Apostlagärningarna 14

¹I Ikonium gick Paulus och Barnabas tillsammans in i den judiska synagogan och talade på ett sådant sätt att ett stort antal både judar och greker kom till tro.

²Men de judar som inte blev övertygade hetsade upp hedningarna och förgiftade deras sinnen mot bröderna.

³Därför tillbringade Paulus och Barnabas en betydande tid där, talande frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade budskapet om sin nåd genom att låta tecken och under ske genom dem.

⁴Stadens folk blev delade; några höll med judarna, medan andra höll med apostlarna.

⁵När en komplott bildades av både hedningarna och judarna, tillsammans med deras ledare, för att misshandla och stena dem,

⁶fick de reda på det och flydde till städerna i Lykaonien, Lystra och Derbe, och den omgivande regionen.

⁷Där fortsatte de att förkunna evangeliet.

⁸I Lystra satt en man som var lam. Han hade varit handikappad från födseln och hade aldrig gått.

⁹Denna man lyssnade på Paulus när han talade. Paulus såg noga på honom och såg att han hade tro att bli helad,

¹⁰och ropade med hög röst: "Stå upprätt på dina fötter!" Då hoppade mannen upp och började gå.

¹¹När folkmassan såg vad Paulus hade gjort, höjde de sina röster och sade på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig form!"

¹²De började kalla Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom han var den främsta talaren.

¹³Prästen vid Zeus tempel, som låg strax utanför staden, förde tjurar och kransar till portarna, med avsikt att offra tillsammans med folkmassan.

¹⁴När apostlarna Barnabas och Paulus hörde detta, rev de sina kläder och rusade ut i folkmassan, ropande,

¹⁵"Män, varför gör ni dessa saker? Vi är också människor, av samma natur som ni, och vi kommer med det glada budskapet att ni ska vända er bort från dessa värdelösa ting till den levande Guden, som gjorde himlen, jorden, havet och allt som finns i dem.

¹⁶I tidigare generationer lät han alla nationer gå sina egna vägar.

¹⁷Ändå lämnade han sig inte utan vittnesbörd, genom att han gjorde gott och gav er regn från himlen och fruktbara tider, och fyllde era hjärtan med mat och glädje."

¹⁸Trots dessa ord hade de svårt att hindra folkmassan från att offra till dem.

¹⁹Sedan kom några judar från Antiokia och Ikonium, och efter att ha övertygat folkmassan, stenade de Paulus och släpade ut honom ur staden, i tron att han var död.

²⁰Men medan lärjungarna samlades runt honom, reste han sig och gick tillbaka in i staden. Nästa dag avreste han med Barnabas till Derbe.

²¹Efter att de hade predikat evangeliet i den staden och vunnit ett betydande antal lärjungar, återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia,

²²och styrkte lärjungarna och uppmuntrade dem att förbli fasta i tron, och sade: "Vi måste utstå många svårigheter för att komma in i Guds rike."

²³Paulus och Barnabas utsåg äldste åt dem i varje församling, och med bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade trott på.

²⁴De reste genom Pisidien och kom till Pamfylien.

²⁵Efter att ha förkunnat ordet i Perge, gick de ner till Attalia.

²⁶Därifrån återvände de sjövägen till Antiokia, där de hade blivit anförtrodda åt Guds nåd för det arbete de hade fullbordat.

²⁷Vid deras ankomst samlade de församlingen och rapporterade allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat en dörr för tron åt hedningarna.

²⁸Och de tillbringade en betydande tid där med lärjungarna.