Apostlagärningarna 26

¹Då sade Agrippa till Paulus: "Du får tala för dig själv." Så Paulus gjorde en gest med handen och började sitt försvar:

²"Kung Agrippa, jag anser mig lycklig att få försvara mig inför dig idag angående alla anklagelser som judarna har riktat mot mig,

³särskilt eftersom du är väl insatt i alla judiska seder och frågor. Därför ber jag dig att lyssna tålmodigt på mig.

⁴"Alla judar känner till mitt levnadssätt från min ungdom, som tillbringades från början i mitt eget land och i Jerusalem.

⁵De har känt mig länge, om de vill vittna, att jag levde enligt vår religions strängaste sekt, som farisé.

⁶Och nu står jag inför rätta på grund av mitt hopp om det löfte som Gud gav våra förfäder.

⁷Detta är löftet som våra tolv stammar hoppas uppnå medan de ivrigt tjänar Gud natt och dag. Det är för detta hopp, o kung, som jag anklagas av judarna.

⁸Varför skulle någon av er anse det otroligt att Gud uppväcker de döda?

⁹"Jag var också övertygad om att jag borde göra allt jag kunde för att motarbeta namnet Jesus från Nasaret.

¹⁰Och det var precis vad jag gjorde i Jerusalem. Med myndighet från översteprästerna fängslade jag många av de heliga, och när de dömdes till döden röstade jag mot dem.

¹¹Jag straffade dem ofta i alla synagogor och försökte tvinga dem att häda. I mitt extrema raseri förföljde jag dem till och med till främmande städer.

¹²"Medan jag var sysselsatt med detta, reste jag till Damaskus med översteprästernas myndighet och uppdrag.

¹³Mitt på dagen, o kung, såg jag ett ljus från himlen, starkare än solen, lysa omkring mig och dem som reste med mig.

¹⁴Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst tala till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är svårt för dig att stå emot uddarna.'

¹⁵Jag frågade: 'Vem är du, Herre?' Och Herren svarade: 'Jag är Jesus, den du förföljer.

¹⁶Men res dig och stå på dina fötter; för jag har visat mig för dig för att utse dig till en tjänare och ett vittne om vad du har sett och vad jag kommer att visa dig.

¹⁷Jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem

¹⁸för att öppna deras ögon och vända dem från mörker till ljus, och från Satans makt till Gud, så att de kan få syndernas förlåtelse och en plats bland dem som är helgade genom tro på mig.'

¹⁹"Så då, kung Agrippa, var jag lydig mot synen från himlen.

²⁰Först till dem i Damaskus, sedan till dem i Jerusalem och hela Judeen, och sedan till hedningarna, predikade jag att de skulle omvända sig och vända sig till Gud, och visa sin omvändelse genom sina gärningar.

²¹Det är därför några judar grep mig i templet och försökte döda mig.

²²Men Gud har hjälpt mig till denna dag, och därför står jag här och vittnar för både små och stora, och säger inget annat än vad profeterna och Mose sade skulle ske—

²³att Messias skulle lida och, som den första att uppstå från de döda, skulle förkunna ljus för både sitt eget folk och hedningarna."

²⁴Vid denna punkt avbröt Festus Paulus försvar och ropade: "Paulus, du är från vettet! Din stora lärdom driver dig till vansinne."

²⁵Men Paulus svarade: "Jag är inte vansinnig, mest ädle Festus, utan talar sanningens och förnuftets ord.

²⁶Kungen är medveten om dessa saker, och jag talar till honom med förtroende, eftersom jag är övertygad om att inget av detta har undgått hans uppmärksamhet, eftersom det inte gjordes i en vrå.

²⁷Kung Agrippa, tror du på profeternas ord? Jag är medveten om att du gör det."

²⁸Då sade Agrippa till Paulus: "Tror du att du på så kort tid kan övertyga mig att bli kristen?"

²⁹Paulus svarade: "Kort tid eller lång, jag ber till Gud att inte bara du utan alla som lyssnar på mig idag må bli som jag är, förutom dessa bojor."

³⁰Kungen reste sig, tillsammans med ståthållaren, Bernice, och de som satt med dem.

³¹Efter att de lämnat rummet började de diskutera med varandra och sade: "Den här mannen gör inget som förtjänar döden eller fängelse."

³²Agrippa sade till Festus: "Den här mannen kunde ha blivit frisläppt om han inte hade vädjat till kejsaren."