Apostlagärningarna 24

¹Efter fem dagar kom översteprästen Ananias ner till Caesarea med några äldste och en advokat vid namn Tertullus, och de framförde sina anklagelser mot Paulus inför ståthållaren.

²När Paulus hade kallats in, började Tertullus sin anklagelse och sade till ståthållaren: "Vi har åtnjutit stor fred under dig, och din framsynthet har lett till reformer för denna nation.

³På alla sätt och överallt, mest ädle Felix, erkänner vi detta med all tacksamhet.

⁴Men, för att inte trötta ut dig ytterligare, ber jag att du hör oss kortfattat, genom din vänlighet.

⁵Vi har funnit att denna man är en allmän fara, som orsakar oroligheter bland judarna över hela världen, och en ledare för nasaréernas sekt.

⁶Han försökte till och med vanhelga templet, så vi grep honom.

⁷[och vi skulle ha dömt honom enligt vår lag]

⁸Genom att själv förhöra honom kommer du att kunna fastställa sanningen om alla dessa anklagelser vi riktar mot honom."

⁹De andra judarna instämde i anklagelsen och bekräftade att dessa saker var så.

¹⁰När ståthållaren nickade åt honom att tala, svarade Paulus: "Jag vet att du i många år har varit domare över denna nation; därför försvarar jag mig gärna.

¹¹Du kan verifiera att det inte var mer än tolv dagar sedan jag gick upp till Jerusalem för att tillbe.

¹²De fann mig inte diskutera med någon i templet, eller orsaka oroligheter i synagogorna eller någon annanstans i staden.

¹³Inte heller kan de bevisa för dig de anklagelser de nu riktar mot mig.

¹⁴Dock erkänner jag att jag tillber våra förfäders Gud i enlighet med Vägen, som de kallar en sekt. Jag tror på allt som är i enlighet med lagen och skrivet i profeterna,

¹⁵och jag delar hoppet på Gud att det kommer att ske en uppståndelse av både de rättfärdiga och de orättfärdiga.

¹⁶Med tanke på detta strävar jag alltid efter att behålla ett rent samvete inför Gud och människor.

¹⁷Efter flera år kom jag för att ge välgörenhetsgåvor till mitt folk och för att frambära offer.

¹⁸Jag var ceremoniellt ren när de fann mig i tempelgårdarna göra detta, utan någon folkmassa eller störning. Men det fanns några judar från Asien—

¹⁹som borde vara här inför dig och framföra anklagelser om de har något mot mig.

²⁰Eller låt dessa män här säga vilket brott de fann i mig när jag stod inför rådet—

²¹om det inte var detta enda uttalande jag ropade medan jag stod bland dem: 'Det är angående de dödas uppståndelse som jag står inför rätta inför er idag.'"

²²Då sköt Felix, som hade en ganska noggrann kunskap om Vägen, upp förhandlingarna. "När Lysias kommendanten kommer," sade han, "ska jag avgöra ditt fall."

²³Han beordrade centurionen att hålla Paulus i förvar men att ge honom viss frihet och inte hindra någon av hans vänner från att ta hand om hans behov.

²⁴Några dagar senare kom Felix med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han sände efter Paulus och lyssnade på honom tala om tron på Kristus Jesus.

²⁵När Paulus diskuterade rättfärdighet, självbehärskning och den kommande domen, blev Felix rädd och sade: "Det räcker för nu! Du kan gå. När jag finner det lämpligt, ska jag kalla på dig."

²⁶Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar, så han sände ofta efter honom och talade med honom.

²⁷Efter två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus, men eftersom Felix ville ge judarna en tjänst, lämnade han Paulus fängslad.