Apostlagärningarna 23

¹Paulus såg noga på rådet och sade: "Bröder, jag har uppträtt med ett rent samvete inför Gud ända till denna dag."

²Vid detta befallde översteprästen Ananias dem som stod nära att slå Paulus på munnen.

³Paulus svarade: "Gud ska slå dig, du vitkalkade vägg! Du sitter här för att döma mig enligt lagen, men i strid med lagen befaller du att jag ska slås!"

⁴De som stod där sade: "Vågar du tala mot Guds överstepräst?"

⁵Paulus svarade: "Jag var inte medveten, bröder, om att han var överstepräst; för det står skrivet: 'Du ska inte tala illa om en ledare för ditt folk.'"

⁶När Paulus märkte att några var sadduceer och andra fariseer, ropade han ut i rådet: "Bröder, jag är en farisé, avkomling av fariseer. Jag står inför rätta på grund av hoppet om de dödas uppståndelse."

⁷När han sade detta, uppstod en oenighet mellan fariseerna och sadduceerna, och församlingen blev delad.

⁸(Sadduceerna säger att det inte finns någon uppståndelse, inga änglar eller andar, men fariseerna erkänner dem alla.)

⁹Ett stort tumult uppstod, och några av de skriftlärda från fariseernas parti reste sig och argumenterade häftigt och sade: "Vi finner inget fel hos denne man. Tänk om en ande eller en ängel har talat till honom?"

¹⁰Oenigheten blev så intensiv att befälhavaren fruktade att Paulus skulle slitas sönder av dem. Han beordrade trupperna att gå ner, ta honom med våld och föra honom in i barackerna.

¹¹Den natten visade sig Herren för Paulus och sade: "Var vid gott mod! Precis som du har vittnat om mig i Jerusalem, måste du också vittna i Rom."

¹²Följande morgon smidde en grupp judar en plan och svor en ed att inte äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.

¹³Över fyrtio män deltog i denna komplott.

¹⁴De gick till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi har svurit en högtidlig ed att inte äta något förrän vi har dödat Paulus.

¹⁵Nu bör ni och rådet be befälhavaren att föra ner honom till er, som om ni skulle undersöka hans fall mer grundligt. Vi är redo att döda honom innan han kommer fram."

¹⁶Men när sonen till Paulus syster hörde om detta bakhåll, gick han in i barackerna och informerade Paulus.

¹⁷Paulus kallade en av centurionerna och sade: "Ta denna unga man till befälhavaren; han har något att rapportera till honom."

¹⁸Så centurionen tog honom till befälhavaren och sade: "Paulus, fången, kallade mig och bad mig att föra denna unga man till dig eftersom han har något att säga dig."

¹⁹Befälhavaren tog honom vid handen, drog honom åt sidan och frågade privat: "Vad har du att rapportera till mig?"

²⁰Han sade: "Judarna har kommit överens om att be dig föra ner Paulus till rådet imorgon, som om de skulle fråga mer grundligt om honom.

²¹Låt dig inte övertalas av dem, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för att överfalla honom. De har svurit en ed att inte äta eller dricka förrän de har dödat honom. De är redo nu och väntar på ditt samtycke."

²²Befälhavaren avskedade den unga mannen med denna instruktion: "Berätta inte för någon att du har rapporterat detta till mig."

²³Sedan kallade han till sig två av sina centurioner och instruerade dem: "Förbered tvåhundra soldater, sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare att gå till Caesarea vid tredje timmen av natten.

²⁴Ordna med hästar för Paulus så att han kan föras säkert till guvernör Felix."

²⁵Han skrev ett brev med följande innehåll:

²⁶"Från Claudius Lysias, till den ärade guvernör Felix: Hälsningar.

²⁷Denne man blev gripen av judarna och var nära att bli dödad av dem, men jag ingrep med trupperna och räddade honom, efter att ha fått veta att han är en romersk medborgare.

²⁸Önskande att fastställa grunden för anklagelserna mot honom, förde jag honom till deras råd.

²⁹Jag upptäckte att han var anklagad för frågor rörande deras lag, men hade ingen anklagelse som förtjänade dödsstraff eller fängelse.

³⁰När jag blev informerad om en komplott mot honom, skickade jag honom genast till dig och beordrade hans anklagare att framföra sitt fall mot honom inför dig."

³¹Så soldaterna, efter sina order, tog Paulus och förde honom på natten till Antipatris.

³²Nästa dag lät de ryttarna fortsätta med honom, medan de återvände till barackerna.

³³När ryttarna anlände till Caesarea, överlämnade de brevet till guvernören och överlämnade Paulus.

³⁴Guvernören läste brevet och frågade från vilken provins Paulus var. När han fick veta att han var från Kilikien,

³⁵sade han: "Jag kommer att höra ditt fall när dina anklagare anländer." Sedan beordrade han att Paulus skulle hållas under bevakning i Herodes pretorium.