2 Kungaboken 5

¹Nu var Naaman, befälhavare för Arams kungas armé, en stor man i sin herres ögon och högt respekterad, eftersom genom honom hade Herren gett seger åt Aram. Mannen var också en tapper krigare, men han var spetälsk.

²Nu hade araméerna gått ut i trupper och tagit till fånga en ung flicka från Israels land; och hon tjänade Naamans hustru.

³Och hon talade till sin härskarinna, ”Om ändå min herre vore hos profeten i Samaria! Han skulle säkert bota honom från hans spetälska.”

⁴Så Naaman gick in och berättade för sin herre och sade, ”Detta är vad flickan från Israels land sade.”

⁵Då svarade Arams kung, ”Gå nu, så ska jag sända ett brev till Israels kung.” Så han gav sig iväg och tog med sig tio talenter silver, sex tusen siklar guld och tio ombyten kläder.

⁶Och han överlämnade brevet till Israels kung, där det stod: ”När detta brev når dig, se, jag har sänt min tjänare Naaman till dig, så att du kan bota honom från hans spetälska.”

⁷Men när Israels kung läste brevet, rev han sönder sina kläder och sade, ”Är jag Gud, att döda och göra levande, att denna man sänder bud till mig för att bota en man från hans spetälska? Men betänk nu och se hur han söker en strid med mig.”

⁸Nu hände det sig, när Elisha, Guds man, hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, att han sände bud till kungen och sade, ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, och han ska veta att det finns en profet i Israel.”

⁹Så Naaman kom med sina hästar och sin vagn och stannade vid dörren till Elishas hus.

¹⁰Och Elisha sände en budbärare till honom och instruerade, ”Gå och tvätta dig i Jordan sju gånger, så ska ditt kött återställas till dig, och du ska bli ren.”

¹¹Men Naaman blev rasande och gick iväg och sade, ”Se, jag trodde, ‘Han kommer säkert ut till mig och står, och åkallar Herrens, sin Guds, namn, och viftar med handen över platsen och botar den spetälske.’

¹²Är inte Abana och Parpar, Damaskus floder, bättre än alla Israels vatten? Kunde jag inte tvätta mig i dem och bli ren?” Så han vände om och gick iväg i vrede.

¹³Då närmade sig hans tjänare och talade till honom och sade, ”Min fader, om profeten hade sagt till dig att göra något stort, skulle du inte ha gjort det? Hur mycket mer då, när han säger till dig, ‘Tvätta dig, och bli ren’?”

¹⁴Så han gick ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som Guds man hade instruerat; och hans kött återställdes som hos ett ungt barn, och han blev ren.

¹⁵Sedan återvände han till Guds man med hela sitt följe och kom och stod inför honom. Och han förklarade, ”Se nu, jag vet att det inte finns någon Gud på hela jorden, utom i Israel; så var snäll och ta emot en gåva från din tjänare nu.”

¹⁶Men han sade, ”Så sant Herren lever, inför vilken jag står, jag kommer inte att ta emot något.” Och han uppmanade honom att ta emot det, men han vägrade.

¹⁷Så Naaman sade, ”Om inte, låt din tjänare få två mulors last av jord; för din tjänare kommer inte längre att offra brännoffer eller offer till andra gudar, utan endast till Herren.

¹⁸I denna sak må Herren förlåta din tjänare: när min herre går in i Rimmons hus för att tillbe där, och han lutar sig på min hand och jag böjer mig i Rimmons hus— när jag böjer mig i Rimmons hus, må Herren förlåta din tjänare i denna sak.”

¹⁹Och han sade till honom, ”Gå i frid.” Så han avlägsnade sig från honom en kort bit.

²⁰Men Gehazi, Elishas tjänare, Guds man, tänkte, ”Se, min herre har skonat denne aramé Naaman, genom att inte ta emot från hans hand vad han hade med sig. Så sant Herren lever, jag ska springa efter honom och ta något från honom.”

²¹Så Gehazi följde efter Naaman. När Naaman såg någon springa efter honom, steg han ner från vagnen för att möta honom och frågade, ”Är allt väl?”

²²Och han sade, ”Allt är väl. Min herre har sänt mig och sagt, ‘Se, just nu har två unga män från profeternas söner kommit till mig från Efraims bergsbygd. Var snäll och ge dem en talent silver och två ombyten kläder.’”

²³Naaman sade, ”Var snäll och ta två talenter.” Och han uppmanade honom och band två talenter silver i två påsar med två ombyten kläder, och gav dem till två av sina tjänare; och de bar dem framför honom.

²⁴När han kom till kullen, tog han dem från deras hand och förvarade dem i huset, och skickade sedan iväg männen, och de avlägsnade sig.

²⁵Men han gick in och stod inför sin herre. Och Elisha frågade honom, ”Var har du varit, Gehazi?” Och han svarade, ”Din tjänare gick ingenstans.”

²⁶Då sade han till honom, ”Gick inte mitt hjärta med dig, när mannen vände sig från sin vagn för att möta dig? Är det en tid att ta emot pengar, och att ta emot kläder, olivlundar, vingårdar, får, oxar, manliga och kvinnliga tjänare?

²⁷Därför ska Naamans spetälska klänga sig fast vid dig och dina efterkommande för evigt.” Så han gick ut från hans närvaro spetälsk, vit som snö.