Apostlagärningarna 21

¹Efter att vi hade skilts från dem, seglade vi iväg och satte kurs direkt mot Kos, och följande dag till Rhodos, och därifrån till Patara.

²Vi fann ett skepp som skulle över till Fenicien, så vi gick ombord och seglade iväg.

³När vi fick Cypern i sikte, lämnade vi det på vår vänstra sida och seglade vidare till Syrien och lade till i Tyros, där skeppet skulle lossa sin last.

⁴Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden uppmanade de ständigt Paulus att inte gå upp till Jerusalem.

⁵När vår tid där var slut, avreste vi och fortsatte vår resa, och de alla, med sina hustrur och barn, följde oss ut ur staden. På stranden knäböjde vi och bad.

⁶Efter att ha tagit farväl av varandra, gick vi ombord på skeppet, och de återvände hem.

⁷Vi avslutade vår sjöresa från Tyros och anlände till Ptolemais, där vi hälsade på bröderna och systrarna och stannade hos dem en dag.

⁸Nästa dag lämnade vi och gick till Caesarea, där vi gick in i Filippus evangelistens hus, som var en av de sju, och stannade hos honom.

⁹Han hade fyra döttrar som inte var gifta, och de profeterade.

¹⁰Medan vi stannade där i några dagar, kom en profet vid namn Agabus ner från Judeen.

¹¹Han kom till oss, tog Paulus bälte och band sina egna fötter och händer och sade: "Den helige Ande säger: 'På detta sätt ska judarna i Jerusalem binda den man som äger detta bälte och överlämna honom till hedningarna.'"

¹²När vi hörde detta, bad vi, tillsammans med de lokala invånarna, Paulus att inte gå upp till Jerusalem.

¹³Då svarade Paulus: "Varför gråter ni och krossar mitt hjärta? Jag är redo inte bara att bli bunden utan också att dö i Jerusalem för Herrens Jesu namn."

¹⁴Eftersom han inte kunde övertalas, slutade vi och sade: "Herrens vilja ske."

¹⁵Efter dessa dagar förberedde vi oss och gick upp till Jerusalem.

¹⁶Några av lärjungarna från Caesarea följde också med oss och förde oss till Mnasons hus från Cypern, en tidig lärjunge, hos vilken vi skulle bo.

¹⁷Vid vår ankomst till Jerusalem gav bröderna och systrarna oss ett varmt välkomnande.

¹⁸Följande dag gick Paulus med oss för att träffa Jakob, och alla de äldste var närvarande.

¹⁹Efter att ha hälsat på dem, berättade Paulus i detalj om de saker Gud hade gjort bland hedningarna genom hans tjänst.

²⁰När de hörde detta, prisade de Gud och sade till honom: "Du ser, broder, hur många tusen judar som har trott, och de är alla ivriga för lagen.

²¹De har blivit informerade om att du lär alla judar bland hedningarna att överge Mose, och säger åt dem att inte omskära sina barn eller följa våra seder.

²²Vad ska göras? De kommer säkert att höra att du har kommit.

²³Gör därför som vi råder dig: Det finns fyra män med oss som har avlagt ett löfte.

²⁴Ta dem och rena dig med dem, och betala deras utgifter så att de kan raka sina huvuden. Så kommer alla att veta att det inte finns någon sanning i rapporterna om dig, utan att du själv lever iakttagande av lagen.

²⁵Vad gäller de troende hedningarna, har vi skrivit till dem vårt beslut att de ska avstå från mat offrad till avgudar, från blod, från det som är strypt, och från sexuell omoral."

²⁶Nästa dag tog Paulus männen och renade sig tillsammans med dem. Han gick till templet för att meddela avslutningen av reningsdagarna, tills offret var gjort för var och en av dem.

²⁷När de sju dagarna nästan var fullbordade, såg judarna från Asien honom i templet och hetsade upp folkmassan, och lade händerna på honom,

²⁸ropande: "Israels män, hjälp! Detta är mannen som lär alla överallt mot vårt folk, lagen och denna plats. Dessutom har han fört greker in i templet och vanhelgat denna heliga plats."

²⁹(De hade tidigare sett Trophimus från Efesos med honom i staden och antog att Paulus hade fört honom in i templet.)

³⁰Hela staden blev upphetsad, och folket rusade tillsammans. De grep Paulus och drog honom ut ur templet, och omedelbart stängdes portarna.

³¹Medan de försökte döda honom, nådde nyheten befälhavaren för den romerska kohorten att hela Jerusalem var i förvirring.

³²Han tog genast soldater och centurioner och sprang ner till folkmassan. När de såg befälhavaren och soldaterna, slutade de att slå Paulus.

³³Befälhavaren kom fram, arresterade honom och beordrade att han skulle bindas med två kedjor. Han frågade sedan vem han var och vad han hade gjort.

³⁴Några i folkmassan ropade en sak och några en annan. Eftersom befälhavaren inte kunde få klarhet på grund av uppståndelsen, beordrade han att Paulus skulle föras in i kasernen.

³⁵När Paulus nådde trappan, var folkmassans våld så stort att han måste bäras av soldaterna.

³⁶Folkmassan följde och ropade: "Bort med honom!"

³⁷När Paulus skulle föras in i kasernen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Talar du grekiska?

³⁸Då är du inte egyptiern som för en tid sedan gjorde uppror och ledde fyra tusen män av mördarna ut i öknen?"

³⁹Paulus sade: "Jag är en jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en inte obetydlig stad. Jag ber dig, låt mig tala till folket."

⁴⁰Efter att ha fått tillstånd, stod Paulus på trappan och vinkade till folket med handen. När det blev stor tystnad, talade han till dem på det hebreiska språket och sade,