2 Moseboken 13

¹Herren talade till Mose och sade,

²"Helga åt mig allt förstfött, det första avkomman av varje moderliv bland israeliterna, vare sig människa eller djur; det tillhör mig."

³Mose sade till folket: "Kom ihåg denna dag, dagen då ni kom ut ur Egypten, ut ur träldomens hus, ty Herren förde er ut med en mäktig hand. Ät inget som innehåller jäst.

⁴Denna dag markerar er avfärd i månaden Abib.

⁵När Herren för er in i kananeernas, hetiternas, amoréernas, hivéernas och jebuséernas land, det land han med ed lovade era förfäder att ge er, ett land som flödar av mjölk och honung, skall ni hålla denna sed i denna månad:

⁶I sju dagar skall ni äta osyrat bröd, och på den sjunde dagen skall ni hålla en högtid åt Herren.

⁷Ät osyrat bröd under dessa sju dagar; inget med jäst skall ses bland er, och ingen jäst skall finnas någonstans inom era gränser.

⁸På den dagen skall du säga till din son: 'Det är på grund av vad Herren gjorde för mig när jag kom ut ur Egypten.'

⁹Det skall vara som ett tecken på din hand och en påminnelse på din panna att Herrens lag skall vara på dina läppar, ty med en mäktig hand förde Herren dig ut ur Egypten.

¹⁰Du måste hålla denna förordning vid dess bestämda tid år efter år.

¹¹"När Herren för er in i kananeernas land och ger det till er, som han lovade med ed till er och era förfäder,

¹²skall ni ge åt Herren det första avkomman av varje moderliv. Alla förstfödda hanar av er boskap tillhör Herren.

¹³För varje förstfödd åsna, ersätt med ett lamm, men om du inte ersätter det, bryt dess nacke. Lös in varje förstfödd bland dina söner.

¹⁴I kommande dagar, när din son frågar dig: 'Vad betyder detta?' skall du säga till honom: 'Med en mäktig hand förde Herren oss ut ur Egypten, ut ur träldomens hus.

¹⁵När farao envist vägrade att låta oss gå, dödade Herren de förstfödda i Egyptens land, både människa och djur. Det är därför jag offrar åt Herren den första manliga avkomman av varje moderliv och löser in var och en av mina förstfödda söner.'

¹⁶Det skall vara som ett tecken på din hand och som ett pannband på din panna, ty med en mäktig hand förde Herren oss ut ur Egypten."

¹⁷När farao lät folket gå, ledde Gud dem inte genom filistéernas land, även om det var närmare, för Gud sade: "Om de möter krig, kanske de ändrar sig och återvänder till Egypten."

¹⁸Så Gud ledde folket runt genom öknen mot Röda havet, och israeliterna drog upp ur Egypten redo för strid.

¹⁹Mose tog med sig Josefs ben eftersom Josef hade fått israeliterna att svära en ed och sagt: "Gud skall säkert komma till er hjälp, och då måste ni ta med er mina ben härifrån."

²⁰Efter att ha lämnat Suckot slog de läger i Etam vid öknens rand.

²¹Under dagen gick Herren framför dem i en molnstod för att leda dem, och om natten i en eldstod för att ge dem ljus, så att de kunde resa både dag och natt.

²²Varken molnstoden om dagen eller eldstoden om natten lämnade sin plats framför folket.