2 Samuelsboken 14

¹Nu märkte Joab, Serujas son, att kungens hjärta var vänt mot Absalom.

²Så Joab sände bud till Tekoa och hämtade därifrån en klok kvinna. Han sade till henne: "Var snäll och låtsas sörja och ta på dig sorgkläder. Smörj dig inte med olja, utan uppträd som en kvinna som länge har sörjt en död.

³Gå sedan till kungen och tala till honom på detta sätt." Joab instruerade henne om vad hon skulle säga.

⁴När kvinnan från Tekoa talade till kungen, föll hon ner med ansiktet mot marken och visade sin vördnad och sade, "Hjälp mig, o konung."

⁵Kungen sade till henne, "Vad bekymrar dig?" Och hon svarade, "Sannerligen, jag är en änka, för min man är död.

⁶Nu hade din tjänarinna två söner, men de två grälade på fältet, och det fanns ingen som kunde skilja dem åt. Den ene slog den andre och dödade honom.

⁷Nu har hela familjen rest sig mot din tjänarinna och säger, 'Ge hit honom som slog sin bror, så att vi kan döda honom för att ha dödat sin bror.' De skulle också förgöra arvingen, och så skulle de släcka min brinnande kol som är kvar, utan att lämna namn eller ättlingar på jorden för min man."

⁸Då sade kungen till kvinnan, "Återvänd till ditt hem, och jag ska ge instruktioner angående ditt fall."

⁹Kvinnan från Tekoa sade till kungen, "Min herre konungen, låt skulden vara på mig och på min fars hus, och må kungen och hans tron vara utan skuld."

¹⁰Kungen sade, "Om någon besvärar dig, för honom till mig, och han ska inte störa dig igen."

¹¹Då sade hon, "Låt kungen minnas Herren din Gud, så att blodshämnaren inte förgör mer, så att de inte utplånar min son." Och han sade, "Så sant Herren lever, inte ett hår av din son ska falla till marken."

¹²Då sade kvinnan, "Låt din tjänarinna få tala ett ord till min herre konungen." Och han sade, "Tala."

¹³Så sade kvinnan, "Varför har du då planerat en sådan sak mot Guds folk? För genom att säga detta ord, är kungen som en som är skyldig, i det att kungen inte hämtar tillbaka sin förvisade.

¹⁴För vi ska alla dö, och är som vatten spillt på marken, som inte kan samlas upp igen. Ändå tar Gud inte bort liv, utan finner medel så att den förvisade inte förblir utstött från Honom.

¹⁵Nu har jag kommit för att tala om denna sak till min herre konungen, för folket har gjort mig rädd. Så din tjänarinna sade, 'Låt mig tala till kungen; kanske kungen kommer att handla på sin tjänarinnas begäran.

¹⁶För kungen kommer att höra och befria sin tjänarinna från handen på den man som söker att avskära mig och min son från Guds arv.'

¹⁷Då tänkte din tjänarinna, 'Min herre konungens ord kommer att ge vila, för min herre konungen är som Guds ängel, för att urskilja gott och ont. Och må Herren din Gud vara med dig.'"

¹⁸Då svarade kungen och sade till kvinnan, "Var snäll och dölj ingenting för mig som jag är på väg att fråga dig." Och kvinnan sade, "Låt min herre konungen tala."

¹⁹Så sade kungen, "Är Joabs hand med dig i allt detta?" Och kvinnan svarade, "Så sant din själ lever, min herre konungen, ingen kan vända sig åt höger eller åt vänster från något som min herre konungen har talat. Det var verkligen din tjänare Joab som befallde mig, och det var han som lade alla dessa ord i munnen på din tjänarinna.

²⁰Din tjänare Joab har gjort detta för att åstadkomma denna förändring i situationen. Men min herre är vis, som Guds ängels visdom, för att veta allt som finns på jorden."

²¹Då sade kungen till Joab, "Se nu, jag ska göra detta. Gå därför och hämta tillbaka den unge mannen Absalom."

²²Joab föll på sitt ansikte till marken, bugade sig och välsignade kungen. Då sade Joab, "Idag vet din tjänare att jag har funnit nåd i dina ögon, min herre konungen, eftersom kungen har gjort sin tjänarens begäran."

²³Så Joab gav sig iväg till Gesur och förde Absalom tillbaka till Jerusalem.

²⁴Men kungen sade, "Låt honom vända sig till sitt eget hus och inte se mitt ansikte." Så Absalom vände sig till sitt eget hus och såg inte kungens ansikte.

²⁵Nu fanns det ingen i hela Israel som var så prisad för sitt utseende som Absalom; från fotsulan till hjässan fanns det ingen defekt i honom.

²⁶Och när han klippte håret på sitt huvud—för det var i slutet av varje år som han klippte det, eftersom det var tungt för honom, och när han klippte det, vägde han håret på sitt huvud till tvåhundra siklar efter kungens vikt.

²⁷Absalom hade tre söner och en dotter vid namn Tamar. Hon var en kvinna med vackert utseende.

²⁸Absalom stannade i Jerusalem i två hela år utan att se kungens ansikte.

²⁹Då sände Absalom efter Joab för att sända honom till kungen, men han kom inte till honom. Så han sände igen en andra gång, men han kom fortfarande inte.

³⁰Därför instruerade han sina tjänare, "Se, Joabs åker är bredvid min, och han har korn där; gå och sätt eld på den." Så Absaloms tjänare satte åkern i brand.

³¹Då steg Joab upp och kom till Absalom i hans hus och sade till honom, "Varför har dina tjänare satt min åker i brand?"

³²Absalom svarade Joab, "Se, jag sände till dig och sade, 'Kom hit, så att jag kan sända dig till kungen och säga, Varför har jag kommit från Gesur? Det skulle vara bättre för mig att fortfarande vara där.' Nu, låt mig se kungens ansikte; och om det finns skuld i mig, låt honom döda mig."

³³Så Joab kom till kungen och berättade för honom. Då kallade han på Absalom, som kom till kungen och bugade sig med ansiktet mot marken inför kungen, och kungen kysste Absalom.