Apostlagärningarna 22

¹”Bröder och fäder, hör mitt försvar som jag nu erbjuder er.”

²När de hörde honom tala till dem på hebreiska, blev de ännu tystare; och han sade:

³”Jag är en jude, född i Tarsus i Kilikien, men uppfostrad i denna stad. Jag blev utbildad under Gamaliel, strikt enligt våra förfäders lag, ivrig för Gud precis som ni alla är idag.

⁴Jag förföljde denna Väg obevekligt, band och satte både män och kvinnor i fängelser,

⁵som översteprästen och hela de äldstes råd kan vittna om. Jag fick också brev från dem till deras medarbetare i Damaskus och gick dit för att föra även dem som var där till Jerusalem som fångar för att straffas.

⁶”Men när jag var på min resa, nära Damaskus omkring middagstid, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen,

⁷då föll jag till marken och hörde en röst som sa, ’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’

⁸Jag frågade, ’Vem är du, Herre?’ Svaret kom, ’Jag är Jesus från Nasaret, som du förföljer.’

⁹De som var med mig såg ljuset, men förstod inte rösten från den som talade till mig.

¹⁰Och jag sa, ’Vad ska jag göra, Herre?’ Och Herren sa till mig, ’Stå upp och gå in i Damaskus, och där kommer du att få veta allt som har bestämts för dig att göra.’

¹¹Eftersom jag inte kunde se på grund av ljusets starkhet, blev jag ledd av handen av dem som var med mig in i Damaskus.

¹²”Nu kom en viss Ananias, en man som var from enligt lagens standard och väl ansedd av alla judar som bodde där,

¹³till mig, och när han stod nära sa han till mig, ’Broder Saul, få din syn tillbaka!’ Och i det ögonblicket såg jag upp på honom.

¹⁴Och han sa, ’Våra förfäders Gud har utsett dig att känna hans vilja och att se den Rättfärdige och att höra ett budskap från hans mun.

¹⁵För du ska vittna för honom inför alla människor om vad du har sett och hört.

¹⁶Varför dröjer du nu? Stå upp, bli döpt och tvätta bort dina synder genom att åkalla hans namn.’

¹⁷”När jag återvände till Jerusalem och bad i templet, föll jag i en syn,

¹⁸och jag såg honom säga till mig, ’Skynda dig och lämna Jerusalem snabbt, för de kommer inte att acceptera ditt vittnesbörd om mig.’

¹⁹Och jag sa, ’Herre, de vet själva att jag i en synagoga efter en annan brukade fängsla och slå dem som trodde på dig.

²⁰Och när ditt martyr Stefanos blod utgöts, var jag där, gav mitt godkännande och vaktade kläderna åt dem som avrättade honom.’

²¹Då sa han till mig, ’Gå! För jag sänder dig långt bort till hedningarna.’

²²De lyssnade på honom fram till denna punkt, och sedan höjde de sina röster och sa, ”Bort med en sådan man från jorden, för han borde inte få leva!”

²³När de ropade och kastade av sig sina mantlar och kastade damm i luften,

²⁴befallde befälhavaren att han skulle föras in i kasernen, och sa att han skulle förhöras genom prygel för att ta reda på varför de ropade mot honom på det sättet.

²⁵Men när de sträckte ut honom med remmar, sa Paulus till centurionen som stod bredvid, ”Är det lagligt för er att prygla en romersk medborgare som inte har blivit dömd?”

²⁶När centurionen hörde detta, gick han till befälhavaren och rapporterade, ”Vad är det du tänker göra? Denna man är en romersk medborgare.”

²⁷Befälhavaren kom och frågade Paulus, ”Säg mig, är du en romersk medborgare?” Och han sa, ”Ja.”

²⁸Befälhavaren svarade, ”Jag fick detta medborgarskap för en stor summa pengar.” Och Paulus sa, ”Men jag föddes faktiskt som medborgare.”

²⁹Därför drog de som skulle förhöra honom sig genast tillbaka från honom; och befälhavaren blev också rädd när han insåg att Paulus var en romersk medborgare och att han hade satt honom i bojor.

³⁰Nästa dag, eftersom han ville veta säkert varför Paulus hade blivit anklagad av judarna, släppte han honom och befallde översteprästerna och hela rådet att samlas, och han förde ner Paulus och ställde honom inför dem.