2 Samuelsboken 16

¹När David hade gått lite bortom toppen, mötte Siba, tjänaren till Mefiboset, honom med ett par sadlade åsnor, och på dem fanns två hundra bröd, hundra klasar russin, hundra sommarfrukter och en behållare med vin.

²Kungen sa till Siba, ”Vad menar du att göra med dessa?” Siba sa, ”Åsnorna är för kungens hushåll att rida på, brödet och sommarfrukterna är för de unga männen att äta, och vinet är för den som blir trött i öknen att dricka.”

³Då sa kungen, ”Och var är din herres son?” Siba sa till kungen, ”Se, han stannar i Jerusalem, för han sa, ’Idag ska Israels hus återge mig min fars kungarike.’”

⁴Så kungen sa till Siba, ”Se, allt som tillhörde Mefiboset är nu ditt.” Och Siba sa, ”Jag bugar inför dig; må jag finna nåd i din åsyn, min herre konungen.”

⁵När kung David kom till Bahurim, se, en man kom ut därifrån från Sauls hus, vars namn var Simei, Geras son; han kom ut och förbannade ständigt medan han kom.

⁶Han kastade stenar på David och på alla kung Davids tjänare, trots att allt folket och alla de mäktiga männen var på hans högra och vänstra sida.

⁷Så sa Simei när han förbannade, ”Gå bort, gå bort, du blodig man, du värdelösa man!

⁸Herren har återfört över dig allt blod från Sauls hus, i vars ställe du har regerat. Herren har gett kungariket i din son Absaloms hand. Se, du är fångad i din egen ondska, för du är en blodig man!”

⁹Då sa Abisai, Serujas son, till kungen, ”Varför ska denna döda hund förbanna min herre kungen? Låt mig gå över nu och ta av hans huvud.”

¹⁰Men kungen sa, ”Vad har jag att göra med er, Serujas söner? Om han förbannar, och om Herren har sagt till honom, ’Förbanna David,’ vem ska då säga, ’Varför har du gjort så?’”

¹¹Då sa David till Abisai och till alla sina tjänare, ”Se, min egen son, som kom från min kropp, söker mitt liv; hur mycket mer nu denna benjaminite? Lämna honom ifred och låt honom förbanna, för Herren har sagt till honom.

¹²Kanske Herren märker min nöd och återgäldar mig med gott istället för hans förbannelse idag.”

¹³Så David och hans män fortsatte på vägen, och Simei gick längs med bergssluttningen mittemot honom, förbannande medan han gick, kastande stenar på honom och slängande damm.

¹⁴Och kungen och allt folket som var med honom anlände trötta, och han uppfriskade sig där.

¹⁵Nu kom Absalom och allt folket, Israels män, till Jerusalem, och Ahitofel var med honom.

¹⁶Då kom Hushai, Arkiten, Davids vän, till Absalom och sa till honom, ”Leve kungen! Leve kungen!”

¹⁷Men Absalom sa till Hushai, ”Är det så här du visar lojalitet mot din vän? Varför gick du inte med din vän?”

¹⁸Då sa Hushai till Absalom, ”Nej! För den som Herren, detta folk och alla Israels män väljer, hans ska jag vara, och med honom ska jag förbli.

¹⁹Dessutom, vem skulle jag tjäna? Borde det inte vara hans son? Som jag har tjänat din far, så ska jag tjäna dig.”

²⁰Då sa Absalom till Ahitofel, ”Ge oss råd. Vad ska vi göra?”

²¹Och Ahitofel sa till Absalom, ”Gå in till din fars bihustrur som han lämnade för att vakta huset; då ska hela Israel höra att du har gjort dig avskyvärd för din far. Då ska händerna på alla som är med dig stärkas.”

²²Så de satte upp ett tält för Absalom på taket, och Absalom gick in till sin fars bihustrur inför hela Israels åsyn.

²³Nu var Ahitofels råd, som han gav i de dagarna, som om man frågade efter Guds ord. Så var allt Ahitofels råd, både med David och med Absalom.