1 Moseboken 2

¹Så fullbordades himlarna och jorden med hela deras härskara.

²På den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk som han hade gjort; så han vilade på den sjunde dagen från allt sitt verk.

³Sedan välsignade Gud den sjunde dagen och gjorde den helig, eftersom han på den vilade från allt sitt skapelseverk som han hade utfört.

⁴Detta är berättelsen om himlarna och jorden när de skapades, vid den tid då Herren Gud gjorde jorden och himlarna.

⁵Nu hade ingen buske på marken ännu visat sig på jorden, och ingen växt på marken hade ännu spirat, för Herren Gud hade inte sänt regn över jorden, och det fanns ingen människa att bruka marken.

⁶Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela markens yta.

⁷Sedan formade Herren Gud en människa av markens stoft och blåste in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.

⁸Herren Gud planterade en trädgård i öster, i Eden; och där satte han människan som han hade format.

⁹Ur marken lät Herren Gud alla slags träd växa upp, som är vackra att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.

¹⁰En flod gick ut från Eden för att vattna trädgården, och därifrån delade den sig och blev fyra huvudfloder.

¹¹Den första heter Pishon; den flyter omkring hela landet Havila, där det finns guld.

¹²Guldet i det landet är gott; där finns också aromatisk harts och onyxsten.

¹³Den andra floden heter Gihon; den flyter omkring hela landet Kush.

¹⁴Den tredje floden heter Tigris; den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård för att odla och vårda den.

¹⁶Och Herren Gud befallde människan: "Du får äta fritt av alla träd i trädgården;

¹⁷men av trädet med kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö."

¹⁸Herren Gud sade: "Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag ska göra en medhjälpare som passar honom."

¹⁹Nu hade Herren Gud format alla markens djur och alla fåglar under himlen av marken. Han förde dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem; och vad mannen än kallade varje levande varelse, det blev dess namn.

²⁰Så gav mannen namn åt all boskap, fåglarna under himlen och alla markens djur. Men för Adam fanns ingen passande medhjälpare.

²¹Så lät Herren Gud mannen falla i djup sömn; och medan han sov, tog han ett av mannens revben och fyllde igen platsen med kött.

²²Sedan formade Herren Gud en kvinna av revbenet han hade tagit från mannen och förde henne till mannen.

²³Mannen sade: "Här är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött; hon ska kallas 'kvinna', för av man är hon tagen."

²⁴Därför ska en man lämna sin far och sin mor och förenas med sin hustru, och de ska bli ett kött.

²⁵Mannen och hans hustru var båda nakna, men de kände ingen skam.