2 Samuelsboken 18

¹Sedan mönstrade David folket som var med honom, och satte över dem befälhavare över tusen och befälhavare över hundra.

²David sände ut hären: en tredjedel under Joab, en tredjedel under Abisaj, Serujas son, Joabs bror, och en tredjedel under Ittai från Gat. Och kungen sade till folket, "Jag själv kommer säkert att gå ut med er också."

³Men folket sade, "Du ska inte gå ut. För om vi flyr, bryr de sig inte om oss; även om hälften av oss dör, bryr de sig inte. Men du är värd tiotusen av oss. Därför är det bättre att du är redo att skicka hjälp från staden."

⁴Kungen sade till dem, "Vad som verkar bäst i era ögon ska jag göra." Så kungen stod vid porten, och allt folket gick ut i hundratal och tusental.

⁵Och kungen befallde Joab, Abisaj och Ittai och sade, "Behandla den unge mannen Absalom varsamt för min skull." Och allt folket hörde hur kungen gav order angående Absalom till befälhavarna.

⁶Sedan gick folket ut på fältet för att möta Israel, och striden utkämpades i Efraims skog.

⁷Där blev Israels folk besegrat av Davids tjänare, och slakten där den dagen var stor—tjugo tusen män.

⁸Striden spred sig över hela landskapet, och skogen slukade fler människor den dagen än svärdet slukade.

⁹Nu stötte Absalom på Davids tjänare. Absalom red på sin mula, och mulan gick under de täta grenarna av en stor ek. Hans huvud fastnade i trädet, och han blev hängande mellan himmel och jord, medan mulan som var under honom fortsatte.

¹⁰En man såg det och berättade för Joab, "Se, jag såg Absalom hänga i en ek."

¹¹Då sade Joab till mannen som hade berättat för honom, "Du såg honom! Varför slog du honom inte där till marken? Jag skulle ha gett dig tio siklar silver och ett bälte."

¹²Men mannen sade till Joab, "Även om jag skulle få tusen siklar silver, skulle jag inte sträcka ut min hand mot kungens son; för vi hörde hur kungen befallde dig, Abisaj och Ittai och sade, 'Skydda den unge mannen Absalom för min skull.'

¹³Annars, om jag hade handlat förrädiskt mot hans liv, och inget är dolt för kungen, då skulle du själv ha hållit dig undan."

¹⁴Då sade Joab, "Jag ska inte slösa tid med dig." Så han tog tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms hjärta medan han fortfarande levde mitt i eken.

¹⁵Och tio unga män som bar Joabs rustning omringade Absalom och slog honom och dödade honom.

¹⁶Sedan blåste Joab i trumpet, och folket återvände från att förfölja Israel, för Joab höll tillbaka trupperna.

¹⁷De tog Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen, och reste en mycket stor stenröse över honom. Och hela Israel flydde, var och en till sitt tält.

¹⁸Nu hade Absalom under sin livstid tagit och rest en pelare åt sig själv, som är i Kungadalen, för han sade, "Jag har ingen son som kan bevara mitt namn." Och han kallade pelaren efter sitt eget namn, och den kallas Absaloms Monument till denna dag.

¹⁹Då sade Ahimaas, Sadoks son, "Låt mig springa och bära nyheten till kungen, att Herren har rättfärdigat honom genom att befria honom från hans fienders hand."

²⁰Men Joab sade till honom, "Du ska inte bära nyheter idag, men du ska bära nyheter en annan dag. Idag ska du inte leverera nyheten, eftersom kungens son är död."

²¹Då sade Joab till en kushit, "Gå, berätta för kungen vad du har sett." Så kushiten bugade sig för Joab och sprang.

²²Ahimaas, Sadoks son, sade återigen till Joab, "Oavsett vad som händer, låt mig också springa efter kushiten." Och Joab sade, "Varför skulle du springa, min son, när du inte har någon belöning för nyheten?"

²³"Men oavsett vad som kommer," sade han, "jag ska springa." Så han sade till honom, "Spring." Då sprang Ahimaas längs slätten och sprang förbi kushiten.

²⁴Nu satt David mellan de två portarna, och väktaren gick upp på portens tak vid muren, och han lyfte sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam.

²⁵Väktaren ropade och berättade för kungen. Och kungen sade, "Om han är ensam, finns det goda nyheter i hans mun." Och han kom närmare och närmare.

²⁶Då såg väktaren en annan man springa, och väktaren ropade till portvakten och sade, "Se, en annan man springer ensam." Och kungen sade, "Han kommer också med goda nyheter."

²⁷Väktaren sade, "Jag tror att den förstes löpning är som Ahimaas, Sadoks sons löpning." Och kungen sade, "Han är en god man, och han kommer med goda nyheter."

²⁸Då ropade Ahimaas och sade till kungen, "Allt är väl." Och han föll ner inför kungen med ansiktet mot marken och sade, "Välsignad vare Herren din Gud, som har överlämnat männen som lyfte sin hand mot min herre kungen."

²⁹Kungen sade, "Är det väl med den unge mannen Absalom?" Och Ahimaas svarade, "När Joab sände kungens tjänare, din tjänare, såg jag en stor uppståndelse, men jag visste inte vad det var."

³⁰Kungen instruerade honom, "Ställ dig åt sidan och vänta här." Så han ställde sig åt sidan och väntade.

³¹Då kom kushiten och sade, "Låt min herre kungen ta emot goda nyheter, för Herren har rättfärdigat dig denna dag genom att befria dig från handen av alla som reste sig mot dig."

³²Och kungen sade till kushiten, "Är det väl med den unge mannen Absalom?" Och kushiten svarade, "Må min herre kungens fiender, och alla som reser sig mot dig för ont, vara som den unge mannen."

³³Då blev kungen djupt skakad, och han gick upp till kammaren över porten och grät. När han gick, sade han, "O min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade dött i ditt ställe, O Absalom, min son, min son!"