2 Samuelsboken 15

¹Nu efter detta skaffade Absalom sig en vagn och hästar, och femtio män att springa framför honom.

²Och Absalom brukade stiga upp tidigt och ställa sig vid vägen till porten. När någon man hade en sak att föra fram till kungen för dom, brukade Absalom kalla på honom och säga, "Från vilken stad är du?" Och han skulle säga, "Din tjänare är från en av Israels stammar."

³Då skulle Absalom säga till honom, "Se, dina anspråk är goda och rätta, men det finns ingen som kungen har utsett att höra dig."

⁴Och Absalom skulle säga, "Åh, om jag vore utsedd till domare i landet, då skulle varje man som hade ett fall eller en sak komma till mig, och jag skulle ge honom rättvisa."

⁵Och närhelst en man närmade sig för att buga sig inför honom, sträckte han ut sin hand, tog tag i honom och kysste honom.

⁶Absalom gjorde detta mot hela Israel som kom till kungen för dom; så Absalom stal Israels mäns hjärtan.

⁷Nu vid slutet av fyra år sa Absalom till kungen, "Snälla låt mig gå och betala min ed som jag har gjort till Herren i Hebron.

⁸För din tjänare gjorde en ed medan jag bodde i Gesur i Aram och sa, 'Om Herren verkligen för mig tillbaka till Jerusalem, då ska jag tjäna Herren.'"

⁹Och kungen svarade, "Gå i frid." Så han steg upp och gick till Hebron.

¹⁰Men Absalom sände budbärare genom alla Israels stammar och instruerade dem, "Så snart ni hör ljudet av trumpeten, då ska ni utropa, 'Absalom regerar i Hebron!'"

¹¹Och två hundra män gick med Absalom från Jerusalem, som hade blivit inbjudna; de gick i oskuld, utan att veta något.

¹²Och medan Absalom offrade offren, kallade han på Ahitofel, giloniten, Davids rådgivare, från hans stad Gilo. Och konspirationen fick styrka, och folket med Absalom fortsatte att öka.

¹³Då kom en budbärare till David och sa, "Israels mäns lojalitet har vänt sig till Absalom."

¹⁴Så David sa till alla sina tjänare som var med honom i Jerusalem, "Stå upp, låt oss fly, för annars kommer ingen av oss att undkomma Absalom. Gå snabbt, så att han inte plötsligt överraskar oss och för med sig olycka över oss, och slår staden med svärdsegg."

¹⁵Då sa kungens tjänare till honom, "Se, dina tjänare är redo att göra vadhelst min herre kungen väljer."

¹⁶Så kungen gick ut, och hela hans hushåll med honom. Men kungen lämnade kvar tio bihustrur för att ta hand om huset.

¹⁷Och kungen avreste med alla människor som följde honom, och de stannade vid det sista huset.

¹⁸Nu passerade alla hans tjänare förbi honom, och alla keretiter, alla peletiter och alla gittiter—sex hundra män som hade följt honom från Gat—passerade framför kungen.

¹⁹Då sa kungen till Ittai, gittiten, "Varför går du också med oss? Återvänd och stanna hos kungen, för du är en främling och också en landsflyktig från din egen plats.

²⁰Du kom bara igår, och ska jag idag få dig att vandra med oss, eftersom jag inte ens vet vart jag går? Återvänd, och ta tillbaka dina bröder. Barmhärtighet och sanning vare med dig."

²¹Men Ittai svarade kungen och sa, "Så sant Herren lever, och så sant min herre kungen lever, sannerligen, varhelst min herre kungen må vara, vare sig för död eller för liv, där kommer din tjänare att vara."

²²Så David sa till Ittai, "Gå då, marschera." Så Ittai, gittiten, passerade förbi med alla sina män och de små som var med honom.

²³Hela landet grät högt när alla människor passerade förbi. Och kungen korsade bäcken Kidron, och alla människor passerade över mot ökenvägen.

²⁴Se, också Sadok kom, och alla leviterna med honom, bärande Guds förbundsark. De satte ner Guds ark, och Ebjatar kom upp tills alla människor hade passerat ut ur staden.

²⁵Då sa kungen till Sadok, "Återvänd Guds ark till staden. Om jag finner nåd i Herrens ögon, ska Han föra mig tillbaka och låta mig se både den och Hans boning.

²⁶Men om Han skulle säga så, 'Jag har inget behag i dig,' se, här är jag; låt Honom göra med mig vad som verkar gott för Honom."

²⁷Kungen sa också till prästen Sadok, "Är du inte en siare? Gå tillbaka till staden i säkerhet, och dina två söner med dig, Ahimaas din son och Jonatan, son till Ebjatar.

²⁸Se, jag ska vänta vid vadställena i öknen tills du sänder ord för att informera mig."

²⁹Så återvände Sadok och Ebjatar Guds ark till Jerusalem och stannade där.

³⁰Och David gick uppför Oljebergets sluttning, gråtande medan han gick. Hans huvud var täckt och han gick barfota. Och alla människor som var med honom täckte sina huvuden och gick upp, gråtande medan de gick.

³¹Då berättade någon för David och sa, "Ahitofel är bland konspiratörerna med Absalom." Och David sa, "O Herre, vänd Ahitofels råd till dårskap, jag ber."

³²Nu när David kom till toppen där Gud tillbads, se, Hushai, arkiten, kom för att möta honom med sin tunika sönderriven och damm på sitt huvud.

³³Och David sa till honom, "Om du går över med mig, kommer du att vara en börda för mig.

³⁴Men om du återvänder till staden och säger till Absalom, 'Jag ska vara din tjänare, o kung; som jag har varit din fars tjänare tidigare, så ska jag nu vara din tjänare,' då kan du omintetgöra Ahitofels råd för mig.

³⁵Kommer inte Sadok och Ebjatar prästerna att vara med dig där? Så vad du än hör från kungens hus, ska du rapportera till Sadok och Ebjatar prästerna.

³⁶Se, deras två söner är där med dem, Ahimaas, Sadoks son, och Jonatan, Ebjatars son; och genom dem ska du sända till mig allt du hör."

³⁷Så Hushai, Davids vän, gick in i staden precis när Absalom anlände till Jerusalem.