2 Moseboken 14

¹Nu talade Herren till Mose,

²"Säg till israeliterna att vända tillbaka och slå läger vid Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; ni ska slå läger mitt emot Baal-Sefon, vid havet.

³Ty farao kommer att säga om israeliterna: 'De har gått vilse i landet; öknen har fångat dem.'

⁴Och jag ska förhärda faraos hjärta, och han ska förfölja dem; och jag ska vinna ära åt mig genom farao och hela hans här, och egyptierna ska veta att jag är Herren." Och de gjorde så.

⁵När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt, ändrade farao och hans tjänstemän sig om dem och sade: "Vad har vi gjort? Vi har släppt israeliterna och förlorat deras tjänster!"

⁶Så han lät förbereda sin vagn och tog sitt folk med sig.

⁷Han tog sex hundra utvalda vagnar, tillsammans med alla andra vagnar i Egypten, med befälhavare över dem alla.

⁸Herren gjorde farao, kungen av Egypten, beslutsam, så att han förföljde israeliterna, som marscherade ut djärvt.

⁹Egyptierna förföljde dem med alla faraos hästar och vagnar, hans ryttare och trupper, och hann upp dem när de slog läger vid havet, nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon.

¹⁰När farao närmade sig, såg israeliterna upp och såg egyptierna marschera efter dem, och de blev förskräckta och ropade till Herren.

¹¹De sade till Mose: "Var det för att det inte fanns några gravar i Egypten som du har fört oss ut i öknen för att dö? Vad har du gjort mot oss genom att föra oss ut ur Egypten?

¹²Sade vi inte till dig i Egypten: 'Lämna oss ifred så att vi får tjäna egyptierna'? Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö i öknen!"

¹³Men Mose sade till folket: "Var inte rädda. Stå fasta och ni ska se den räddning som Herren ska ge er idag; de egyptier ni ser idag kommer ni aldrig mer att se.

¹⁴Herren ska strida för er; ni behöver bara vara tysta."

¹⁵Sedan sade Herren till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till israeliterna att gå framåt.

¹⁶Lyft din stav och räck ut din hand över havet för att dela vattnet, så att israeliterna kan gå genom havet på torr mark.

¹⁷Jag ska göra egyptierna beslutsamma så att de följer efter dem. Och jag ska vinna ära genom farao och hela hans här, genom hans vagnar och hans ryttare.

¹⁸Egyptierna ska förstå att jag är Herren när jag vinner ära genom farao, hans vagnar och hans ryttare."

¹⁹Då flyttade Guds ängel, som hade gått framför Israels här, sig och gick bakom dem; molnstoden flyttade sig också från framför dem och ställde sig bakom dem,

²⁰och kom mellan Egyptens läger och Israels läger. Under hela natten gav molnet mörker åt den ena sidan och ljus åt den andra; så att ingen kom nära den andra hela natten.

²¹Sedan räckte Mose ut sin hand över havet, och hela natten drev Herren tillbaka havet med en stark östanvind och förvandlade det till torrt land. Vattnet delades,

²²och israeliterna gick genom havet på torr mark, med en vattenmur på sin högra och på sin vänstra sida.

²³Egyptierna förföljde dem, och alla faraos hästar, vagnar och ryttare följde dem in i havet.

²⁴Under nattens sista vakttimme såg Herren ner från eld- och molnstoden på den egyptiska hären och orsakade förvirring bland dem.

²⁵Han fastnade hjulen på deras vagnar så att de hade svårt att köra. Och egyptierna sade: "Låt oss fly från israeliterna! Herren strider för dem mot Egypten."

²⁶Sedan sade Herren till Mose: "Räck ut din hand över havet så att vattnet kan flöda tillbaka över egyptierna, deras vagnar och ryttare."

²⁷Så räckte Mose ut sin hand över havet, och vid gryningen återvände havet till sin plats. Egyptierna flydde mot det, och Herren svepte dem in i havet.

²⁸Vattnet flödade tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna—hela faraos här som hade följt israeliterna in i havet. Ingen av dem överlevde.

²⁹Men israeliterna gick genom havet på torr mark, med en vattenmur på sin högra och på sin vänstra sida.

³⁰Den dagen befriade Herren Israel från egyptiernas händer, och Israel såg egyptierna ligga döda på stranden.

³¹När israeliterna såg Herrens mäktiga hand visad mot egyptierna, fruktade folket Herren och satte sin tillit till honom och till Mose, hans tjänare.