ; och det ska vara, när han kommer till oss, att han kan gå in där."

¹¹En dag kom han dit och gick in i det övre rummet och lade sig där.

¹²Och han sade till sin tjänare Gehazi, "Kalla denna shunammitiska kvinna." Så han kallade henne, och hon stod inför honom.

¹³Och han sade till honom, "Säg nu till henne, 'Se, du har tagit all denna möda för oss; vad kan jag göra för dig? Ska jag tala för dig till kungen eller till härens befälhavare?'" Men hon svarade, "Jag bor bland mitt eget folk."

¹⁴Så han sade, "Vad ska då göras för henne?" Och Gehazi svarade, "Jo, hon har ingen son, och hennes man är gammal."

¹⁵Då sade han, "Kalla henne." Så han kallade henne, och hon stod i dörröppningen.

¹⁶Då sade han, "Vid denna tid nästa år kommer du att omfamna en son." Men hon sade, "Nej, min herre, du gudsman, ljug inte för din tjänarinna."

¹⁷Men kvinnan blev havande och födde en son vid den tiden nästa år, precis som Elisa hade sagt till henne.

¹⁸Nu växte barnet. Och det hände en dag att han gick ut till sin far, till skördemännen.

¹⁹Och han sade till sin far, "Mitt huvud, mitt huvud!" Och han sade till sin tjänare, "Bär honom till hans mor."

²⁰När han hade burit honom och fört honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstid, och sedan dog han.

²¹Så hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, och stängde dörren om honom och gick ut.

²²Hon kallade till sin man och sade, "Skicka mig en av tjänarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och återvända."

²³Men han sade, "Varför går du till honom idag? Det är varken nymåne eller sabbat." Och hon sade, "Det kommer att gå bra."

²⁴Då sadlade hon åsnan och sade till sin tjänare, "Kör på och sakta inte ner farten för mig om jag inte säger till dig."

²⁵Så hon gick och kom till gudsmannen på Karmelberget. När gudsmannen såg henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehazi, "Se, där är den shunammitiska kvinnan.

²⁶Spring nu och möt henne och säg till henne, 'Är det väl med dig? Är det väl med din man? Är det väl med barnet?'" Och hon svarade, "Det är väl."

²⁷När hon kom till gudsmannen på kullen, tog hon tag i hans fötter. Och Gehazi kom fram för att skjuta bort henne, men gudsmannen sade, "Lämna henne ifred, för hennes själ är bedrövad inom henne; och Herren har dolt det för mig och inte informerat mig."

²⁸Då sade hon, "Bad jag om en son av min herre? Sade jag inte, 'Lura mig inte'?"

²⁹Då sade han till Gehazi, "Gör dig redo, ta min stav i din hand och gå. Om du möter någon, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara honom inte. Och lägg min stav på pojkens ansikte."

³⁰Men pojkens mor sade, "Så sant som Herren lever och så sant som du själv lever, jag kommer inte att lämna dig." Så han reste sig och följde henne.

³¹Nu gick Gehazi före dem och lade staven på pojkens ansikte, men det fanns inget ljud eller svar. Så han återvände för att möta honom och berättade för honom, "Pojken har inte vaknat."

³²När Elisa kom in i huset, se, pojken var död och låg på hans säng.

³³Så han gick in och stängde dörren om dem båda, och bad till Herren.

³⁴Sedan gick han upp på sängen och lade sig på barnet, med sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer, och när han böjde sig över honom, blev barnets kropp varm.

³⁵Sedan återvände han och gick i huset en gång fram och tillbaka, och gick upp och böjde sig över honom igen; och pojken nös sju gånger och öppnade sina ögon.

³⁶Och han kallade på Gehazi och sade, "Kalla denna shunammitiska kvinna." Så han kallade henne, och när hon kom in till honom, sade han, "Ta upp din son."

³⁷Då kom hon in och föll vid hans fötter och bugade sig till marken. Och hon tog upp sin son och gick ut.

³⁸När Elisa återvände till Gilgal, var det hungersnöd i landet. Medan profetlärjungarna satt framför honom, instruerade han sin tjänare, "Sätt på den stora grytan och förbered gryta åt profetlärjungarna."

³⁹Då gick en ut på fältet för att samla örter, och fann en vild ranka, och samlade från den en famn full av vilda gurkor, och kom och skar dem i grytan med gryta, trots att de inte visste vad de var.

⁴⁰Så de serverade det till männen att äta. Men när de åt av grytan, ropade de och sade, "Guds man, det är död i grytan!" Och de kunde inte äta det.

⁴¹Då sade han, "Hämta mjöl." Och han kastade det i grytan och sade, "Servera det till folket och låt dem äta." Och det fanns inget skadligt i grytan.

⁴²Nu kom en man från Baal-Shalisha, och förde gudsmannen bröd av förstlingsfrukterna: tjugo kornbröd och färska ax av säd i sin säck. Och Elisa sade, "Ge dem till folket så att de kan äta."

⁴³Men hans tjänare sade, "Hur ska jag sätta detta framför hundra män?" Ändå sade han, "Ge dem till folket så att de kan äta, för detta är vad Herren säger: 'De ska äta och ha något över.'"

⁴⁴Så han satte det framför dem, och de åt och hade något kvar, enligt Herrens ord.