Apostlagärningarna 13

¹I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen (som hade vuxit upp med Herodes tetrarken) och Saul.

²Medan de tillbad och fastade, tjänande Herren, talade den Helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saul åt mig, de ska utföra det arbete som jag har kallat dem till."

³Efter att de hade fastat och bett, lade de sina händer på dem och sände iväg dem.

⁴Så, utsända av den Helige Ande, gick de ner till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.

⁵När de anlände till Salamis, förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. Johannes var med dem som deras assistent.

⁶De reste genom hela ön tills de nådde Pafos. Där mötte de en judisk trollkarl och falsk profet vid namn Bar-Jesus,

⁷som var hos prokonsuln, Sergius Paulus, en intelligent man. Prokonsuln kallade på Barnabas och Saul eftersom han önskade höra Guds ord.

⁸Men Elymas trollkarlen (för det är översättningen av hans namn) motsatte sig dem och försökte vända prokonsuln bort från tron.

⁹Då såg Saul, även känd som Paulus, fylld av den Helige Ande, intensivt på honom

¹⁰och sade: "Du är full av svek och bedrägeri, en djävulens son, en fiende till all rättfärdighet. Ska du aldrig sluta förvränga Herrens raka vägar?

¹¹Nu är Herrens hand över dig, och du ska bli blind, oförmögen att se solen för en tid." Omedelbart föll dimma och mörker över honom, och han gick omkring och sökte någon som kunde leda honom vid handen.

¹²När prokonsuln såg vad som hade hänt, trodde han, förvånad över Herrens undervisning.

¹³Paulus och hans följeslagare seglade från Pafos och kom till Perge i Pamfylien, där Johannes lämnade dem för att återvända till Jerusalem.

¹⁴Från Perge fortsatte de till Pisidiska Antiokia. På sabbaten gick de in i synagogan och satte sig.

¹⁵Efter läsningen från Lagen och Profeterna skickade synagogans ledare bud till dem och sade: "Bröder, om ni har ett uppmuntrande ord för folket, tala då."

¹⁶Paulus reste sig, gjorde en gest med handen och sade: "Israels män och ni som fruktar Gud, lyssna:

¹⁷Israels folks Gud valde våra förfäder och lät folket blomstra under deras vistelse i Egypten, och med en upplyft arm förde han dem ut därifrån.

¹⁸Under ungefär fyrtio år tog han hand om dem i öknen.

¹⁹Han störtade sju nationer i Kanaan och gav deras land till sitt folk som arv.

²⁰Allt detta tog omkring 450 år. Efter detta gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.

²¹Då bad folket om en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish, en man av Benjamins stam, som regerade i fyrtio år.

²²Efter att ha avsatt honom, upphöjde han David till deras kung. Gud vittnade om honom: 'Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt eget hjärta; han ska göra allt jag vill att han ska göra.'

²³Från Davids ättlingar förde Gud fram Jesus som Frälsaren för Israel, precis som han hade lovat.

²⁴Före Jesu ankomst predikade Johannes ett omvändelsedop för hela Israels folk.

²⁵När Johannes fullbordade sitt verk, sade han: 'Vem tror ni att jag är? Jag är inte han. Men det kommer en efter mig vars sandaler jag inte är värdig att knyta upp.'

²⁶"Bröder, Abrahams barns familj, och ni gudfruktiga hedningar, det är till oss som detta frälsningsbudskap har sänts.

²⁷Jerusalems folk och deras ledare kände inte igen Jesus, men genom att döma honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat.

²⁸Trots att de inte fann någon grund för en dödsdom, bad de Pilatus att låta avrätta honom.

²⁹När de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.

³⁰Men Gud uppväckte honom från de döda

³¹och under många dagar visade han sig för dem som hade följt honom från Galileen till Jerusalem. De är nu hans vittnen inför vårt folk.

³²"Vi förkunnar för er de goda nyheterna: Vad Gud lovade våra förfäder

³³har han uppfyllt för oss, deras barn, genom att uppväcka Jesus. Som det står skrivet i den andra psalmen: 'Du är min Son; idag har jag blivit din Fader.'

³⁴Gud uppväckte honom från de döda, så att han aldrig skulle bli föremål för förgängelse. Som Gud har sagt, 'Jag ska ge dig de heliga och säkra välsignelserna som lovades David.'

³⁵Så står det också på annat ställe: 'Du ska inte låta din Helige någonsin förgås.'

³⁶"Nu när David hade tjänat Guds syfte i sin egen generation, gick han bort; han blev begravd med sina förfäder och hans kropp förmultnade.

³⁷Men den som Gud uppväckte från de döda upplevde inte förgängelse.

³⁸"Därför, mina vänner, låt det vara känt för er att genom Jesus förkunnas syndernas förlåtelse för er.

³⁹Genom honom blir alla som tror befriade från varje synd, en rättfärdiggörelse som ni inte kunde få under Moses lag.

⁴⁰Var försiktiga så att det som profeterna har sagt inte händer er:

⁴¹'Se, ni föraktare, se i förundran och försvinn, för jag ska göra något i era dagar som ni aldrig skulle tro, även om någon berättade det för er.'"

⁴²När Paulus och Barnabas lämnade synagogan, bjöd folket in dem att tala mer om dessa saker nästa sabbat.

⁴³När församlingen hade upplösts, följde många av judarna och fromma konvertiter till judendomen Paulus och Barnabas, som talade med dem och uppmanade dem att fortsätta i Guds nåd.

⁴⁴På följande sabbat samlades nästan hela staden för att höra Herrens ord.

⁴⁵När de judiska ledarna såg folkmassorna, fylldes de av avund. De började motsäga vad Paulus sade och talade förolämpande mot honom.

⁴⁶Då talade Paulus och Barnabas frimodigt: "Det var nödvändigt att tala Guds ord till er först. Eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga evigt liv, vänder vi oss nu till hedningarna.

⁴⁷För Herren har instruerat oss: 'Jag har gjort dig till ett ljus för hedningarna, så att du kan bringa frälsning till jordens ändar.'"

⁴⁸När hedningarna hörde detta, blev de glada och ärade Herrens ord; och alla som var bestämda för evigt liv trodde.

⁴⁹Herrens budskap spreds över hela regionen.

⁵⁰Men de judiska ledarna hetsade upp fromma kvinnor av hög rang och stadens ledande män. De uppviglade förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem från deras område.

⁵¹Så de skakade dammet från sina fötter som ett vittnesbörd mot dem och fortsatte till Ikonium.

⁵²Och lärjungarna fylldes med glädje och den Helige Andes närvaro.